Den som tvekar ska läsa Karen Armstrongs bok

Jag minns inte vilken bok det var Dag Sandahl skrev, men recensenten skrev att "det var en bra bok, men fel författare". Det är inte alltid lätt att skilja mellan sak och person. Jag skulle kunna säga det samma om Karen Armstrongs bok För Guds skull, men det gör jag inte. Samtidigt är det naturligtvis viktigt vad man än läser att förstå att varje bok har författarens perspektiv.

På denna blogg har vid några tillfällen talats om den kristna trons "hinduisering", det vill säga risken för panteism, att Gud är alltet. Det är en grundläggande mänsklig tanke att Gud är i det största och i det minsta, i universum och i människans hjärta. Det finns på djupet alltid ett samspel mellan Gud och människa. Det är lätt att tro detta oxch hålla sig till denna andlighet. Det menar också vi kristna, men när vi talar om att människan är (skapad till) Guds Avbild, beskriver vi det annorlunda. Vi menar att Jesus Kristus ensam är Guds sanna Avbild, den som är vänd åt rätt håll, som är och som uppenbarar Gud för oss. Det är han som kallar oss.

I det av logos styrda västerlandet betonas arvssynden, att vi är skilda från Gud. Så beskrivs vi inte i den judiska traditionen eller av de ortodoxa kyrkorna, östkyrkorna. Kanske har jag intagit en mellanställning när jag menar att människan är Guds avbild men på väg åt fel håll. Hon måste omvända sig. Jag beskriver det här problemet för att du ska tänka till, vara ödmjuk och förstå ditt eget val. För vissa val måste vi göra. Jag tror att varje människa behöver vända sig till Gud och bli Sonens lärjungar.

I samband med att media skrev om att jag var emot homosexuella (?) fick jag en hel del uppskattning av olika slag. En messade och skrev att jag var modig, men att hon själv (som är kristen) ännu inte tagit ställning till homosexualitet. Jag svarade att hon inte behövde så mycket ta ställning för eller emot homosexualitet som till sin syn på Bibeln. Varje kristen behöver ta ställning till Bibeln. Nu är inte det så lätt och därför är just den allmänneliga Kyrkans hållning så viktig. Jag har redan som ung anslutit mig till Kyrkans tro att Bibeln är Guds uppenbarelse till oss, på samma sätt som Thoran är det. Den är vår kanon. Den är vårt rättesnöre. Den ska vi följa, men den behöver tolkas i Kyrkans gemenskap. När det kommer till själva budskapet är den enligt min mening lätttolkad, men vi behöver också lära oss att förstå de judiska och kulturella skillnaderna. Karen Armstron hör vad jag förstår till dem som reducerar Bibeln till ett mer eller mindre intressant historiskt dokument. Så gör alla som inte tror, liberalteologer och tyvärr också många bekännare av det skälet att de aldrig tänkt igenom saken och vågat ansluta sig eller ta ställning till Bibeln som rättesnöre. Jag anslöt mig tidigt till Bibeln, eftersom det var genom den jag lärde känna Gud.

Många kristna läser Bibeln för att de vill och ska följa den. Det är lovvärt men inte alltid så enkelt. Karen Armstrong menar istället att den är given för att hjälpa oss. Vi är inte till för den, utan den för oss. Det låter så bra och är till dels riktigt, men här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Bibeln är verkligen inte till för att driva eller plåga oss med sina bud. Den är evangelium MEN BARA FÖR SYNDARE SOM TROR ATT JESUS ÄR GUDS SON. Det händer hela tiden i vår tid att Guds kärlek betonas på bekostnad av Hans helighet, men vi glömmer att kärleken riktar sig till syndarna. Bara de som är syndare kan ta emot Guds kärlek, inte de självgoda eller egenrättfärdiga. För dem finns ingen nåd vad jag förstår.

I vår tid gäller det att hålla fast vid Guds uppenbarelse genom Jesus och vid Kyrkans bekännelse, annars är vi ute på en rejäl gungfly. Den som tvekar ska läsa Karen Armstrongs bok.