Jaha, då var det gjort. Först hade jag tänkt att lägga ut mitt tal till Domkapitlet på bloggen, men förstår nu att det vore oklokt. Domkapitlet är värt min respekt och behöver få fatta sitt beslut i lugn och ro. Det betyder att bloggen och massmedia får vänta tills protokollet är justerat. Så jag får väl återkomma då. Hur det gick?
Jag har försökt att förklara så gott jag har kunnat varför jag har skickat tillbaka mitt förordnande. Jag menar att det måste väl vara OK? Jag har ändå ingen användning för det. Det är sant att Svenska kyrkans präster per automatik har ett vigselförordnande, men det är också sant att ingen behöver använda sig av det. Kammarkollegiet tyckte det var OK att jag skickade tillbaka det. Nu får vi vänta och se vad Domkapitlet säger. Jag hoppas de är så kloka att de lämnar ärendet utan åtgärd.
Måste bara också få berätta att Kari och jag reser bort i morgon, 14 dagar i Norge. Jag vet inte om jag kan blogga de närmaste 14 dagarna. Vi tillbringar den mesta av tiden på en båt, men jag ska försöka sörja för att ni på något sätt får höra av mig så fort jag fått besked om Domkapitlets beslut.
Domkapitlet i all ära, men det känns ganska skönt att vara tillbaka därifrån.
1 kommentar:
Hoppas ni får en välsignelserik och vederkvickande resa till och i Norge.
Allt gott!
Thomas Andersson
Skicka en kommentar