Framöver blir det nog inte så mycket kyrkokritik från min sida. Det finns särskilt tre skäl till detta.
För det första har jag praktiskt taget gett upp hoppet om Svenska kyrkan. Jag samtalade med en biskop för en tid sedan i ett annat ärende, men någonstans under samtalet berördes frågan om Svenska kyrkan. Samtalet blev kort eftersom biskopen helt enkelt konstaterade om Svenska kyrkan: "It´s beyond repair." Sällan eller aldrig har jag hört det sägas så kort, rakt och riktigt. Vi vet ju alla att folkkyrkans tid är förbi. Det är inte så mycket att göra åt det sedan kan vi tycka vad vi vill. Sverige är numera ett sekulärt land. Det går naturligtvis inte att kombinera med en statskyrka!? Dess tid är över.
Det hindrar naturligtvis inte att det blir väckelse bland 6,2 miljoner tillhöriga. Men det är knappast troligt vare sig att kyrkans ledning eller de väckta kommer att gilla kombinationen stat-kyrka som den ser ut nu. Något nytt måste födas.
Det hindrar naturligtvis inte att det blir väckelse bland 6,2 miljoner tillhöriga. Men det är knappast troligt vare sig att kyrkans ledning eller de väckta kommer att gilla kombinationen stat-kyrka som den ser ut nu. Något nytt måste födas.
För det andra klarar Svenska kyrkans ledning såväl nationellt som lokalt att själv urholka sitt eget uppdrag mycket bättre än jag kan. Jag tycker inte att jag behöver skriva om det som nu är uppenbart för alla, åtminstone för alla som vill se. Nedmonteringen har pågått några decennier men inte minst under år 2016 har det uppenbarats för alla folk. Om jag kan ge exempel? Så klart jag kan:
- ämbetsfrågan (som fortfarande är olöst) löstes med politisk kraft
- vigsel av samkönade par löstes med politisk kraft
- alla-helgona kampanjen fokuserade på sorg och saknad i stället för det kristna hoppet
- Svenska kyrkan ersätter ekumenik med religionsdialog
- Kyrkans ledning tar partipolitisk ställning för Palestina och tiger ihjäl Israels företräden
- en bön där Treenigheten gjorts om intet skickades ut till alla församlingar i Svenska kyrkan
- Kyrkans ledare gör tvivelaktiga resor med hjälp av kyrkoavgiften
- den nya kyrkohandboken spårade ur och blev en fars. Nu saknar den trovärdighet.
- mitt-kors- kampanjen blåste som en kall vind genom kyrkan
- antalet kyrkotillhöriga minskar, minskar och minskar och kommer att minska
behöver jag fortsätta? Jag tror inte? Behöver jag ondgöra mig över det? Knappast. När det har spårat ur fortsätter det av sig självt, - en liten tid till. Det är egentligen helt otroligt att det finns kristna som försvarar situationen. Kanske inte lokalt där det går att fortsätta med huvudet i sanden ett tag till, men nationellt.
För det tredje vill jag lägga mer mer kraft på sådant jag tror på.
Ska vi sluta med kyrkokritiken? Är kampen över? Förhoppningsvis är kampen inte över, men slaget om folkkyrkan torde vara förlorat. Det som sker framöver sker förmodligen som det alltid gjort överraskande. Det ser jag fram emot.
4 kommentarer:
Man hör ofta sägas att kyrkan mer och mer drivs som ett företag och det betvivlar jag inte. Det finns dock INGET riktigt företag med självbevarelsedrift där ledningen hade hanterat kampanjer som "Mitt kors" på det viset som gjordes här och KOMMIT UNDAN med det. En sund organisation hade tillsatt en haverikommission vid det här laget.
Nej, det är inte trovärdigt alls, när ledningen verkar skeptisk mot sin egen "logo".
Själva tog jag och min fru beslutet för inte allt så länge sen att begära utträde ur Svenska Kyrkan. Det här var i sanning inte ett lätt beslut och som fattades utifrån en tillfällig impuls. Men inte minst sett utifrån vår kristna tro känns det ändå som att det var det enda rätta beslutet som till slut blev avgörande. Samtidigt undrar man, var finns krismedvetenheten inom Svenska kyrkan? Eller har det kanske gått så långt att man nu är utan räddning från ett totalt sammanbrott? Instämmer helt i ovanstående ord.
"Det som sker framöver sker förmodligen som det alltid gjort överraskande. Det ser jag fram emot."
Amen!
Daniel
Av era kommentarer att döma har ni insikter. Det är bra men nu ska vi handla därefter. Kanske är det som Tony skriver dags att söka sig till ett annat sammanhang eller som Daniel skriver vänta på att något nytt händer. Jag vill gärna tro att något radikalt kommer att ske.
Skicka en kommentar