Kontakt med sitt innersta

Överklagandenämnden sammanträder enligt uppgift den 2 september så det blir nu att vänta. Jag har svarat på några kommentarer på gårdadens blogg och kan svara på fler, men just nu vill jag gå över till att skriva om en del annat.

Talade med ett par kollegor om skolavslutningarna. Den ene inledde sin betraktelse med att säga att idag ska jag berätta om någon som jag inte får tala om. Jag får inte säga hans namn ... Den andre hade samma anslag; Tänk om ni hejade på ett fotbollslag, men ni får inte höja era röster. Ni måste vara tysta ... Ni hör ju själva hur löjligt det blir. Sedan hade han tagit på sig doktorshatten och sagt att nu talar jag som vetenskapsman. Som vetenskapsman vill jag berätta om att kristen tro är den största av världens alla religioner. Det påstås att den växer och froda mer än någonsin tidigare, med undantag av västeuropa... Är det inte märkligt att svenska folket (?), politiker och massmedia gör vad de kan för att tysta ner religionen smtidigt som den är mer aktuell än någonsin.

Det är nu några månader sedan jag läste Karen Armstrongs bok För Guds skull - om religionens betydelse. Den gav mig en mycket bra översikt av religionens betydelse för människan. Jag kan rekommendera den för den som tycker om att läsa. Den är spännande då dess utgångspunkt är religionens faktum. Boken är delad i två delar. Del 1 handlar om den okände guden och del 2 om den moderne guden. Den första delen om hur religionen fungerade fram till 14/1500-talen och den andra om hur vi "behandlat" gud sedan dess. Hon konstaterar redan i inledningen att vi människor har en benägenhet att försöka kontrollera gud. Människan har alltid använt mängder av ord för att tala om gud, men det finns också dem som bestämt sig för att inte använda ord eller som talar om gud genom att säga vad han inte är.

I de förmoderna kulturerna använde grekerna sig av orden mythos och logos. Det är två begrepp som kompletterar varandra. Logos har att göra med vår tanke, vårt förnuft, det talade ordet, det som skulle få oss att förstå, planera och dra slutsatser. Men det kunde inte hjälpa oss i sorgen. Det gav oss ingen mening och tröstade oss inte heller i våra vedermödor. Ville vi ha hjälp fick vi vända oss till mythos. Myten talar om en dimension som inte är åtkomlig för förnuftet. Myten handlar om en annan dimension. Det är här berättelserna om gudarna hör hemma. Dem kunde hjälpa när inte människor kunde hjälpa. Myten berättar om något som har hänt, men dessutom alltid händer. Det hjälper inte att bara tro på den. Den måste praktiseras. Den är ett handlingsprogram. Och det är här som religionen kommer in. Om människan inte praktiserar religionen förblir den abstrakt och ofattbar. Den måste utövas. Här för Armstrong in ett annat begrepp, nämligen ekstasis, ett grekisk ord som betyder att jag går utöver mig själv. Jag får kontakt med gud.De människor som har övat religion och lärt sig detta har bättre kontakt med sitt innersta och uppnår ett större välbefinnande.

Detta är i sanning spännande. Detta var de fem första sidorna i bopken, men jag skulle gärna berätta mer om vad Armstrong skriver om religionens betydelse för människan. Och jag änskar att alla barn och ungdomar fick lära sig detta både i hem och skola.