Nu har jag inte bara läst ut Halldorfs bok utan även reflekterat över den. Måste säga att det är fantastiskt bra att den finns. Jag fick vänte länge på den, men det var den faktiskt värd. Det är klart att jag kan ha synpunkter på Halldorfs egen teologi i den ån den skiner igenom, men att han har skrivit den är mycket bra.
En fundering jag har och som jag inte är klar med är i vilken grad politik och religion hör samman. Eftersom jag läst Bibeln sedan jag var tonåring inser jag att det gamla Israel var en teokrati och att Jesus i hyfsat stor utsträckning var politisk om än bara i sin tillämpning. Vidare inser jag att islam är väldigt politiskt och går utöver det strikt religiösa, men vad är önskvärt?
 |
| foto: Zandra Erikshed |
Även om vi har haft en statskyrka i århundraden sägs det av politikerna att vi måste skilja mellan politik och religion, att den senare är individens angelägenhet. Det är ett resultat av pietismen och kan ha sina förtjänster, men är det realistiskt? Jag tvekar.
Halldorf visar med sin bok på ett överväldigande sätt att politik och religion är oskiljbara. Är motsättningen skenbar? Hur som menar han att eftersom ideologiernas tidevarv är slut, blir religionen återigen högintressant. Mig veterligt är det första gången jag läser en sådan bok som Halldorf skrivit. Tack Joel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar