Det är inte slut än

Nu går mitt ärende över i fas 2 och jag hoppas att jag inte kommer att trötta ut mina läsare. Jag får försöka sålla lite.

Det är, många som har hört av sig till mig på olika sätt. Igår fick jag ett mail från en blivande kollega. Han hade plockat fram ett par cita från Svenska kyrkans Bekännelseskrifter. De var gott att bli påmind om dessa ord som går stick i stäv med det beslut Domkapitlet har tagit. Det bästa är nog från Confession Augustana och lyder på lite gammelsvenska som så: "Men när Biscoparne lära eller stadhga någhot som är emoot Euangelium, tå haffua Församlingarna Gudz befalning, som förbiudher bewijsa them någhon lydhna och hörsamheet."

Jag har en hög med vykort och brev som jag ännu inte har besvarat, men jag hoppas alla som läser det här förstår att jag uppskattar ert stöd. Idag hände också det att en Värnamobo kom in och på grund av mitt handlande begärde sitt inträde i Svenska kyrkan. Kan man tänka sig! Jag tror att kyrkoherden kommer att bevilja hans inträde.

Jag har också hunnit med ett långt samtal med chefredaktören på Värnamo Nyheter (VN)och den journalist som framöver kommer att bevaka de kyrkliga frågorna. Jag sa som det var att jag inte har något förtroende för dem efter dessa år, men att okunnighet går att råda bot på, - om man vill. Vi fick ett fint samtal och jag gav därefter en ganska utförlig intervju där jag kommenterar Domkapitlets i mitt tycke mycket okloka beslut. Men jag ser mer fram emot att få träffa de inblandade själva ansikte mot ansikte. Jag är ju numera på stiftet emellanåt.

I samtalet med VN kunde jag också konstatera att den politik som Socialdemokraterna uthållit och med tvångsmedel arbetat för under hela 1900-talet snart är helt genomförd. I tidningen Socialdemokraten stod att läsa:

Genom sin statsnatur, sin världslighet, sin brist på religiös fanatism som institution betraktad erbjuder statskyrkan vissa förutsättningar för att föryngras under en växande tolerant samfundsanda ... Kyrkorna fritt upplåtna för kunskapsmecdelande och goda konstnärliga förströelser, och 'ett prästerskap' fungernade administrativt som kyrkvärdar och registreringstjänstemän - det är alls ingen otänkbar utveckling. ... En sådan kyrka kunde bli en välbehövlig motvikt till den 'intolerans' som bredde ut sig i den framväxande frikyrkligheten. Man borde därför undersöka om statskyrkan kunde byggas om istället för att rivas.

Nu har vi facit i hand. Den är ombyggd och vill inte se några illojala präster i sitt sammanhang. Men jag tror inte att sista ordet är sagt i den saken. Liberalerna kommer aldrig att kunna hålla igång någon kyrka alls. Bara dem som utgör och bygger församling kommer att klara det. Den som vill läsa mer om socialdemokratisk kyrkopolitik (med gott understöd av Centerpartiet) kan med fördel läsa en avhandling av Daniel Alvunger kallad Nytt vin i gamla läglar - socialdemokratisk kyrkopolitik under perioden 1944-1973.

Det är inte slut än.