tisdag, juli 20, 2010

Nu jobbar vi vidare med Kyrka, församling och cell

Den kanske viktigaste frågan vi har att arbeta med nu är frågan om församlingens väsen, funktion och uppdrag, det vill sgäa ekklesiologin. Synen på yrkan och församlingen kan först verka ganska enkel, men det finns många komplikationer. En av dessa är att vi idag lever i ett mångkulturellt samhäller. En annan att sekulariseringen gått hårt åt det svenska folket. En tredje är Svenska kyrkans nedgång och fall. Jag tänker inte på det låga antalet gudstjänstbesökare eller ens någon dogm som till exempel den om äktenskapet i första hand. Dessa fakta är förskräckande nog. Vad värre är att Svenska kyrkans syn på sig själv förändrats i grund genom ämbetsfrågan och genom skiljandet mellan kyrka och stat. Idag är situationen mycket svår, något som jag kommer att få bekräftat med råge när jag för för första gången kommer att delta i det så kallade kyrkomötet.

Slaget om kyrkan i Sverige handlar om kyrkans överlevnad. Själv tror jag att det i hög utsräckning utkämpas i vardagens miljö, i hemmet, skolan och på arbetslplatserna. Det handlar om hur vi lever tillsammans i vår vardag. Hur gestaltar vi Kristi gemenskap? Det är nog så att jag avviker från många i vårt land när jag hävdar att församlingen uppträder på olika nivåer, universellt, lokalt och i hemmen. Det är kanske inte kontroversiellt i sig. Det är bibliskt, men få har tänkt igenom följderna av ett sådant tänkande. Det var därför med viss förtjusning jag idag läste boken Tro - liv - enhet, om kyrkans identitet och uppgift i Sverige. Denna bok är den andra som 251 ledamöter av kyrkomötet fått sig tillsända. I den förklarar ett antal kyrkor och samfund sin syn på kyrkan och församlingen. Jag visste det till dels, men inte så utförligt att min syn närmast är identisk med de ortodoxa kyrkornas. Nu kan jag bygga vidare på Bibeln och den östliga kyrkotraditionen. Dennsa sammanfaller till stor del med den västliga Romersk-katolska kyrkans förståelse, men när jag kommer till Svenska kyrkans självförståelse blir jag lätt nedslagen. Men låt mig nu glädja mig för att jag är ortodox och katolsk i min tro!

1 kommentar:

Beaver sa...

Absolut! Men om man på grund av kyrka och religion tappat sin identitet som människa så är linjen till Gud kapad och då räcker inte den fina ekklesiologin, inte ens syndernas förlåtelse.