Karen Armstrong om mysterion

Oh, vad skönt. Bajen vann med 1-0 mot Värnamo. Jag hejar förvisso på Värnamo i alla matcher de spelar utom just mot Bajen. De sades efteråt att Värnamo är det lag som spelat bäst på Söderstadion så här långt. De har ett ungt och lovande lag. Roligt.

Jag håller på och kommenterar Karen Armstrong på denna blogg och vill gärna fortsätta med det några gånger till. Religionsvetenskap är ett område som just nu intresserar mig. Häromdagen kom Svenska kyrkans utredning 2011:2 Närhet och samverkan så den läser jag också nu. Den är verkligen inte rolig, men för en kyrkomötesledamot nödvändig. Och det kommer mer för nu börjar förberedelserna för höstens kyrkomöte. Men det får vi återkomma till.

Jag läste igenom min förra blogg och ser att där fattas en hel del preciseringar, men utrymmet är så begränsat så det må vara hänt. Jag får förlita mig på att ni läsare tänker själva, så klokt som jag ser av kommentarerna. Det är som jag sa till kyrkvärden idag viktigt att vi kan sätta oss in i hur motståndarna tänker. I vår tid dominerar de postmoderna idealen och det gäller då att förstå att vi själva gjort vissa val för att kunna hålla fast vid tron. De viktigaste premisserna är att Gud är personlig, är treenig, har blivit människa och är född av jungfrun Maria. Idag är det Heliga Trefaldighets dag, men jag undrar hur många som håller fast vid denna obegripliga bekännelse.

Karen Armstrong redogör i sinbok för vad ett mysterium är. Mysterion betyder initiering. Det var inte något man tänkte eller lät bli att tänka utan någonting man gjorde, skriver hon. Sedan berättar hon om mysteriereligionerna på 400-talet före Kristus eller f.v.t. som det heter nuförtiden i vetenskapliga sammahang, (f.v.t. står för "före vår tideräkning"). Hon berättar om hur det då varje höst kom en ny skara mystai som ville ingå initieringen. Det som skedde i kultsalen hölls hemligt. Det fanns olika sällskap. De vanligaste riterna gestaltade Demeters vistelse i Efesus. Demeter var såddens och skördens gudinna och syster till Zeus. Syftet med initieringen var sannolikt att adeptererna skulle konfronteras med sin egen dödlighet och lära sig att acceptera den som en del av livet. Det var en ganska utförlig procedur som pågick under flera dagar som adepterna skulle ta sig igenom och alla klarade det inte. Det har alltid varit så att människan behöver mythos, berättelser om gudarna och deras liv. Det har alltid varit så att människan har ett behov att identifiera sig med och gestalta dessa berättelser. Vi kan därför lära oss att detta behov finns hos alla människor, också hos våra vänner och bekanta fast vi inte tror det.

Den kristna tron har också sin berättelse och sin liturgi. Men vilken är skillnaden? Den största skillnaden är att hedningarna inte behövde tro att berättelsen om gudarna var historiskt sanna. De genom förde riterna för sin egen skull. Vi som är kristna menar emellertid att berättelsen om Jesus Kristus är historiskt sann! Liberalerna menar att det spelar mindre roll. Historiciteten går inte att komma åt säger de, men bekännarna tror att initieringen (dopet), identiteten (i Kristus) och liturgin (gestaltande av mötet) är på riktigt. Vi blir verkligen nya skapelser när vi döps. Vi sitter i Kristus på Faderns högra sida redan här i tiden och vi möter Herren i evangeliets ord och sakrament. Sådan är den kristna bekännelsen.

Tyvärr har vi nu en kyrka där många är likgiltiga inför historiciteten, eftersom de menar att vi ändå inte kan bevisa den. Är det då underligt att vår doppraxis är så slapp? Så reducerad att den blir en högtidlig namngivning? Att förkunnelsen blir ointressant? Eller att röster hörs som kallar nattvarden för "kannibalism"? Jag lovar att vi kommer att få mer av denna vara och jag lovar att kristna bekännare måste göra sina val, måste tro på riktigt och räkna med att stå fram som en motkultur. Kommer Svenska kyrkan att gå före? Knappast. Kommer cellerna att göra det? Förhoppningsvis, om än tvingade till det.

Överallt i historien där det är väckelse har förkunnelsen , dopet och nattvarden den allrastörsta betydelse. Den är på riktigt och den är med kraft. Om vi läste lite mer av till exempel Karen Armstrong och om mysterierelionerna kanske det kunde tjäna som en ögonöppnare? Det är dessutom ett faktum att de hemliga sällskapen (som till exempel frimurarna) florerar i vår tid, inte minst i Värnamo. Tror ni det har betydelse för det andliga klimatet i en stad som vår? Vi behöver en ny väckelse!