Församlingen växer

Det är en stor förmån att få vara med i utbildningen av blivande pastorer. Att vara med i Nepal som i grund är ett hinduiskt land där en helt annan kultur än den västerländska är rådande bjuder på många utmaningar. I rapporten från de senaste undervisningsveckorna kunde jag läsa följande:

Första veckan ägnade vi helt åt Jesajaboken. Andra veckan innehöll en genomgång
av övriga profetiska böcker i Gamla testamentet. Undervisningen bestod av
föreläsningar och gruppövningar; i något enstaka fall fick de individuella uppgifter. Vi
hade ganska många övningar, och det tror vi bidrog till att hålla intresse och
engagemang uppe. Vi försökte också variera övningarna så att deltagarna både skulle
lära sig bibelstudiemetoder och få fundera på mer applicerande frågeställningar.

Det finns säkert många präster och pastorer i Sverige som skulle må bra av en sådan genomgång som de blivande pastorerna i Nepal får vara med om. Det är fascinerande att se hur det kristna livet sprider sig i ett missionsland. Det slår mig att ungefär 5 % av Nepals befolkning nu tagit emot Herren Jesus och plötsligt undrar jag om det finns fler kristna i Nepal än i Sverige? Bröderna från EFS LoE och Simon avslutar rapporten med följande ord:

Den sista kvällen anordnades en gemensam samling som avslutades med middag.
Samlingen innehöll lovsång, nattvard (som LarsOlov ledde), bön för varje enskild
deltagare och vittnesbörd från deltagarna.

Några egna reflektioner
Det har varit oerhört givande att få göra detta tillsammans. Genom våra olikheter som
personer har vi både lärt oss mycket av varandra och kompletterat varandra i den
praktiska undervisningen. Vi var helt enkelt ett fungerade team trots att vi inte tidigare
arbetat ihop. Och vi kan rekommendera att man åker två och två när/där det är
möjligt.

Vår översättare gjorde ett fantastiskt jobb. Och vi tror att det hela blev bra översatt
med tanke på att deltagarna till exempel skrattade när de skulle. Samtidigt är det
naturligtvis inte enkelt att veta om allt vi ville säga gick fram. Kulturskillnaderna är
trots allt stora. Men vi upplevde trots detta en närhet till många av deltagarna. De
mötte oss med värme och tacksamhet, de skrev flitigt i sina anteckningsböcker, de
ställde ibland frågor, de arbetade med energi med de övningar vi förelade dem och så
vidare.

Det var även mycket uppmuntrande att höra vittnesbörd och berättelser om hur de
olika deltagarna kommit till tro på Jesus och evangeliet. De flesta av dem vi
intervjuade var före detta hinduer som blivit frälsta i samband med något slags
mirakel genom bön till Jesus, oftast helande. Det verkar som att den kristna
församlingen växer, trots förbud mot offentlig evangelisation i landet.

LarsOlov Eriksson & Simon Johansson

För egen del kommer jag att nästa gång resa till Tirana, Albanien, den 20-22 april för att undervisa om hur den kristna församlingen spred sig enligt Apostlagärningarna. Jag hart börjat förberedelserna. Det är nåd att få vara med ytterligare någon tid.