Protokollet från Håkans möte med domkapitlet är justerat. Domkapitlet beslutade att ge Håkan en skriftlig erinran.
En längre kommentar kring beslutet kommer Håkan själv att skriva inom ett par dagar.

Tills dess finns här det anförande Håkan hade på mötet med domkapitlet den 16 maj.

Stiftsjurist Vibeke Bergman


Håkan Sunnliden
Komminister i Värnamo

Domkapitlet i Växjö stift
Sammanträdet den 16 maj 2011


Inledning
Tack för att jag har fått komma hit och tala för min sak. Jag har redan försökt förklara för stiftsjuristerna varför jag har skickat tillbaka mitt vigselförordnande. Det har under resans gång visat sig att till exempel journalister, jurister och teologer har olika sätt att närma sig äktenskapet på. Massmedia tror att min handling har att göra med min syn på homosexualitet. Juristerna tror att det handlar om illojalitet mot ett demokratiskt fattat beslut. Men man kan också närma sig problemet ur ett kyrkohistoriskt perspektiv, ett ekumeniskt eller demokratisk perspektiv. Jag tror att ett perspektiv är otillräckligt och därför är jag tacksam för den möjlighet som Ni har gett mig.

Bakgrund
Jag är inte juridiskt skolad även om kyrkorätt ingick som en del i min teologiska utbildning. Men om jag förstått saken rätt grundar sig svensk lagstiftning på vad som kallas naturrätten, det vill säga varje människa inser på ett naturligt sätt att vad lagen säger är rätt och giltigt. Rätten och de mänskliga rättigheterna är allmänna, universella och kan inte ifrågasättas. Vår demokrati grundar sig på denna naturliga insikt. Beslutet om den nya Äktenskapsbalken är emellertid inte fattat på den grunden utan på naturrättens motsats, rättpositivismens. Jag säger inte att det måste vara fel, men menar att också ett sådant beslut måste landa i den naturliga lagen om rättskänslan och rättsäkerheten ska bevaras. Ingen av oss kan idag veta hur länge den nya Äktenskapsbalken kommer att bestå, men däremot att beslutet till sist måste till landa i den naturliga lagen för att rättskänslan ska bevaras. Jag är inte övertygad om reformens riktighet och jag befarar att jag sviker mina prästlöften om jag medverkar i den.

Min önskan är därför att Domkapitlet lämnar mitt ärende utan åtgärd.

Argumentation
Jag vill förklara mitt handlingssätt med hjälp av sju huvudpunkter. På så sätt hoppas jag också kunna visa Domkapitlets ledamöter att jag inte har brutit mot mina prästvigningslöften och att förordnandet faktiskt inte ingår i min befattningsbeskrivning.

För det första innebär Riksdagens beslut att äktenskapet är könsneutralt, något annat äktenskap finns inte. Kammarkollegiet har upplyst mig om att så länge jag har ett vigselförordnande är jag ”skyldig att följa bestämmelser om vigsel i lag eller annan författning”, något jag alltså inte önskar. Jag väljer då att sända tillbaka mitt vigselförordnande. Den sekulära statens definition av ett äktenskap ligger vad jag förstår i strid med den allmänneliga Kyrkans lära och tradition. Den allmänneliga Kyrkans förståelse av äktenskapet bygger på att man och kvinna kompletterar varandra. Därigenom skapar Gud en unik livs- och kärleksrelation som är öppen för att ge livet vidare till nya människor. Synen på äktenskapet som en förening mellan man och kvinna delas av alla större kulturer i världen och kan sägas höra till mänsklighetens gemensamma arv. Denna syn harmonierar med naturrätten och den strider inte mot rättviseprincipen att alla ska behandlas lika, inte heller är det fråga om någon diskriminering eller särbehandling. Äktenskapet är instiftat av Gud och har avgörande betydelse för människors identitetsskapande, normbildning, hälsa och välmående.

För det andra innebär det faktum att Svenska kyrkan nu har bejakat den civilrättsliga definitionen av ett äktenskap att det inte längre ens finns någon term för den tidigare definitionen av ett äktenskap. Kari och jag har sex barnbarn. Två av dem har börjat skolan. I skolan kommer de att få lära sig vad ett äktenskap är. De får veta att ”när två ingår äktenskap kallas de äkta makar”, att detta är könsneutralt och kan ”upplösas genom äktenskapsskillnad”. I det läget vänder de sig till morfar eller farfar som är präst i Svenska kyrkan. Ska jag då säga att ”jo, just så är det. Detta är också den kristna synen”. Nej, det kan jag inte. Det är därför inte trovärdigt av mig som avlagt prästlöften att undervisa om det kristna äktenskapet och samtidigt inneha ett vigselförordnande från Kammarkollegiet. Hur ska, för övrigt, vi präster fortsättningsvis undervisa våra konfirmander? Jag lämnar den frågan obesvarad.

För det tredje är det viktigt för mig att stå kvar i den ekumeniska samsynen på äktenskapet.
Redan innan Kyrkomötet tog beslut om att ändra sin syn på äktenskapet protesterade de historiska kyrkorna. Först den Rysk-ortodoxa kyrkan, men senare också Vatikanen och stora lutherska kyrkor som Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien.

För det fjärde innebär Kyrkomötets beslut att godta den nya Äktenskapsbalken inte att prästen har en skyldighet att viga. Kyrkomötets beslut har inte ändrat på det. Kammarrätten har däremot strukit under ”att vigselförrättare är skyldig följa bestämmelser om vigsel i lag eller annan författning”. Jag har därför valt att avstå från att inneha vigselförordnande och Kammarrätten har beviljat detta.

För det femte heter det i Kyrkostyrelsens skrivelse 2009:6 att ”Svenska kyrkan bejakar att det inom kyrkan kan rymmas olika syn på äktenskapet”. Under diskussionerna innan beslutet poängterades det flera gånger att vigselfrågan inte skulle ha någon betydelse för prästkandidater eller tjänstetillsättningar. Precis som tidigare skulle den enskilde prästen inte ha vigningsskyldighet.

För det sjätte får Kammarkollegiets besluta att återkalla mitt förordnande försumbara konsekvenser för pastoratet och kyrkoherden, eftersom det ändå alltid kommer att finnas människor med vigselförordnanden. Mina kollegor i Värnamo får inget merarbete eftersom ingen präst behöver arbeta mer än 40 timmar per vecka. Kyrkoherden är prästernas arbetsledare och har möjlighet att omfördela arbetet. Det är istället så att det blir lättare för honom att planera vigslarna när han vet vilka han kan räkna med. Genom att jag avstår förordnandet slipper vi dessutom onödiga diskussioner och arbetsmiljön förbättras för alla berörda.

För det sjunde sägs det ibland att min tjänstbarhet skulle begränsas om jag inte kan förrätta vigslar. Detta visar på en förändrad syn på prästens identitet som är främmande för den allmänneliga Kyrkan. Den förutsätter nämligen att förrättandet av vigslar ingår i prästens identitet och tjänstbarhet. Men det är inte Svenska kyrkan som definierar äktenskapet och det är inte heller Svenska kyrkan som förordnar prästerna att viga. Svenska kyrkan äger helt enkelt inte den frågan och eftersom prästen inte har skyldighet att viga, kan det knappast heller inte ingå i hans tjänstbarhet. Dessutom är det fortfarande möjligt för mig att leda vad Kyrkohandboken kallar för ”Välsignelse över ingånget äktenskap”.

Sammanfattning och avslutning
Jag är inte jurist. Jag är teolog, men rätt övertygad om att Domkapitlets ledamöter förstår att det faktum att jag sänt tillbaka mitt vigselförordnande har att göra med den kristna undervisningen och med gemenskapen i den allmänneliga Kyrkan.

Huvudinvändningen mot mitt handlande har varit att jag brutit de löften jag gav i samband med min prästvigning. Frågan jag fick löd: Du har vid Din prästvigning lovat att ” troget efterleva kyrkans lag och ordning…”.

Jag menar att vigselförordnandet inte alls sorterar under Svenska kyrkans lag och ordning, utan under Kammarkollegiets. Och därför kan inte vigselförordnandet anses knutet vare sig till prästvigningen eller prästens identitet. En präst inom Svenska kyrkan ska rent och klart förkunna Guds ord och rätt förvalta sakramenten. Detta är också vad det första av de fyra prästvigningslöftena säger. Jag prästvigdes den 29 januari 1978. Det var Kyndelsmässodagen och hela min familj hörde mig högtidligen avlägga mina löften. De vet också hur mycket denna dag har betytt och betyder för mig. Om Domkapitlet nu skulle ålägga mig och andra präster att inneha Kammarrättens vigselförordnande förändrar Domkapitlet förutsättningarna för mig. Det är inte jag som har ändrat dem. Tvärtom har jag varit lojal mot mina prästvigningslöften. Det kan därför inte sägas att jag varit illojal mot Svenska kyrkans ordning. Jag ber därför Domkapitlet att lämna min sak utan åtgärd.


Inför Domkapitlet i Växjö stift 16 maj 2011


Håkan Sunnliden, komminister i Värnamo