I går var Kari och jag på "Frälsis", Södermannagatan. Där anordnade kåren nämligen ett mycket intressant seminarium. Som ni vet intresserar jag mig mycket för lag och evangelium och just nu fördjupar jag mig i 1 Timoteusbrevet. Där talar Paulus om hur lagen är till för bland andra slavhandlare, se 1:10. Under antiken låg det, enligt romersk rätt, på ägaren att hantera slavarna.
Det vi inte lika ofta tänker på är att slavhandeln är lika gångbar idag som då. Fast vi sköter den sämre genom en lagstiftning som få tycks kunna använda.
Vår tids slavhandel sköts av kriminella gäng. Det officiella Sverige menar att det inte finns någon slavhandel i Sverige, men där tar Sverige fel och står handfallet. Nu kallas det för trafficking eller än bättre för människohandel. Jag vet inte hur det grekiska ordet kommer att översättas i NT2026, men det är möjligt att det kommer att stå människohandel för det är vad ordet betyder. Vår tids slavar styrs från utlandet. De tar kopior på slavarnas pass och komprometterande bilder som används som hot. Enkla att lägga ut på nätet. Så skickar man kvinnorna till Sverige där de säljs och inte kan avbryta sin verksamhet för att deras "ägare" hotar att förstöra deras liv. Det är inte bara prostituerade utan också vad vi kallar för svart arbetskraft, särskilt inom restaurang- och byggbranschen.
Frälsningsarmén i Stockholm ligger bakom något som kallas för Safe Havens Traffickingcenter. De tar emot "slavarna", hjälper dem med juridiken, sjukhusen och diverse myndigheter. Polismyndigheten är splittrad eftersom lagstiftningen är oklar. Det tycks vara ett enormt svårt arbete, kanske omöjligt, eftersom "slavarna" inte vågar agera, än mindre ställa upp som vittnen. De lever under ständigt hot.
Det var intressant och lärorikt att höra från dem som arbetar med detta till vardags och från ledande minister Strömmer med flera. Men också otäckt eftersom vi träffar dessa slavar regelbundet. De finns även där du lever och verkar.




