Både katoliker och ortodoxa utgår från att Kyrkan avspeglar den Treenige Guden. Kyrkan och särskilt hennes gudstjänst kan sägas var himlen på jorden. Kyrkan är både himmelsk och jordisk på en och samma gång. Svenska kyrkan och frikyrkorna utgår sällan eller aldrig från himlen, utan från att vi människor har vissa gemensamma föreställningar om församlingen eller bildat en förening. Märker du redan här vilken enorm skillnad! Vi ska utgå från himlen, inte från jorden!
När vi utgår från Bibeln är det framförallt tre realiteter som alla tre utgår från Treenigheten som står fram. Vi är Guds folk, Kristi kropp och Andens tempel. Vi utgör en gemenskap som är en, helig, allmännelig och apostolisk. Denna gemenskap är först en gåva, sedan en uppgift.
Den osynliga Kyrkan blir synlig på jorden genom gudstjänsten i vilken Jesus är närvarande och som därför är mötesplatsen mellan himmel och jord. Denna gudstjänst kan ske på alla nivåer, på alla platser och vid vilken tidpunkt som helst. Det viktiga för det ortodoxa är att alla gudstjänster främjar den gemensamm gudstjänsten, det vill säga enheten i Kristus.
Låt mig få citera från boken Tro-liv-enhet:
När man efter den svåra perioden av förföljelse i det ateistiska Sovjetunionen frågade en rysk-ortodox biskop hur Kyrkan överhuvudtaget lyckades överleva, förväntade man sig kanske berättelser om konkreta överlevnadsstrategier, kamp mot regimen och hemlig underjordisk verksamhet. Svaret blev dock överraskande kort och enkelt: "Vi firade den Gudomliga liturgin."
Den kristna gemenskapen lever aldrig isolerad utan i en organisk gemenskap som sträcker sig över tid och rum. Kroppen kan aldrig skiljas från Huvudet. Inte heller kan de kristna gemenskaperna skiljas från Kristus. Vi är alla förenade i Kristus och kallade att konkret bejaka detta. Betoningen ligger med andra ord på vad vi är, inte på vad vi tycker, tänker eller gör. Det kan aldrig finnas någon splittring i kroppen. Däremot är det möjligt att skiljas från kroppen.
Märker du hur väl detta sätt att tänka stämmer överens med att cellerna är Kyrkan i miniformat, har gemenskap med andra celler och bejakar alla andra i kroppen. Här har jag nästan otillåtet hastigt målat bilden, men se hur enkelt allt är. Vi behöver inte åstadkomma någonting annat än att bejaka Kyrkan i stort. Vad det innebär får vi skriva om en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar