Insatt i ett sammanhang, del 2

 Det är skönt att veta vilket sammanhang man är insatt i. Jag tror varje människa någon gång ställer sig de existentiella frågorna: Varifrån kommer jag? Vad är meningen? Vad händer efter döden? Det är underbart att tycka sig ha svaret på de frågorna. Jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Det var inte för intet jag predikade på den helige Johannes döparens dag över ämnet: 

HERRENs hand var över honom

1. - vid födseln

2. - i tjänsten

3. - vid livets slut

Predikan handlade naturligtvis om Johannes döparen, men rubrikerna kunde passa in på var och en av oss. Härom veckan firade vi högmässan i den församling jag en gång var kyrkoherde det vill säga  Hjälmseryd. Den firades i Gamla Hjelmseryd, men sedan besökte vi Nya Hjålmseryd och där stod jag länge och betraktade tavlan Series Pastorum, se nedan.

 

Den förste kyrkoherden hette Haquin Thordarsson och han tjänade 1342-1348. Han var katolsk, vigd med apostolisk succession. Den siste hette Håkan Sunnliden och tjänade 1983-. Ja, symptomatiskt nog finns inget slutår. Pastoratet upphörde, församlingens gränser reglerades för att sedan helt försvinna. Så såg utvecklingen ut. När jag funderar över tavlan ser jag att det inte spelar någon roll att det skedde det reformation på 1500-talet och att alla prästerna varit vigda enligt den apostoliska successionen. Det är en tragik att Svenska kyrkan gör sig av med sin egen tradition.

På bilden tänder barnbarnen Linn och William ljus i
Katarina kyrka. Och de ber.

Insatt i ett sammanhang, del 1

Varje människa är insatt i ett sammanhang. På bilden nedan står morfar tillsammans med barnbarnen William och Linn utanför Katarina kyrka i Stockholm. Vi kom från vårt boende på Ersta där William berättade att han ville komma till en graffiti-affär. Så han frågade: "Kan vi ta oss till Södermalm?" varvid jag kunde svara: "Vi är på Södermalm." Adressen? Tjärhovsgatan 1 ligger på gångavstånd. Vi går på en gång, men vi tar vägen förbi Katarina kyrka. Platsen har urgamla anor, från 1330-talet då det uppfördes ett kapell på platsen som kallades Pelarbacken, en av Södermalms höjder. 

År 1520 lät Kristian II av Danmark avrätta ett 90-tal av landets ledande herremän, Stockholms blodbad. De begravde på det som sedan blev Katarina kyrkogård. Södermalms församling bildades 1591, men på grund av den kraftiga befolkningstillväxten delades den 1654 i två delar, den västra Maria Magdalena församling och den östra Katarina församling. Katarina kyrka började byggas 1656. Det ger mig ett imponerande och ett läkande perspektiv att tänka på att jag inte bara är döpt i kyrkan utan också hade min första prästtjänst där 1978-1981.

När Ersta sa upp SESG från Ersta och mig från bostaden fick vi lämna Stockholm. Jag försökte hålla oss kvar, men det gick inte för "en sådan som mig" att få tjänst i någon av Stockholms församlingar. Det var så vi kom till Värnamo första gången och där i juli månad 1981 föddes vår dotter Elisabet.

 Det här kortet kan vara taget på 53:ans buss, den som går mellan Centralstationen och Ersta. Även om jag vill påminnas om och vara söderkis är Elisabet en äkta småländska. Hon är född i Värnamo och har bott hela sitt i Hjälmseryd och Värnamo. Hon och Claes har tre barn, William, Linn och Elliot.  Kari och jag är så tacksamma för att de skänkt oss tre barnbarn! Må Gud vara med dem alla dagar.

Ersta hotell

 Visste ni att Ersta diakoni har ett alldeles utmärkt hotell? Om inte kan ni se mig avnjuta frukosten idag kl 09. Det gick att sitta ute och under dagen har det varit runt 30 grader helad tiden. När jag tillsammans med barn och barnbarn reste med Djurgårdsfärjan från Gröna Lund (sic!) var det 25 grader, kl 22!

Efter högmässan i går har jag tillbringat dagen med barn och barnbarn. Det är inte ofta jag får möjlighet att umgås med dem så här intensivt och varmt!! I morgon ska vi se Gamla stan innan vi reser hem på eftermiddagen. Väl hemma har jag en del annat att berätta. Nu blir det god natt från mig.

Midsommardagen

 Midsommardagen går mot sitt slut, men det är fortfarande ljust som på dagen. Bra att vi har en riktigt svart täck gardin i sovrummet så det faktiskt blir natt. 

Det har varit en bra dag. Kyrkan i Hjortsberga var välfylld med alla dessa läger deltagare. Det var länge sedan jag såg så många människor i någon a de högmässor jag firat under senare år. Här hemma firar vi veckomässan varje onsdag, men då är vi endast ett tiotal personer. Tänk vilken skillnad att vara en nästintill fullsatt kyrka jämfört med tio personer runt att matbord! Och ändå tror jag det är just så det ska vara och kommer att vara allt oftare i framtiden.  Tidigare har husmässan varit att likna vid en spontan mässa, men kanske svänger det så att kyrkbyggnad3e endast undantagsvis blir välfylld. Men både helgdag och vardag behövs. De kompletterar varandra utmärkt.

Efter en mycket god lunch på Hjortsbergagården var det dags för bibelstudium om Israels segersång, den första av tio. Men händelsen börjar redan i det fjortonde kapitlets sista vers. Av den versen framgår en nådens ordning:

1. HERREN uppenbarar sin makt

2. Israel såg detta.

3. Människorna fruktade och trodde

4. DÅ sjöng Moses ...

Vi ska inte titta så mycket som vi i regel gör på oss själva. Det handlar inte vår tro eller vad den kan åstadkomma. Vi får i stället se på Herren och förundras, se hans väldiga gärningar, höra evangelium, förundras för att sedan förtrösta och tro på Honom!

Tio sånger? Just det. Den tionde kallas för den nya sången, se Ps 96:1ff, och ska omfatta alla folk, stammar och tungomål. Och den ska sjungas när vi står inför tronen. Det visste till exempel aposteln Johannes när han skrev Uppenbarelsebok. När de (vi) står inför tronen och sjunger Moses och Lammets sång.

Ja, det var en god dag. Nu avslutar jag den för att i morgon resa till Stockholm och fira högmässa med St Filippus. Gotlandsgatan 46 var adressen. Välkomna!

Midsommarafton

 I morgon är det Midsommardagen även om mycket av firandet sker i dag. Kari och jag var bjudna till goda vänner ute i Tånnö. Det blev ett mycket fint firande. På bilden syns inte allt det goda vi ätit utan hur det var dukat när vi kom. Våra kära vänner har en fantastisk trädgård och här är det dukat i bersån. Syrenerna omger hela platsen så här fanns den välbehövliga skuggan. Det var 28 grader i skuggan.

 

Efter klassisk midsommarmat gick vi bort till hembygdsgården där hela byn var samlad. Midsommarstången restes, vuxna och barn dansade och sedan serverades kaffe. När vi sedan kom kom tillbaka kunde vi tillbringa ytterligare tid i bersån och uppdatera varandra. Vi träffas inte så ofta så det fanns en hel del att prata om.

Som ni märker har vi nu kommit hem och jag lägger en sista hand vi morgondagens predikan och det bibelstudium, jag ska hålla över 2 Mos 15 under rubriken Vad kan vi lära av Israels segersång?

Kari och jag önskar er alla en glad midsommar!

Midsommardagen i Hjortsberga kyrka

 Oj, nu har det gått en vecka drygt igen. Ibland undrar man vart tiden tar vägen, men det har varit full upp och jag ser fram emot att det kommer att lugna ner sig något framöver. Men till helgen blir det full gärning igen. Kyrkliga förbundet och/eller Missionsprovinsen , är lite osäker, har Midsommarläger på Hjortsbergagården. Det är ett läger som pågått under flera år även om det inte var något under pandemin. Jag minns att Kari och jag var där för några år sedan eftersom jag undervisade vid något tillfälle. Och nu är det dags igen.

På Midsommardagen både celebrerar och predikar jag. Det ska bli den här veckans höjdpunkt. Jag tror att vi kommer att få se ett par hundra i kyrkan, en så kallad spontan-församling. Spontanförsamlingar har alltid funnits, men oftast betraktats som tillfälliga. Visserligen högtidliga, men som sagt tillfälliga. Av vissa betraktas de som onödiga eller hotfulla. Det är sockenkyrkan som stått i centrum! Eftersom den tidsepoken syns gå mot sitt slut och den helige Ande låter nya konstruktioner bli till tror jag spontanförsamlingen kan vara en mycket möjlig framtid. Det skulle i så fall betyda: fler spontanförsamlingar!

Hjortsberga kyrka i Alvesta församling

Kyrkan är en så kallad Tegnér-lada. I mitten och slutet av 1800-talet byggdes att antal sådan i Växjö stift. I Hjälmseryd invigdes en sådan 1853. Den rymde upp emot tusen personer. I dag gapar de flesta av dem tomma. Det är mindre troligt att där ens firas söndaglig högmässa.

Efter högmässan på söndag serveras lunch och kl 14 har jag lovat ett bibelstudium över 2 Mos 15. I det kapitlet lyssnar vi till Israels första segersång. Det finns enligt rabbinsk tradition tio sådana. Den tionde kallas för den nya sången och ska en dag sjungas inför tronen. Tänk att vi som förtröstar på Herren Jesus får sjunga den redan nu!

Lägergården Klippan

 Sitter på flygplatsen i Vasa efter en underbar förmiddag. Elva stycken troende konfirmander som inget hellre vill än att tillhöra och följa Jesus. Det är nåd att få undervisa och samtala med dem.

I går var jag ute på Klippan och mötte ett trettiotal konfirmander. De var mycket lyhörda för vad jag berättade och nu ber jag att Gud ska bevara dem och vägleda dem genom livet.

Det var nu fjärde gången jag besökte Klippan. Tidigare har det handlat om familjeläger och ungdomsläger. Nu har det på grund av pandemin varit uppehåll ett par år, men nu är man igång igen. Den här sommaren har man delat upp lägret i fem läger för att skapa utrymme mellan deltagarna. Jag har lovat att när jag kommer hem tala in undervisning på video utifrån min bok Roten som bär dig.

När jag sitter här på flygplatsen har jag också lyckats läsa en fin, men mycket tänkvärd, intervjun med Marcus Birro. Nu hörs signalerna allt tydligare: det finns många kristna som inte är och inte vill vara med i en församling. Jag hör förmodligen själv till en av dem beroende på vad man menar med begreppet församling. Mina bloggar handlar nu och framöver mycket om just detta.

Borta bra, men hemma bäst. Det ska bli skönt att komma hem om än sent i kväll. 

 Jo, då. Jag kom fram till Vörå, men det blev en lång resa. Nu har vi avslutat Evangeliefesten och deltagarna har rest hem. De flesta var från Vörå. Det visade sig att traditionen med Evangeliefest har en mer än hundraårig historia med allt vad det innebär. Men här var också ett antal hitresta som jag tidigare träffat i andra sammanhang. Roligt att möta sådana jag mött tidigare, glädjens återseende.

Den undervisning jag hade utgick från 2 Mos 15:1-18. Där finns Israels första segersång. Sammanlagt räknar rabbinerna med tio segersånger i Skriften. Den tionde benämns för "en ny sång". Det är den fulländade sången som en gång ska sjungas inför tronen. Det är den aposteln skriver om när han i Uppenbarelseboken berättar om hur de sjöng Moses och Lammets sång.

I dag predikade jag i högmässan och assisterade vid utdelandet. Det var lite speciellt att gå med vinet eftersom de använder sig av särkalkar. Det är inte ofta jag varit med om det. Annars var ordningen för högmässan snarlik den vi är vana vid. Det är härligt med Kyrkans Ordo, vilket gör det mer ledsamt med utvecklingen i Sverige där den mer eller mindre bryts ner, kanske mindre, men ändå. 

I morgon reser jag till lägergården Klippan ute vid havet. Där pågår ett konfirmandläger med ett trettiotal ungdomar. Det är kyrkan i Vasa som anordnar lägret och vad jag förstår är de unga olika motiverade. Vi får se hur det blir. Jag ska ha tre lektioner, en ledarsamling och på eftermiddagen berätta om min tro för dem alla. På tisdagen ska jag enligt uppgift undervisa mer motiverade ungdomar. De kommer från olika delar av landet och har valt detta läger för att de är intresserade.

Logotypen ovan är gjord för Svenska Lutherska Evangelieföreningen i Finland (SLEF). Det är SLEF som har kallat mig och det är de som äger lägergården Klippan där jag varit några gånger tidigare. Det är en underbar plats ute i havsbandet. Ser fram emot att komma dit. Förmodligen har jag träffat några av ledarna tidigare.

Till Finland

 Sitter på tåget och funderar. jag är på väg till Finland för att undervisa först i Vörå församling och sedan dels på skriftskola på Klippan, dels på skriftskola i Vasa. Det är ganska många pass, men jag ser ändå fram emot det. Det är alltid roligt att möta människor som vill lyssna till Guds ords undervisning. 

Vörå församling har under många år arrangerat vad man kallar Evangeliefesten. Nu har det varit uppehåll ett par år på grund av pandemin så vi får se hur festen tar sig ut i år. Den börjar först i morgon, men för mig tar det en hel dag att resa dit. Jag har tidigare ofta tvingats övernatta i Stockholm innan jag kunnat ta mig vidare till Vasa, men den här gången hittade jag ett flyg från Köpenhamn dit jag nu är på väg. Har just passerat Höör.

Vörå kyrka

På 1980 och 1990-talen reste jag ganska frekvent till Finland, främst Österbotten så jag har en del vänner där. Under senare tid har jag lagt märke till att den utveckling vi har sett i Sverige nu också äger rum i Finland. En utveckling som knappast går att göra något åt mer än i det lilla Jag tror att en helg som den som väntar mig kan ha stor betydelse, särskilt för de unga.

Efter helgen är det dags för Skriftskolan. Skriftskolan svarar mot vad vi kallar för konfirmationsundervisning. Jag får återkomma till det. Nu stannar vi till i Eslöv en stund. Ha en bra dag.

Nytt skrivbord

 I går var vi i Jönköping. Jag skulle lämna in lite böcker som ska försäljas på OAS-mötet, Gullbrannagården 15-19 juni. Försökte att själv få komma dit, signera och sälja, men si det gick inte. Nu var Nya Musik vänliga nog att ta en del böcker åt mig så får vi se om de kan sälja några. De kan väl inte lyckas sämre än jag hade gjort? Jag är ingen försäljare någonstans. Nu har jag skrivit en del, men just bibelkommentarerna trycks i små bilagor och ändå har jag ett par kartonger över här hemma. Nu är det ingen fara eftersom bibelkommentarerna aldrig kan bli för gamla. Gud ord är detsamma i går, idag och alltid.

När boken kom och jag hämtade hem Filipperbrevet och Brevet till Filemon ställde jag kartongen på skrivbordet. Tydligen var den för tung, skrivbordet säckade ihop! Mitt fina skrivbord! Nu var det ändå så att det är lite för stort för rummet. Jag har tänkt att skaffa ett nytt förr eller senare och när vi nu var i Jönköping passade vi på att besöka möbelaffären Severin. Jag har aldrig varit där tidigare, men är djupt imponerad. Det var en chansning när jag frågade om de hade engelska skrivbord. Jo, visst hade de det så det hela slutade med att jag köpte ett, se bilden nedan.

Det är visserligen betydligt mindre än mitt nuvarande, men så fint. Jag köpte stolen också, och reste nöjd hem betydligt fattigare.

När vi var på Nya musik passade jag på att införskaffa några böcker. Tyvärr hade de inte Stellan Bengtssons Evangeliepostilla. Den får jag nog köpa på Adlibris. Även om jag ännu inte införskaffat den vågar jag rekommendera den. Stellan är en pålitlig präst, förkunnare och herde.

Först nu börjar jag få upp ögonen för Olof Edsinger. Jag köpte två av hans böcker som jag länge funderat på, men man kan ju inte köpa alla böcker. För min del av det enkla skälet att mina bokhyllor inte längre räcker till. Jag får lägga böckerna ovanpå varandra. Men jag kommer att frigöra minst en hylla i och med det nya mindre skrivbordet. Vilka böcker jag köpte?

Den första heter En guide till Romarbrevet och den andra Krigen i Gamla testamentet. Direkt när jag kom hem läste jag delar av dem, men annars håller jag på att avsluta en intressant doktorsavhandling av Robert Ojala. Den heter något så intressant som Nåden och gåvan i Philip Melanchtons rättfärdiggörelselära 1521-1535.

Den här dagen har varit en god dag minsann. Nu går strax pingsten in, en av de riktigt stora, men ofta underskattade, kyrkliga helgerna. God helg! 

Husmässa

I går var vi samlade till husmässa. Husmässan blev till i förlängningen av cellerna. Det fanns under en tid inte mindre än 16 celler i Värnamo församling under ett antal år. Jag har skrivit och berättat om dessa i min självbiografiska bok Så länge dagen varar. Tyvärr gick det inte att fortsätta med  dels för att spänningarna blev för stora i relation till andra kristna bland gudstjänstfirarna, dels för att bland andra jag inte var beredd att betala priset vid den tiden. Det där har jag tänkt igenom mer än en gång kan jag säga.

En del av vännerna har emellertid aldrig slutat att mötas och själv har jag varit med i en grupp där vi möts varje vecka året runt. Den lilla gemenskapen har en enorm betydelse. Det tog ett tag innan jag vågade besluta mig för att fira nattvard varje gång, men efter ett tag blev det det enda riktiga.

Hur tror du Martin Luther gjorde efter att han blivit utestängd från sin församling? Kanske firade han mässan själv tillsammans med några få andra. Förmodligen.

Vår husmässa vara två timmar. Den första timmen läser vi ur Psaltaren och samtalar fritt utan förberedelser. I dag är vi på Psaltaren 120, men då har vi ägnat ett par månader åt Ps 119, bibelns längsta bok. Det blir ofta fantastiska samtal eftersom vi känner varandra väl.

Efter ungefär en timme går vi så över till nattvardens gudstjänst. Vi följer Svenska kyrkans ordning med psalmer och texter. Det här är numera min fasta församling. Det är den lilla församlingen och den är uppkopplad den enda allmänneliga Kyrkan och står under biskopens tillsyn. Jag hade önskat att den också stått under biskopens främjande, men det är som han säger "ni finns inte enligt kyrkoordningen". Här har Svenska kyrkan ett växande problem eftersom alltfler kommer att fira gudstjänsten hemma.