Jag ska skriva ett överklagande

Idag har jag varit på stiftsinformation kring den nya Handboken, - hela dagen, men samtidigt står det allt klarare att jag ska överklaga. Det är hyfsat många som hör av sig och menar att jag ska överklaga och ger mig råd av olika slag. De bästa råden har jag emellertid fått av er kommentatorer på bloggen. Sedan kom Biskop Johansson fram och frågade hur jag mådde. Jag svarade att jag mår utmärkt (det är inte en tom fras, än mindre en lögn), men att jag djupt beklagar Domkapitlets okloka beslut. Jo, det förstod han. När jag sa att jag övervägt att överklaga såg han förvånat på mig och sa: Det räknande jag med. Det var då jag bestämde mig. (Det gäller ju att ha Biskopens stöd, om möjligt). En timme senare ringde Värnamo Nyheter och frågade som på beställning, så nu blir det en nyhet där i morgon.

Jag tror att de flesta förstår att det inte är jag som har problem. Jag är inte illojal. Jag har inte brutit mina prästvigningslöften. Det är Svenska kyrkans ledning som har problem, ganska stora sådana vill jag påstå. När ni kommenterade infördes begreppet B-präst och det i stället om Svenska kyrkan och mina kollegor. Det är för dem jag överklagar. (I veckan som gick kom en av kyrkoherdarna ut som transvestit och DET verkar inte ställa till problem. Alla ska inkluderas. Jag nämner det därför att det så tydligt visar att just denna fråga om manligt/kvinnlig och äktenskap/familj är SÅ viktig. Den är värd att kämpa för och låt oss be att åtminstone Kyrkan segrar i detta.)

Frågan måste först reduceras till huruvida en präst är skyldig att inneha vigselförordnande från Kammarkollegiet. Kammarkollegiet har sagt att jag inte är skyldig att ha ett sådant. Svenska kyrkan menar att jag måste. Men jag måste inte det för att ha en vigsel. Jag kan förrätta en vigsel lika mycket som alla andra präster, med den skillnaden att kontrahenterna registrerat sig först. Jag kan inte ha en juridisk vigsel, men en kyrklig. Ni hör ju själva. Det var ett oklokt beslut av Domkapitlet därför att de har gjort sig beroende av Kammarkollegiet. Det är ju Kammarkollegiet och inte Svenska kyrkan som utfärdar förordnandet. Svenska kyrkan måste, enligt min mening, ta sig ur detta dilemma genom att ge fribrev till mig och andra som vill ha det

Jag har INTE problem med min arbetsgivare som är Värnamo Kyrkliga Samfällighet. Kanske har jag till och med deras stöd. Hur som helst. Men varför har då DK lagt sig i? Jo, de är Tillsyningsmyndighet. Men vad betyder det? Om jag har hjälpt min arbetsgivare genom att visa var jag står, hjälpt kyrkoherden att bättre kunna planera arbetet, - varför ska då DK lägga sig i? Och det domstolsmässigt? Hade det inte varit klokare att bara låta mig och andra slippa så är ju saken ur världen? I stället ska de fortsätta bråka? Ulf Ekman skrev en ledare i Världen I Dag med rubriken Nu dras tumskruvarna åt. Det är lite märkligt att inte fler bröder trätt upp offentlig till mitt försvar. Jag bryr mig inte, men det är fortfarande lite märkligt. Men kan jag (och komministern Tord Nordblom) vinna striden åt dem kanske de kommer efter? Detta var INTE uttryck för besvikelse, bara en stilla fråga.

En av kommentatorerna föreslår att jag kanske kan stämma DK. Nu börjar det bli riktigt intressant. OM, jag säger OM, och först då, Överklagandenämnden slår fast mitt straff inställer sig en tredje rond. Ska jag ta detta till Arbetsrättsdomstolen, AD? Av det enkla skälet att Kammarkollegiet säger till mig att det är OK att vara utan förordnande, medan DK tvingar mig och bestraffar mig. Då kanske man först ska vinna i AD (AD kan väl inte besluta att präst i Svenska kyrkan är TVINGAD att inneha vigselförordnande?) och sedan stämma stiftet för ärekränkning. Men så elak är jag nog inte.

Ja, så går tankarna efter ännu en dag. Nu är det snart fotboll. Sverige möter strax Finland i EM-kval och jag kommer definitivt att titta på den matchen, även om jag tycker Bajens matcher är mer intressanta. I morgon är det Sundsvall borta. Kari och jag reser jag till Stockhom i morgon, men i ett annat ärende. Vi ska lyssna till Eric Clapton i Globen. Det ni. Men eftersom detta sker onsdag-torsdag hör ni ingenting av mig förrän på fredag. Då är min lediga dag och jag göra vad jag vill. Jag ska skriva ett överklagande! Vi hörs.