torsdag, april 14, 2016

En ockuperad kyrka

Eftersom Svenska kyrkan kan vara en livsfarlig organisation behöver prästen,  kyrkopolitiker, anställda och lekmän tänka igenom sin identitet och tillhörighet. Jag ska förklara.

Om organisationen blivit överordnad,  bytt den bibliska måttstocken mot en tidsanpassad, riskerar den som inte är vaken att följa med och förändras utan att protestera. Om anpassningen "lyckas" följer löneökning, beröm och felaktig glädje. Jag tror att det enda sättet att överleva är att "dö bort" ifrån organisationen. Det gäller för övrigt inte bara organisationen utan allt "i denna världen". Jag upptäckte att min kallelse inte var något annat än att "ivrigt sträva efter att komma in i hans (Guds) vila", se Hebr 4. Endast så kan jag vara effektiv i den tjänst han kallat oss till. Jag måste "arbeta hårt" för att komma dit. Jag stannar inte vid detta nu utan fortsätter. På denna punkt vill jag inte bli missförstådd. Det är inte organisationen som har uppgiften att hjälpa mig in "i vilan" . Bara Jesus.  Hans ok är milt och hans börda lätt. Utmaningen finns hos mig. Om jag kommer in i vilan kan jag arbeta var som helst, också i Svenska kyrkan.

Ur ett bibliskt perspektiv är det viktigt för den kristne att komma rätt. Är den kristne beredd att betala efterföljelsens pris? Orkar hon protestera? Att gå emot strömmen? Att flyta med strömmen kan också en död hund göra, sa min klasskamrat en gång i tiden. Jag minns det bestämt.

Om inte kejsar Konstantin slutat förfölja de kristna och gjort kyrkan till statskyrka hade de kristna med sin av Gud givna organisation ändå överlevt. Men med Konstantin antog kyrkan en ny modell,  en ny organisation. Kyrkan vann genom att kompromissa.  Inget ont i det. Men den nya modellen var inte gjord för att stå emot staten eller för att överleva förföljelser. Den var gjord för samarbete. Resultatet av föreningen med stat och kyrka var bådas seger, men smågrupper och biblisk organisation var inte längre intressanta. Men jag tror att den konstantinska modellen nått sitt slut och att den bibliska har blivit intressant på nytt eftersom politikerna  nu kontrollerar organismen.

Om inte kyrkan reformeras eller till och med radikaliseras kommer hon att likna en snittblomma.  Hon kan vara vacker men sakna rötter. Då är det bara en tidsfråga innan hon vissnar. Den nya tidens kyrka kan innehålla organismen utan att ge upp den konstantinska modellen men organismen riskerar på sikt sitt liv.

Svenska kyrkan befinner sig i ett sekulärt och mångkulturellt samhälle. Svenska kyrkan har inga möjligheter vad jag förstår att stå emot tidens tand. Humanism, sekularism, materialism och hedendom har i vår tid allt att vinna men inget att förlora. Vidskepelsen är på väg tillbaka. Svenska kyrkan ockuperas av främmande och obibliska makter. Jag tror inte att några välmenande kyrkopolitiker kan stå emot.

Jag tror inte uppriktigt sagt  att Svenska kyrkan är intresserad av några förändringar. Protesterna är närmast obefintliga. Demokratiska, sociala och politiska intressen dominerar. F Gunnar skrev för decennier sedan att Svenska kyrkan blivit ockuperad av världsliga makter. Jag undrar om han blivit förskräckt över dagens kyrka. Förmodligen inte eftersom det knappast kunnat gå på måhot annat sätt. Vad gör vi då? Det räcker inte att kverulera.


Inga kommentarer: