Midsommardagen går mot sitt slut, men det är fortfarande ljust som på dagen. Bra att vi har en riktigt svart täck gardin i sovrummet så det faktiskt blir natt.
Det har varit en bra dag. Kyrkan i Hjortsberga var välfylld med alla dessa läger deltagare. Det var länge sedan jag såg så många människor i någon a de högmässor jag firat under senare år. Här hemma firar vi veckomässan varje onsdag, men då är vi endast ett tiotal personer. Tänk vilken skillnad att vara en nästintill fullsatt kyrka jämfört med tio personer runt att matbord! Och ändå tror jag det är just så det ska vara och kommer att vara allt oftare i framtiden. Tidigare har husmässan varit att likna vid en spontan mässa, men kanske svänger det så att kyrkbyggnad3e endast undantagsvis blir välfylld. Men både helgdag och vardag behövs. De kompletterar varandra utmärkt.
Efter en mycket god lunch på Hjortsbergagården var det dags för bibelstudium om Israels segersång, den första av tio. Men händelsen börjar redan i det fjortonde kapitlets sista vers. Av den versen framgår en nådens ordning:
1. HERREN uppenbarar sin makt
2. Israel såg detta.
3. Människorna fruktade och trodde
4. DÅ sjöng Moses ...
Vi ska inte titta så mycket som vi i regel gör på oss själva. Det handlar inte vår tro eller vad den kan åstadkomma. Vi får i stället se på Herren och förundras, se hans väldiga gärningar, höra evangelium, förundras för att sedan förtrösta och tro på Honom!
Tio sånger? Just det. Den tionde kallas för den nya sången, se Ps 96:1ff, och ska omfatta alla folk, stammar och tungomål. Och den ska sjungas när vi står inför tronen. Det visste till exempel aposteln Johannes när han skrev Uppenbarelsebok. När de (vi) står inför tronen och sjunger Moses och Lammets sång.
Ja, det var en god dag. Nu avslutar jag den för att i morgon resa till Stockholm och fira högmässa med St Filippus. Gotlandsgatan 46 var adressen. Välkomna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar