Apg 7:54-60

V 54-55 Stefanus är fylld av den Helig Ande. Det är en särskild smörjelse, en gudomlig härlighet som ges just martyrerna. Hans ansikte strålar bokstavligt som en ängels när han ser in i himlen, in i Guds härlighet enligt 7:55. När det talas om Guds härlighet, hebreiska kavod, grekiska doxa används samma ord som när det talas om den strålglans som omger Gud. Se 2 Mos 16:10, 24:16, 33:18 och 34:29-35. Samma härlighet läser vi om i Joh 1:14, 1 Tim 6:16 och 1 Petr 4:14.

7 ⁵⁴ När de hörde detta blev de ursinniga och gnisslade tänder mot Stefanus. ⁵⁵ Men fylld av den helige Ande lyfte han sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida, ⁵⁶ och han sade: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida." ⁵⁷ Då skrek de högt och höll för öronen och stormade fram mot honom alla på en gång, ⁵⁸ och de släpade ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. ⁵⁹ Så stenade de Stefanus, medan han bad och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." ⁶⁰ Sedan föll han på knä och ropade med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!" Med de orden somnade han in. Och Saulus hade samtyckt till att han dödades.

V 56 Folket höll för öronen, vilket betyder att de ansåg att Stefanus hädat. De ville inte höra mer.

V 57-58 berättar inte om det hållits någon rättegång alls eller om det var ett rent lynchningsförhållande. Det är möjligt att det fälldes en regelrätt dödsdom, eftersom det talas om vittnen. De verkar också ha iakttagit vissa regler eftersom de förde honom ut ur staden. 3 Mos 24:11 ff, 4 Mos 15:35 och 5 Mos 17:1-7 föreskriver detta. V 58b är en notis som förbereder den fortsatta berättelsen om Paulus.

V 59-60 Stenandet skedde vid den här tiden i två delar enligt Mishna Sanhedrin 6:1 ff. Först fördes den skyldige upp på en tre, fyra meter hög ställning med bakbundna händer och knuffades ner därifrån. Om den skyldige inte dog av fallet stenades denne till döds. Så kom Herrens broder, Jakob som var föreståndare i församlingen att stenas till döds år 62 e Kr, men i berättelsen om Stefanus verkar det rent gammaltestamentliga förfarandet ägt rum.

Berättelsen avslutas med en femte och sjätte jämförelse med Jesu död. Det heter för det femte att Stefanus överlämnade sin ande till Herren och, för det sjätte, att Stefanus bad för sina fiender.