Måste skriva några rader innan jag reser till
Stockholm i morgon bitti så ni inte tror att det har hänt mig något dåligt.
Veckan har varit intensiv eftersom jag omarbetar min bok om motståndsrörelser i
kyrkans historia. Nu skriver jag om några rörelser på svensk mark. Idag har jag
arbetat med den Nya kyrkan som inspirerats av biskopen Jesper Svedbergs son
Emanuel Swedenborg. En märklig kyrka som ändå har 2 800 döpta medlemmar idag
fördelade på 36 församlingar i Sverige. Vi har som ni kanske lagt märke till i
veckan en präst verksam i Svenska kyrkan som är döpt i Nya kyrkan. Samtidigt
som biskop Eva Brunne nekat en vigning av en diakonkandidat just därför att hon
är döpt i Nya kyrkan. Tre anmälningar har kommit in till Domkapitlet och tiden
får utvisa hur saken behandlas.
En andra rörelse från 1840-talet som är minst sagt
intressant uppstod i min gamla församling Hjälmseryd. Det är roparrörelsen. Den
började i byn Allsarp med att Lisa Andersdotter, då 16 år, började sjunga. Hon
sjöng, citerade bibeln och ropade (predikade) så hon inte ens hade tid att äta.
Aftonbladet skrev om henne 1842. I Hjälmseryd fanns under några år inte mindre
än 45 ropare, alla barn. Rörelsen spred sig så via Västergötland till
Värmland och Närke och man uppskattade antalet till mellan 2 och 3 000
ropare. Det var ingen tvekan om att rörelsen mötte ett uppdämt behov, ett behov
som Svenska kyrkan inte kunde svara på. Det var pigornas, drängarnas och
böndernas rörelse, Det är lätt att tiden går fort när man studerar fenomen som
dessa.
I morgon blir det Stockholm. Kyrklig samling möts för
att överlägga. Kyrklig samling är
den enda organisationen i Svenska kyrkan som samlar bekännelserörelsen i hela
dess bredd genom sitt Samarbetsråd där människor med olika fromhetsbakgrund
kommer samman för gemensamma överläggningar och analys. Jag har inte varit med
tidigare men nu bad man mig att tala om smågruppernas möjligheter och risker.
Det gör jag gärna. Men det blir nog mest om möjligheterna eftersom hoten ändå
inte föreligger förrän grupperna är på plats. Och det är de inte än, eller
...
Därför blir det ingen blogg imorgon. Inte heller på
måndag eftersom jag stannar kvar ett dygn då Bajen spelar mot Brommapojkarna på
kvällen. Ett sådant tillfälle, serverat på silverfat, vill man inte missa.
Allsvenska har börjat bra för Bajen. Visserligen har Bajen bara spelat två
matcher så här långt men jag konstaterar att vi är obesegrade. Hoppas det
gäller också efter måndagskvällen.
Med andra ord är jag hemma på tisdag och den dagen
hoppas jag att kommentaren till Galaterbrevet är på plats. Då får jag ägna
resten av dagen och delar av onsdagen åt att distribuera alla
förhandsbeställningar jag fått in, säkert ett fyrtiotal. Väldigt roligt arbete.
Det är bara det där med portot som stör mig. Det är dyrt. Vi får se om det
klarar sig med 36;- eller om det blir 54;-. Gränsen går vid 250 g. Surt, men
Postnord lär behöva pengarna. På kvällen samlas vi några stycken för husmässa,
något som jag redan ser fram emot.
På torsdagen är det ökenmässa i Mariakyrkan. Nu håller
församlingsrådet på att författa en skrivelse till domkapitlet med en begäran
om dispens. När den nya Kyrkohandboken kommer lär det behövas. Ökenmässan
följer ju inte precis Svenska kyrkans ordning. Och sedan bär det iväg till
Tirana, Albanien där jag ska undervisa blivande ledare. Puh, det ska också
förberedas. Men det är kärt arbete och jag är glad att jag nu kan disponera min
tid. Be gärna att mina tankar om smågrupper och husmässor röner framgång vid
Kyrklig samlings överläggningar. Där brottas man nu med vad man kallar
gudstjänsttrygghet. Kyrkfolket skakas i sina grundvalar och det gäller att
hitta nya vägar. Allt gott så hörs vi igen på tisdagskvällen!
1 kommentar:
Jo angående ökenmässan; är det inte möjligt att kalla det temagudstjänst och så är nästan allt tillåtet? Vad är det särskilt som avvikerfrån kyrkohandboken? Hoppas på positivt svar!
Jonas M
Skicka en kommentar