Kyrklig samling

Måste skriva några rader innan jag reser till Stockholm i morgon bitti så ni inte tror att det har hänt mig något dåligt. Veckan har varit intensiv eftersom jag omarbetar min bok om motståndsrörelser i kyrkans historia. Nu skriver jag om några rörelser på svensk mark. Idag har jag arbetat med den Nya kyrkan som inspirerats av biskopen Jesper Svedbergs son Emanuel Swedenborg. En märklig kyrka som ändå har 2 800 döpta medlemmar idag fördelade på 36 församlingar i Sverige. Vi har som ni kanske lagt märke till i veckan en präst verksam i Svenska kyrkan som är döpt i Nya kyrkan. Samtidigt som biskop Eva Brunne nekat en vigning av en diakonkandidat just därför att hon är döpt i Nya kyrkan. Tre anmälningar har kommit in till Domkapitlet och tiden får utvisa hur saken behandlas.

En andra rörelse från 1840-talet som är minst sagt intressant uppstod i min gamla församling Hjälmseryd. Det är roparrörelsen. Den började i byn Allsarp med att Lisa Andersdotter, då 16 år, började sjunga. Hon sjöng, citerade bibeln och ropade (predikade) så hon inte ens hade tid att äta. Aftonbladet skrev om henne 1842. I Hjälmseryd fanns under några år inte mindre än 45 ropare, alla barn. Rörelsen spred sig så via Västergötland till Värmland och Närke och man uppskattade antalet till mellan 2 och 3 000 ropare. Det var ingen tvekan om att rörelsen mötte ett uppdämt behov, ett behov som Svenska kyrkan inte kunde svara på. Det var pigornas, drängarnas och böndernas rörelse, Det är lätt att tiden går fort när man studerar fenomen som dessa.

I morgon blir det Stockholm. Kyrklig samling möts för att överlägga. Kyrklig samling är den enda organisationen i Svenska kyrkan som samlar bekännelserörelsen i hela dess bredd genom sitt Samarbetsråd där människor med olika fromhetsbakgrund kommer samman för gemensamma överläggningar och analys. Jag har inte varit med tidigare men nu bad man mig att tala om smågruppernas möjligheter och risker. Det gör jag gärna. Men det blir nog mest om möjligheterna eftersom hoten ändå inte föreligger förrän grupperna är på plats. Och det är de inte än, eller ...

Därför blir det ingen blogg imorgon. Inte heller på måndag eftersom jag stannar kvar ett dygn då Bajen spelar mot Brommapojkarna på kvällen. Ett sådant tillfälle, serverat på silverfat, vill man inte missa. Allsvenska har börjat bra för Bajen. Visserligen har Bajen bara spelat två matcher så här långt men jag konstaterar att vi är obesegrade. Hoppas det gäller också efter måndagskvällen.

Med andra ord är jag hemma på tisdag och den dagen hoppas jag att kommentaren till Galaterbrevet är på plats. Då får jag ägna resten av dagen och delar av onsdagen åt att distribuera alla förhandsbeställningar jag fått in, säkert ett fyrtiotal. Väldigt roligt arbete. Det är bara det där med portot som stör mig. Det är dyrt. Vi får se om det klarar sig med 36;- eller om det blir 54;-. Gränsen går vid 250 g. Surt, men Postnord lär behöva pengarna. På kvällen samlas vi några stycken för husmässa, något som jag redan ser fram emot.

På torsdagen är det ökenmässa i Mariakyrkan. Nu håller församlingsrådet på att författa en skrivelse till domkapitlet med en begäran om dispens. När den nya Kyrkohandboken kommer lär det behövas. Ökenmässan följer ju inte precis Svenska kyrkans ordning. Och sedan bär det iväg till Tirana, Albanien där jag ska undervisa blivande ledare. Puh, det ska också förberedas. Men det är kärt arbete och jag är glad att jag nu kan disponera min tid. Be gärna att mina tankar om smågrupper och husmässor röner framgång vid Kyrklig samlings överläggningar. Där brottas man nu med vad man kallar gudstjänsttrygghet. Kyrkfolket skakas i sina grundvalar och det gäller att hitta nya vägar. Allt gott så hörs vi igen på tisdagskvällen!