Kampanjen #metoo har pågått under hela hösten och fått ett verkligt genomslag. Det tycker jag är bra. Det finns inga skäl att mörka gränslösa hemskheter. Särskilt inte när de pågått under så lång tid och på alla möjliga och omöjliga platser.Men det finns några saker jag har reflekterat över. Till exempel har jag funderat på saken ur ett bibliskt perspektiv eller kanske ett kulturellt sådant. Jag har saknat djupare analyser och tyckt det varit väl mycket drev, häxjakt eller generaliseringar. Ibland har det verkat som att alla män är våldsmän. Jag drar mig till minnes att det faktiskt hänt att alla män pekats ut. Och det stämmer inte. Några har förklarat denna vår kultur genom att tala om patriarkala strukturer eller konservativa genusideal. Då har jag tänkt att det inte kan stämma. I alla fall inte som den enda förklaringen. Jag kan förstå att tyckare i allmänhet inte kan tala om synden som en verklighet, om den köttsliga naturen och tidsandans gränslöshet. Men varför hör jag inte biskoparna tala om saken? Varför låter de som alla andra? Finns det inte andliga förklaringar?
Därför var det med viss tacksamhet jag läste SvD häromdagen. Artikeln som skrevs av historieprofessorn Yvonne Maria Werner publicerades på nyårsafton men då var Kari och jag i Norge så det är först nu jag har läst den. Den som vill läsa den kan göra det genom att klicka här. Werner belyser kampanjen i ett historiskt perspektiv och menar att en sedlighetsdebatt inte är något nytt. Hon refererar till 1880-talet då en liknande debatt fördes. Hon kallar den för en sedlighetsdebatt. Då fanns två läger. I det ena lägret hävdade företrädare för den framväxande kvinnorörelsen tillsammans med konservativa män att den stränga moralprincip som gällde för kvinnor också ska gälla för män. Denna inställning förlöjligades mestadels. I stället skulle också kvinnor frigöras sexuellt. Författaren August Strindberg hörde hemma i detta andra läger. Enligt honom måste mannen ha rätten att leva ut sina drifter och kvinnorna hakade på genom att tala om att kärleken är fri också för dem. På 1960-talet nådde de sitt mål.
Förr i tiden var sexualiteten kopplad till äktenskapet. Det var till och med straffbart med utomäktenskapliga förbindelser. Särskilt graverande var det att herremän utnyttjade sina tjänsteflickor. Lagarna som alltså var strängt konservativa var djupast sett ett skydd för de svaga i samhället. De svaga skulle inte få utnyttjas. Det är när dessa lagar liberaliseras som problemen börjar rada upp sig. Denna analys är lätt för mig att instämma i eftersom jag gick i skolan på 1960-talet och på nära håll kunde höra hur det lät. Resultatet hade ändå blivit det oönskade. När tjänsteflickorna blev med barn kunde mannen tack vare liberaliseringen lätt komma undan. Det var tjänsteflickorna som ensamma fick bära skammen. Barnen noterades i kyrkböckerna som uä. Det betyder utomäktenskapliga.
Men utvecklingen skulle leda till att kvinnorna skulle få vara likadana. Werner menar, om jag läser henne rätt, att den nu föreslagna samtyckeslagen i princip föreslår att kvinnor ska få vara likadana som män. Underförstått att kvinnor också ska få vara våldtäktsmän. Hon drar sig inte ens för att hävda att det finns kvinnor som utnyttjar män för att på så sätt kunna göra sig en karriär.
Det går att förstå Werners skrämmande avslutning om man läser henne i ett historiskt perspektiv. Om man inte gör det, om man inte förstår den historiska utvecklingen framstår hennes påståenden som absurda.
Hennes analys av #metoo-rörelsen är att kvinnan nu återigen gjorts till och görs till ett offer. Det är synd om kvinnan men i stället för att hon ska skydda menar rörelsen tydligen att hon ska hävda sin rätt.
Jag undrar hur det här ska sluta. Det är lätt att se att det bibliska perspektivet lyser med sin frånvaro, men vad ska komma i stället? Alla människors rättigheter?
Det har i SvD skrivit några artiklar om den hjärntvätt svenskarna nu utsätt för med hjälp av genusforskningen, men mer om det får bli i en annan blogg. Analysera mera!
Därför var det med viss tacksamhet jag läste SvD häromdagen. Artikeln som skrevs av historieprofessorn Yvonne Maria Werner publicerades på nyårsafton men då var Kari och jag i Norge så det är först nu jag har läst den. Den som vill läsa den kan göra det genom att klicka här. Werner belyser kampanjen i ett historiskt perspektiv och menar att en sedlighetsdebatt inte är något nytt. Hon refererar till 1880-talet då en liknande debatt fördes. Hon kallar den för en sedlighetsdebatt. Då fanns två läger. I det ena lägret hävdade företrädare för den framväxande kvinnorörelsen tillsammans med konservativa män att den stränga moralprincip som gällde för kvinnor också ska gälla för män. Denna inställning förlöjligades mestadels. I stället skulle också kvinnor frigöras sexuellt. Författaren August Strindberg hörde hemma i detta andra läger. Enligt honom måste mannen ha rätten att leva ut sina drifter och kvinnorna hakade på genom att tala om att kärleken är fri också för dem. På 1960-talet nådde de sitt mål.
Förr i tiden var sexualiteten kopplad till äktenskapet. Det var till och med straffbart med utomäktenskapliga förbindelser. Särskilt graverande var det att herremän utnyttjade sina tjänsteflickor. Lagarna som alltså var strängt konservativa var djupast sett ett skydd för de svaga i samhället. De svaga skulle inte få utnyttjas. Det är när dessa lagar liberaliseras som problemen börjar rada upp sig. Denna analys är lätt för mig att instämma i eftersom jag gick i skolan på 1960-talet och på nära håll kunde höra hur det lät. Resultatet hade ändå blivit det oönskade. När tjänsteflickorna blev med barn kunde mannen tack vare liberaliseringen lätt komma undan. Det var tjänsteflickorna som ensamma fick bära skammen. Barnen noterades i kyrkböckerna som uä. Det betyder utomäktenskapliga.
Men utvecklingen skulle leda till att kvinnorna skulle få vara likadana. Werner menar, om jag läser henne rätt, att den nu föreslagna samtyckeslagen i princip föreslår att kvinnor ska få vara likadana som män. Underförstått att kvinnor också ska få vara våldtäktsmän. Hon drar sig inte ens för att hävda att det finns kvinnor som utnyttjar män för att på så sätt kunna göra sig en karriär.
Det går att förstå Werners skrämmande avslutning om man läser henne i ett historiskt perspektiv. Om man inte gör det, om man inte förstår den historiska utvecklingen framstår hennes påståenden som absurda.
Hennes analys av #metoo-rörelsen är att kvinnan nu återigen gjorts till och görs till ett offer. Det är synd om kvinnan men i stället för att hon ska skydda menar rörelsen tydligen att hon ska hävda sin rätt.
Jag undrar hur det här ska sluta. Det är lätt att se att det bibliska perspektivet lyser med sin frånvaro, men vad ska komma i stället? Alla människors rättigheter?
Det har i SvD skrivit några artiklar om den hjärntvätt svenskarna nu utsätt för med hjälp av genusforskningen, men mer om det får bli i en annan blogg. Analysera mera!
2 kommentarer:
Jag tycker det är intressant och oväntat att ofredandena har ventilerats. Det är väl ändå lite motsägelsefullt att det som förefaller som norm av tafsande nu plötsligt får ett nyp. Bra tycker jag.
Jag tycker att sanningsfrågan och försoningsfrågan kunde reflekterats mer. Att otukt både i form av tankar, ord och gärningar inte är någon väldig överraskning. Läs vilken profet som helst. Men det är inte oviktigt med vad som är sant och vad som är sliskig story.
Riktig synd får jag bekänna och be om längtan att fly ifrån.
Det är öppet mål för att tala om boten. Hur botas #meetoo?
Det som förgripit sig har att erkänna och ta påföljd. Be om förlåtelse och få förlåtelse om ångern är ärlig.
Inte för att tjäna ännu mer pengar eller uppmärksamhet på intervjuer utan välja att söka hjälpa kvinnor och män som sitter fast i ofredanden. Skänka medel till organisationer som söker hjälpa utnyttjade kvinnor.
Martin Modeus lär ha bett om ursäkt för ofredande på läger. Fick de ledarna gå fria?
Vem har ännu citerat Jesaja löften om de blodröda synderna som kan bli rentvättade...
mvh JonasN
Självklart har du rätt i att det i stort handlar om om synd och förlåtelse, möjligen också om vårt sätt att hantera drifter vilket inte alltid är så lätt. Visst är det underligt att kyrkan inte har något att säga om detta. Varför inte ta chansen att göra en biskoplig analys byggd på Skriften och kyrkans tradition. Kyrkan går som bekant inte fri så det kunde finnas flera skäl.
Skicka en kommentar