Här hör jag historiens vingslag

Igår kväll kom vi tillbaka från några dagar i Berlin. Nomineringsgruppen Frimodig kyrka har varit samlad för att studera, samtala och förbereda arbetet för Kyrkomötet. Vi hann med en hel del och jag lär återkomma till detta något senare. Men jag fick också en del andra tankar eftersom jag nyligen läst en boken Adolf Hitler av Bengt Liljegren. Om du finns som någon gång vill ta del av av vad som hände och hur Führern fungerade rekommenderar jag denna bok.

Hur kunde det gå som det gick i Tyskland under Andra Världskriget? Det finns två tankar som jag inte tycker har lyfts särskilt starkt tidigare. Den första handlar om socialdarwinismen. De flesta, också unga, känner väl till darwinismen med sina idéer om konkurrens och naturligt urval. Men kom ihåg att den engelske filosofen Herbert Spencer förde över samma resonemang på människan. Människan är ett djur. Det talades mycket om "herrerasen" och "undermåliga raser" långt före Hitlers tid. Hitler växte upp med dessa tankar på samma sätt som alla andra européer, inklusive dem i Sverige. Det är också dessa tankar som ligger bakom tvångssteriliseringar, lobotimeringar och aborter. Jag menar att vi inte har sett slutet av denna människosyn och det är skrämmande att tänka vidare med det perspektivet.

Den andra tanken handlar om demokratin. Det är värt att komma ihåg att Hitler kom till makten genom demokratiska val. Han bestämde sig nämligen för att inte ta makten genom våld utan gå vägen via valurnorna. Han var övertygad om att det gick att besegra demokratin med dess eget vapen. I själva verket avskydde Hitler demokrati. Den breda massan är för dum för att utöva politisk makt. Det demokratiska styrelsesättet ledde bara till att folk lät sig manipuleras av massmedia som i sin tur är i händerna på storkapitalet.

De här tankarna fick jag på grund av boken, besöket i Berlin och därför att jag tror att särskilt de unga behöver få veta sådant som sällan eller aldrig sägs. Hitler tog livet av sig, men historien har inte stannat av. Berättelsen om européerna fortsätter och vi är en del av den. I Tyskland vill man naturligtvis glömma vad som hänt och begrava åtminstonen en del av historien. Därför har man aldrig pekat ut platsen för Hitlers bunker, men nu går den att hitta. Hitlers bunker har inte bara funnits. Den finns fortfarande. Nedan ser du den karta som är diskret uppsatt över bunkern.



Här hör jag historiens vingslag.