Vi har framför oss det längsta av
de 24 tal som finns återgivna i Apostlagärningarna. Det bör ha hållits år 33,
tre år efter Jesus död och uppståndelse.[1] Det
avviker markant från de övriga talen. Namnet Jesus nämns inte alls och någon
uppmaning till omvändelse finns inte heller. Det senare är ett av kännetecknen
på missionspredikningarna. Vi har inte en missionspredikan framför oss. De
flesta exegeter menar att talet är ett försvarstal och det är förvisso
framställt som sådant, men ursprungligen var det knappast det heller.
Talets förhistoria antyder att vi
har att göra med en judisk historieöversikt, om än i kristen version. Sådana översikter var inte ovanliga, se till
exempel Ps 105. Det kan mycket väl vara så att Stefanus använt sig av en sådan
i sin undervisning av nya kristna och att Lukas funnit det lämpligt att infoga
den i berättelsen om Stefanus. Den här översikten bygger på 1 och 2 Mosebok,
Psaltaren 105 och 78. Paulus använde sig av en sådan översikt i Apg 13:16-41
även om den där ingår i en missionsförkunnelse och är betydligt kortare.
Talet kan delas upp på följande
sätt:
1 inledande
fråga
2-8 löftet till Abraham
9-16 Josef och Egypten
17-43 Moses historia
44-50 tabernaklet och templet
51-53 avslutande anklagelse
7:1-2aInledande fråga
7 1 Då frågade
översteprästen: "Är det verkligen så?" 2 Stefanus
svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig!
V 1-2a I 6:12 står det att
Stefanus ställdes inför Stora Rådet och översteprästens fråga i 7:1 får anses
bilda övergång till talet.
7:2b-8
Abrahams historia
Den här inledande delen av talet
bygger i stort på 1 Mos 11-17. Talet tar sin utgångspunkt i Guds löfte till
Abraham. För det första skedde detta inte i Israel, utan i hednalandet
Mesopotamien. Det var där härlighetens Gud uppenbarade sig. Stefanus har hämtat
uttrycket från Ps 29:3 (LXX) som är en psalm om skapelsen och Guds allmakt.
Redan här antyder Stefanus att Gud suveränt kan handla utanför våra ramar. Nu säger
emellertid Gud att Abraham ska bege sig därifrån
och gå till det land som Han ska
visa. Lägg märke till att Lukas här som vi sett tidigare är mån om att det är
Gud som handlar.
7 2bHärlighetens Gud uppenbarade sig för vår
fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran. 3 Han sade till honom: Lämna ditt land
och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig. 4 Då lämnade Abraham kaldeernas land
och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån
till det land där ni nu bor.
5 Han gav honom
ingen arvedel i landet, inte ens en fotsbredd, men han lovade att ge det som
egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös. 6 Detta är vad Gud sade: Hans
efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras. Man ska göra
dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. 7 Men det folk vars slavar de blir ska
jag döma, sade Gud, och sedan ska de dra ut och tjäna mig på
denna plats. 8 Och han gav honom omskärelsens
förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och
Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna.
V 3 För det andra är befallningen att Abraham ska gå ut, hebreiska lekh lekha, förbundet med ett löfte.
Abraham ska gå för att få del av välsignelsen. Lägg märke till att Abraham inte
ska få tillgång till landet, tvärtom heter i v 5 att han aldrig fick någon
mark. Han fick bara löftet och skulle sedan leva genom/av tron. Det var hans
efterkommande som skulle få inta landet, efter att de blivit befriade av Gud.
V 6-7 Orden är hämtade från 1 Mos 15:13f och är centrala i talet.
Här säger Gud att Abrahams ättlingar ska leva som främlingar i ett annat land, men att Gud ska befria
dem så att de kan tjäna honom på denna
plats, det vill säga Israel, Jerusalem och särskilt templet. Se vidare om
detta i kommentaren till v 34. Gud ger med andra ord ett löfte till Abraham och
ingår ett förbund med honom. Detta bekräftas genom omskärelsen som garanterar
att förbundet bärs vidare från generation till generation. När Abraham omskär
Isak betyder det att Isak infogas i löftet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar