onsdag, januari 17, 2018

Lätt att bygga kyrka, del 4

Den något provocerande titeln utgår från Kyrkans Tidning som i en rubrik skriver att det är svårt att bygga kyrka. Det går väl inte att bygga kyrka alls egentligen om vi ska vara noga? Herren Jesus ÄR kyrkan och någon annan kyrka behövs inte. Men om vi menar att vi behöver nya lokala församlingar, stora OCH små närmar vi oss sanningen. Men kvar står ändå faktum att inte heller den kan vi bygga, eller rättare sagt "en annan grund än den som redan är lagd" kan inte läggas. Bygga i meningen att vi bidrar kan vi göra. Hur då? Vi bidrar inte med vår tid, inte med vår förmåga, tanke eller kraft. Vi bidrar med oss själva! Genom att stå till Guds förfogande och genom att leva det liv som han har tänkt för oss.

Det är möjligt för människor att starta företag, bilda föreningar och sällskap, men också det kan vara nog så besvärligt. När det kommer till Kristi kyrka är grunden redan lagd och Herren själv har gett oss ritningen.

När jag läser reportaget i Kyrkans Tidning ser jag att Robin Nyman gjort som han blivit inspirerad till och som många före honom gjort. Det vi humoristiskt brukar kalla för att "köpa orgel och starta eget". Hur ser jag det? Förutom att jag kan läsa innantill ser jag att det hela slutade med att han "känner sig oduglig och värdelös". Men Gud har inte kallat oss att känna oss odugliga eller värdelösa. Robin, om du läser det här, du är inte oduglig och det du har varit med om kommer att bli till välsignelse. I Guds rike finns inga misslyckande, - bara erfarenheter.

Nyman lärde sig efter att Oikos lagts ner att inte skilja mellan andligt och världsligt. Det är utmärkt och en fantastisk insikt. Just de människor som verkligen vill följa Herren, göra hans vilja och stå till hans förfogande har lätt att bli andliga på skapelsens bekostnad. Det är en gåva att kunna se Guds närvaro i allt runt omkring en och att allt oftare ta följderna av insikterna.

Nyman redovisar flera insikter som jag tror kan komma till nytta när det är dags för nästa gemenskap och nästa erfarenhet. Han vill gå tjänandets väg. Han vill säga till oss andra "att gå till ett sammanhang där din gåva behövs och tjäna med glädje. Fundera inte på hur det hör ihop med en större helhet och hur det mekaniskt kan förändras". Nja, ett förtydligande kunde vara på sin plats. Vi lever i regel med en liten församling MEN ingår i Kristi kyrka. Vi lever i ett mycket stort sammanhang som är tydligt och kan beskrivas med hjälp av de fyra b:na (bibeln, bönen, brödragemenskapen och brödsbrytelsen) eller talar vi om Ord och sakrament. Detta sammanhang är liksom givet.

Jag var under förra veckan på dagar med nyvalda förtroendeledamöter av olika slag. Det var folk som valts till Stiftsstyrelsen, Domkapitlet och en rad stiftsanställda. I ett sammanhang talade biskop Fredrik just om kallelsen och tjänandet. Han beklagade att så många kristna menade sig vara kallade till något annat än det de lede med och i. Biskopen knöt an till Luther som berättat om hur en skomakare vid tillfälle frågat om sin kallelse. Luther hade då pekat på att han var skomakare och sagt att hans kallelse är att lära sig att göra än bättre skor. Kallelsen är att göra det vi redan gör fast bättre! Det är lysande. Till detta vill jag återkomma under det här året eftersom kallelse och efterföljelsen uppfattas så olika samtidigt som den är så viktigt för oss.

Reportaget i Kyrkans Tidning avslutas med att Robin Nyman tagit sig igenom känslan av misslyckande och att han idag har fått nya attityder, värderingar och insikter som långsamt vuxit fram inom honom. Det var en fin avslutning på ett angeläget reportage.

Det var inte Kyrkans Tidning som gjorde reportaget utan Johan Sandberg i Finland, men det var Kyrkans Tidnings som fann det angeläget och det gläder mig. Hoppas vi får läsa mer, inte varnande ord om försök och misslyckanden, utan om de nya gemenskaper som nu växer som svampar ur jorden. Också inom Svenska kyrkan. På den hör bloggen kommer jag definitivt att återkomma i saken. Var så säker. det är lätt att bygga kyrka, - om man gör det på rätt sätt.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Hej Håkan.

Det är säkert bra att du lyfter upp och perspektiverar olika delar av reportaget.

Jag fick förfrågan av Johan Sandberg om han fick intervjua mig kring mina erfarenheter. Egentligen ville jag inte men valde ändå att träffas och samtala. I grund och botten ville jag bara dela tankar och känslor utan teologiska och religiösa filter, med förhoppningen att Gud skulle kunna använda också det som jag hade burit som ett stort misslyckande, för sina goda syften. Att dela ärligt utan att försöka förfina eller sminka verkligheten gör en också rätt sårbar. Risken är ju att man i nåt forum ses som naiv, okunnig eller driven helt av egen agenda.

Rätt hudlös känner jag mig här i din blogg, kanske för att jag hör att du kan, vet och tycker det är enkelt och har svaren. Och min berättelse blev ett case för det motsatta.

Hoppas erfarenheterna du har om hur församlingar byggs och gemenskaper bildas sprids i ditt och vårt land. Jag känner ännu massor med människor som håller sig utanför församlingsgemenskaper men längtar efter Gud på riktigt.

Allt gott dit Gud sänder dig.

Robin Nyman







Det


Allt gott
Robin

Håkan Sunnliden sa...

Vilken glädje Robin att du kommenterade. Jag tycker att du har gjort jättebra ifrån dig och menar verkligen det. Din berättelse är verkligen ett öppet och hjärtligt vittnesbörd. Än en gång tack. Min poäng är så här långt inte lika öppet. Den kan vara svår att se men jag ska skriva om den i nästa blogg. Kanske under samma rubrik. Jag tror nämligen att den konstantinska eran går mot sitt slut. Något nytt kommer och i detta nya behövs inga nya församlingar. Där behövs bara riktiga kristna. Som begriper att just de utgör församlingen. Jag tror att Gud vill använda dig och dina erfarenheter i just detta. Men som sagt mer om det senare. Din broder Håkan som också kommer till Finland 8-11 mars. Kanske ses vi då?