Lätt att bygga kyrka, del 7

Nu står det klart att jag har funnit ett nytt sätt att definiera ekklesian, det vi översätter till kyrka eller församling. Den gamla lutherska definitionen om att församlingen är där "Guds ord förkunnas rent och klart och sakramenten rätt förvaltas" håller bra. Även om jag tillsammans med Giertz vill lägga till "Guds ord förkunnas rent och klart och innerligt" för att på så sätt stryka under och uppmuntra tron på den helige Ande. Men den här definitionen är idag otillräcklig eftersom församlingen uppträder på olika sätt. Församlingen är där kristna människor för-samlas också om där inte finns någon förkunnelse eller sakramentsförvaltning.

I Svenska kyrkan och då tänker jag kanske främst på Kyrkoordningen verkar man ha blandat möjliga och omöjliga definitioner. Man har helt enkelt kört fast i det organisatoriska och kan inte släppa territorium, demokrati och öppenhet. Den gamla lutherska definitionen framstår som obsolet. Det är enligt min mening absolut nödvändigt att bortse från Kyrkoordningen och att definiera ekklesian på nytt, återupptäcka och återerövra ekklesian. Det är vad jag försökt göra de senaste åren och det har blivit lättare sedan jag slutade min anställning.

Ekklesian är där kristna för-samlas förutsatt att Jesus är min ibland dem. Det räcker med två eller tre personer enligt Herrens ord. Där han är, är församlingen. Den samlas på olika platser. Jag har räknat ut att det i Rom bör ha funnits minst 6 000 (hus-)församlingar när den första kyrkan byggdes. Ända från Pingstdagen har de kristna samlats i hemmen och det har betraktats som giltigt. Det är giltigt också idag även om överheten inte alltid förstått det eller behandlat kristna därefter. Det är med sorg jag läser svensk kyrkohistoria. I hemmen har församlingen bestått av kristna i olika åldrar. De var aldrig uppdelade i barngrupper, konfirmander eller äldreverksamheter.

I en kommentar till förra bloggen fick jag en fråga om hur man gör när alltför många samlas för ett hem. Riktig är att man "bildar en ny församling". Egentligen ligger jag kvar i mycket av det som ingår i modellen Cellkyrkan även om jag uppdaterat den. När de församlade överstiger låt säga 14 personer till antalet blir det trång runt matbordet. Och framför allt det blir svårare att samtala på ett personligt sätt. När man närmare studerar församlingen i Nya testamentet ser jag att "alla" och "var och en" bidrog och ställer jag mig frågan hur många var de fram till dess? Den minsta enheten torde ha varit typ 15 personer. Jag vet inte hur barnen de facto deltog, men de var inte många. Emellertid vet jag att de kristna regelbundet samlades i större hus, kanske var de då 40-60 personer, men det betyder inte att den minsta enheten upphörde att leva och verka. För att återvända till svensk praktik så låt oss "bilda nya församlingar" när vi blir 14 personer eller fler. Då finns det numerärt sett underlag för två församlingar om 7 personer var. Men hur gör man och finns det bärighet?

Det framstår säkert som märkligt när jag skriver det men problemet är människorna. Är människorna införstådda med vad som ska ske? Var de det från början? Är de mogna, färdiga för det? Kanske inte utan medvetet arbete från början. Vad jag förstår finns det olika sätt att multiplicera dessa små församlingar. Ett är att "dela" men det är sällan särskilt lyckat. I varje fall inte om människorna inte vill. Ett annat sätt är att avskilja låt säga tre,fyra,fem, sex eller sju personer för att bli självgående. De bildar helt enkelt en "dotterförsamling" och håller kvar relationen genom att träffa den första församlingen till exempel en gång i månaden. Då blir det sammanlysning. Relationer är viktiga. Och om relationerna är viktiga kan faktiskt folk också mötas mellan gudstjänsterna. Ett tredje sätt är att alla kommer överens om att avsluta för att bilda två nya församlingar byggda på befintliga relationer. Då är frågan om de var för sig blir livskraftiga?! Men här vill komma med en för mig ny tanke. Kan en församling upphöra?

När vi talar om den lilla församlingen så är den församling genom att den samlas. Om de kristna inte för-samlas är de inte längre någon församling. Det är både enkelt och självklart. På den här lägsta nivån kan det fungera alldeles utmärkt. Det betyder att det är lika lätt att bygga församling som att avsluta bygget. En avslutning kan också vara en nystart för något annat. Men nu talar vi "organisation" och då får vi inte glömma bort att vi är kyrka alldeles oavsett det yttre. Men detta betraktelsesätt kan jag gärna upprepa att det är lätt att bygga kyrka!