Ida har jag läst först Dag Sandahls blogg och sedan vidare Helene Edlunds blogg. Jag blir inte förvånad men ledsen. Det handlar om kyrkoledningens strävanden att tysta dem som kritiserar Svenska kyrkan ellet uttrycker "olämpliga åsikter".
Det verkar som att kyrkoledningen eller i mitt fall arbetsgivaren vill och försöker likrikta de åsikter som finns. Det handlar inte längre bara om teologiska åsikter typ ämbetsfrågan eller vigselfrågan utan nu också om till exempel flyktingfrågan. Jag konstaterar utvecklingen.
Helen Edlund, präst i Svenska kyrkan hafe under en tid en tid en egen blogg, men vad jag förstår råkade hon i onåd och lämnade sin tjänst. Jag känner inga detaljer, men nu är hon skribent på Kristen Opinion. Jag har i min länklista Annika Borg men det borde läggas till "med flera" för där ingår som sagt Helene Edlund och Johanna Andersson. De är alla präster i Svenska kyrkan och jag måste säga att jag gläder mig över deras mod eftersom det finns ett pris att betala för drn frimodighet de visar. Men vill jag tillägga också en belöning. Läs gärna vad Helene berättar på Kristen Opinion.
Jag har vid upprepade tillfällen fått höra att man ska vara lojal mot sin arbetsgivare. Det tycker jag är riktigt. Men nu är saken den att Svenska kyrkan är mer än en arbetsplats, eller ... Prästen som är eller borde vara garanten för att det kristna budskapet och den kristna etiken lever vidare får inte beläggas med munkavle eller tystas. Inte ens när det gäller arbetsmiljöfrågor. Man ska lyssna på prästen. Det hindrar inte förtroendefulla samtal.
Det sades förr i tiden att predikstolen skulle vara en fredad plats och så citerades till exempel Paulus som sa att "Guds ord bär inte bojor". Men Göteborgs domkapitel, för att anföra ett exempel, har ändrat på den saken. Jag tänker på Olle Fogelkvist som berört Paulusordet om kvinnan som ska tiga i församlingen i en predikan. Han blev avkragad för det tilltaget. Svenska kyrkan verkar sätta en tämligen snäv gräns för vad den tolererar. Det är tidens tand.
Då är det viktigt att det finns människor som både avslöjar och påtalar vad som sker och vågar säga ifrån även om det finns ett pris att betala.
Det verkar som att det nya brottet är "illojalitet". Riktigt vad det innebär vet jag inte förutom att gränserna tydligen dras olika av arbetsgivare och arbetstagare, av kyrkopolitiker/tjänstemän och präster/anställda. Det är sorgligt att se, skriver en som har blivit prickad av Växjö domkapitel för att ha handlat illojalt.
Imorgon ska jag påbörja min lilla mini-serie om varför dagens Svenska kyrka måste kritiseras.
Det verkar som att kyrkoledningen eller i mitt fall arbetsgivaren vill och försöker likrikta de åsikter som finns. Det handlar inte längre bara om teologiska åsikter typ ämbetsfrågan eller vigselfrågan utan nu också om till exempel flyktingfrågan. Jag konstaterar utvecklingen.
Helen Edlund, präst i Svenska kyrkan hafe under en tid en tid en egen blogg, men vad jag förstår råkade hon i onåd och lämnade sin tjänst. Jag känner inga detaljer, men nu är hon skribent på Kristen Opinion. Jag har i min länklista Annika Borg men det borde läggas till "med flera" för där ingår som sagt Helene Edlund och Johanna Andersson. De är alla präster i Svenska kyrkan och jag måste säga att jag gläder mig över deras mod eftersom det finns ett pris att betala för drn frimodighet de visar. Men vill jag tillägga också en belöning. Läs gärna vad Helene berättar på Kristen Opinion.
Jag har vid upprepade tillfällen fått höra att man ska vara lojal mot sin arbetsgivare. Det tycker jag är riktigt. Men nu är saken den att Svenska kyrkan är mer än en arbetsplats, eller ... Prästen som är eller borde vara garanten för att det kristna budskapet och den kristna etiken lever vidare får inte beläggas med munkavle eller tystas. Inte ens när det gäller arbetsmiljöfrågor. Man ska lyssna på prästen. Det hindrar inte förtroendefulla samtal.
Det sades förr i tiden att predikstolen skulle vara en fredad plats och så citerades till exempel Paulus som sa att "Guds ord bär inte bojor". Men Göteborgs domkapitel, för att anföra ett exempel, har ändrat på den saken. Jag tänker på Olle Fogelkvist som berört Paulusordet om kvinnan som ska tiga i församlingen i en predikan. Han blev avkragad för det tilltaget. Svenska kyrkan verkar sätta en tämligen snäv gräns för vad den tolererar. Det är tidens tand.
Då är det viktigt att det finns människor som både avslöjar och påtalar vad som sker och vågar säga ifrån även om det finns ett pris att betala.
Det verkar som att det nya brottet är "illojalitet". Riktigt vad det innebär vet jag inte förutom att gränserna tydligen dras olika av arbetsgivare och arbetstagare, av kyrkopolitiker/tjänstemän och präster/anställda. Det är sorgligt att se, skriver en som har blivit prickad av Växjö domkapitel för att ha handlat illojalt.
Imorgon ska jag påbörja min lilla mini-serie om varför dagens Svenska kyrka måste kritiseras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar