7 20 Vid den tiden föddes
Mose, och han var vacker inför Gud. Under tre månader sköttes han i sin fars
hus, 21 och när han sedan sattes ut tog faraos dotter upp
honom och uppfostrade honom som sin egen son. 22 Och
Mose blev undervisad i all egyptiernas visdom, och han var mäktig i ord och
gärningar. 23 När han fyllt fyrtio år fick han tanken att
besöka sina bröder, Israels barn. 24 Han
fick då se hur en av dem blev misshandlad, och han tog honom i försvar och
hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. 25 Nu
trodde Mose att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans
hand, men det gjorde de inte. 26 Nästa
dag träffade han på några av dem när de slogs, och han försökte få dem att bli
sams. Han sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa? 27 Men den som hade gjort orätt mot
sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och
domare över oss? 28 Tänker du döda mig så som du dödade
egyptiern i går? 29 Vid de orden flydde Mose, och han
levde sedan som främling i Midjans land där han fick två söner.
V 20-23 Stefanus säger att Moses blev undervisad i egyptiernas
visdom och var mäktig i ord och gärningar. Det har han hämtad från den judiska
traditionen för så står det inte i 1 Mos 2:1–10. Den fortsatta berättelsen om
Moses i v 23-29 bygger på 2 Mos 11-22.
V 24-29 Nu händer något väsentligt för talet som utvecklas i v
26-29. Den välsignade Moses förkastas av sina landsmän. Nu har Stefanus två
huvudspår. Det första handlar om Guds vilja att frälsa folket och det andra
handlar om hur folket strävar emot och tvingar Moses på flykt.
7 30 När fyrtio år hade gått
visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en
brinnande törnbuske. 31 Mose
var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad
det var, hördes Herrens röst: 32 Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och
Jakobs Gud. Då darrade Mose av
fruktan och vågade inte se dit. 33 Men Herren sade till
honom: Ta av sandalerna från
dina fötter, för platsen där du står är helig mark. 34 Jag har själv sett hur mitt folk
förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att
befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten.
V 30-32 Berättelsen hoppar sedan 40 år framåt i tiden och påminner
om hur Gud uppenbarade sig för Moses. När Gud uppenbarar sig för Moses i den
brinnande busken låter han Moses förstå att han ska vara ett Guds redskap när Herren ska befria Israels barn ut ur
Egypten.[1]
V 33-34 Moses blir ombedd att ta av sig skorna därför att platsen
där Gud uppenbarar sig är helig mark, 2 Mos 3:5. I v 7 anknyter Stefanus till
detta berg, denna plats. Han knyter här sannolikt an till en judisk tradition
som binder samman eller överför uppenbarelsen från Sinai till Jerusalems
tempel. Denna länk var väl känd av de bröder och överstepräster han talar till.
[1]
Moses gör vad han kan
för att tacka nej till uppdraget, se 2 Mos 3:11, 13c, 4:1, 10, 13 men lika
många gånger ger Gud sina löften, se 2 Mos 3:12, 14, 4:2 ff, 12 och v 15.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar