Det är midsommarafton och vi har just haft besök av våra goda vänner Hans och Lotta Sundberg. Det är alltid gott att höra vad Herren Jesus har gjort i deras liv och att få berätta vad Herren gjort i Karis och mitt liv. De var på väg söderut, men stannade till en stund. Hans berättade bland annat något från väckelsen i Nepal. Sedan "skvallrade" han för mig om Mikael Grenholm. Vem är det? Det är en son till Christina Grenholm, Svenska kyrkans liberale chefsteolog. Lika liberal som hon är, lika radikal är sonen. Han har en blogg som jag sedan gick in för att studera närmare. Och gissa vad jag såg? Klicka dit får ni också se.
Annars är det lugnt en dag som denna. Ska när jag skrivit färdigt be igenom morgondagens predikan och skriva några stolpar. Ämnet är så att säga givet; skapelsen. Jag tycker det är bra med kyrkoåret på så sätt att jag tvingas in i många olika ämnen.
Jag gläder mig fortfarande över Anna Sophia Bondes debattartikel i Kyrkans Tidning. Den handlade om ämbetet, en fråga som förr eller senare bara måste bearbetas även om socialdemokrater och centerpartister gjort allt, säger allt, vad de kunnat för att sopa frågan under mattan. Nu kommer den upp från en av våra mycket duktiga kvinnliga präster, Anna Sophia Bonde. Det är intressant att se hur Svenska kyrkan nu löser upp sig själv. Det är inte längre kvinnliga präster och kvinnoprästmotståndare, snarare konservativa (läs troende) och liberaler. De kvinnliga prästerna utgör inte längre någon homogen grupp. Det finns konservativa och liberala också där. Det är oftast de militanta feministerna som fått synas. Jag längtar så efter att den dagen snart är slut.
Frimodig kyrka har det i sitt partiprogram: att Svenska kyrkan aktivt och intensivt skall arbeta för försoning i ämbetsfrågan och att personer med olika hållning i sakfrågan behandlas lika vid t.ex. tjänstetillsättningar. Vi menar att mer arbete skall läggas på att finna konstruktiva lösningar som värnar om alla inblandade. Detta är enda möjligheten att få slut på bråk i denna fråga som djupt splittrat Svenska kyrkan under lång tid.
Det är svårt att se detta framför sig i synnerhet för mig som nu får vara med om exakt samma tvångsprocess vad gäller vigselförordnandet. Det är svårt att tro på kärlek, nåd och barmhärtighet i en kyrka som styrs med "lag och ordning", men man ska aldrig säga aldrig. En dag kanske tillräckligt många kvinnliga präster sluter upp bakom det enda rimliga.
6 kommentarer:
Vad vi nu ser upplösas är inte den egentliga Svenska Kyrkan. Hon lever alltid, men den liberala tyrannin kan inte bestå så länge till. Jag kom att tänka på Ingmar Ströms försök att skriva en konfirmandbok "Kom och se" där han ville presentera en "odogmatisk Jesus". Johannes, han som förberedde Jesu ankomst, var ju allt annat än odogmatisk. När vi läser hans vittnesbörd (Joh1:19ff) möter vi grunden för de klassiska dogmerna. De apostoliska ädelstenarna består i elden medan den liberala halmen förtärs. De liberala står dock inte utanför frälsningen, men deras verk brinner upp.
I Kristus
Thomas Andersson
Ungdomen revolterar alltid. Roligt när de gör det med Jesus. Tids nog kanske föräldrarna låter sig påverkas av barnen också. "Så länge det finns ungar så finns det hopp"
Jag gläder mig också över Bondes artikel, hon formulerar tankar kring den olyckliga polariseringen i ämbetsfrågan som jag själv länge haft. Jag skulle gissa att vi är betydligt fler än du tror som skulle vara intresserade av att bearbeta ämbetsfrågan, för den är ju uppenbarligen inte ur världen hur hårt man än blundar.
Nyckeln till försoning och en väg framåt är varken lättare eller svårare än att ha en faktisk relation till varandra. Lära känna varandra och varandras tankar på riktigt. Det krävs mycket tillit för att våga sig på ett sådant företag, men jag tror det är möjligt.
Varför vänta på initiativ från högre ort? Varför inte skapa ett forum och bjuda in till dialog mellan män och kvinnor som är präster? Om man är överrens om att mötas på villkoren att saklig kritik, analys och diskussion får förekomma, men framför allt att alla kunna känna sig välkomna, vänligt bemötta och trygga i att man inte kommer att bli påhoppade och förlöjligade. Ömsesidig respekt är vad Herren vill och alla hållbara lösningar börjar och slutar med relationer, respekt för varandras kallelse och en sann vilja att försöka förstå varandras övertygelse. Och låt oss inte göra det till främst en akademisk diskussion där vi försöker överglänsa varandra med bibeltolkningar, utan ett mänskligt möte om tro och liv, kallelse och tjänst, med fokus på kyrkan nutid och det faktum att vi alla försöker tjäna samme Herre efter bästa förmåga.
+ Ulrika Zwaard
Tack Ulrika för din goda kommentar. Först kom jag inte ihåg vem du är, men sedan mindes jag att du var ju här förra sommaren. Jag har funderat på ditt förslag och tycker att det är ett bra förslag. Tänk om vi kunde börja med att bjuda in till någon eller några träffar för att tillsammans försöak se hur vi skulle kunna gå vidare enligt de intentioner du skissar. Jag tror inte vi ska försöka oss på att komma överens, men att försöka förstå varandra. Tänk om vi kunde respektera skiljelinjerna, leva med dem och försöka göra något bra för våra församlingar utifrån detta? Då skulle mycket vara vunnet. Om vi älskar Jesus och vill följa honom är det möjligt.
Svenska kyrkan skulle må bra av att någon/några bildade ett forum för sådana samtal. Sedan får det gärna sprida sig. Skicka mig ett mail när du funderat vidare.
Roligt att du gillar min blogg! Även om jag och mamma har många olika åsikter så har hon visat ett ovärdeligt stöd för mig, min blogg och mina livsval.
Unquеstionably bеlіeѵe thаt which yοu said.
Υouг favoгite ϳuѕtificatiοn appeared to bе on
the net thе ѕimρlest thing to be
аwaгe of. І saу to you, Ι ԁеfinitely get
annoуeԁ while peορlе conѕidеr worries
that they plainly don't know about. You managed to hit the nail upon the top as well as defined out the whole thing without having side effect , people could take a signal. Will probably be back to get more. Thanks
Also visit my page: http://nalavke.ru
Skicka en kommentar