Innan jag går vidare med min lilla mini-serie om varför jag är kritisk mot Svenska kyrkan måste jag referera till en mycket belysande tidningsartikel. Den handlar om det jag försöker uttrycka och belyser också det jag vill säga.
Det var i torsdags, 7 april, som Kyrkans Tidning publicerade en artikel där bakgrunden till och risken för Svenska kyrkans organisation debatterades. Eftersom jag själv fördjupat mig i kyrkans organisation och tror mig förstå att den är olämplig för dagens kyrka läste jag den med stort intresse. Och artikeln ger mig än mer vatten på min kvarn.
Författarna påminner om att kyrkan och militären är de storheter som först och mest tvingats tänka igenom och arbeta med organisationsfrågor. Vad jag förstår talar vi om 15-, 16- och 1700-tal. Men de båda storheterna har helt olika syften med sina organisationer och behöver därför organiseras olika. Militären har inte utrymme för olika åsikter eller tolkningar. "Här handlar det om att lyda order och träna positioner för att på effektivast möjliga sätt oskadliggöra en uttalad fiende."
Lärdomen från det militära påminner mig om prästen Christian Braw som hävdat att de bäst organiserade är miltären och fotbollslagen därför att de har tydliga mål. Jag tror han gjorde det i sin ledarskapsbok. De med minst uttalade mål som till exempel museer eller som i min diskussion om Svenska kyrkan, är de som är lösligast organiserade och de som har mest arbetsmiljöproblem.
Artikelförfattarna i Kyrkans Tidning, prästen Niklas Lång och organisationsteoretikerns Kjell Lindström, skriver att kyrkan var decentraliserad och lokal för att bäst kunna bära ut förkunnelsen och sprida Guds rike. "Det är på gräsrotsnivå som kyrkan är kyrka". Kyrkan blir inte till i sammanträdesrum. Paulus menade redan på sin tid att apostlarnas uppgift var att göra de heliga skickliga, att utrusta dem så att de kunde utföra sin kallelse i vardagen att vittna om Herren Jesus. Kyrkan innan kejsar Konstantin införde sin modell var organiserad på gräsrotsnivå och Svenska kyrkan borde nu få samma inriktning och om-organiseras. Om det är möjligt? Plötsligt identifierar jag mig med aposteln Thomas. Jag tror det när jag ser det.
Lång och Lindström kommer så till 1800-talet och skriver att nu blir det militära sättet att tänka organisation förhärskande. Kyrkans verksamheter som skolor och sjukhus omformas till stora, centraldirigerade system. Och Svenska kyrkan själv hamnar i ett spänningsfält. Men eftersom kyrkan idag vill "ha högt till tak", vara öppen för alla och ge utrymme för olika tolkningar skulle man kunna tänka sig att kyrkan fjärmar sig från fet militära tänkandet och återgår till gräsrötterna. Men som jag upplevt utvecklingen har den snarast närmast sig det militära genom den nu genomförda stordriften, genom starkare styrning och genom, som författarna skriver, genom datatekniken. Nu finns verktyg för kontroll av aldrig tidigare skådat slag, skriver författarna. Det känns som att det nu är en tidsfråga innan vi anställda måste logga in och ut när vi kommer till eller lämnar arbetsplatsen. Ryktena går.
Vad Svenska kyrkan, som nu tar till sig managementindustrin, inte tycks vara medveten om är att management baserar sina teorier på det militära. Eller, min elaka kommentar, är det just det man är. Författarna skriver: "När kyrkan så oreflekterat anammar organisationsmodeller med en annan logik, påverkar det både kyrkoherdar, mellanchefer och medarbetare. Kyrkan hamnar omedvetet i en utveckling som riskerar att leda till likriktning och maktmissbruk." Vidare längre ner:
"Det som händer när man gör det (anammar organisationsmodeller med en annan logik, min anm.) är att man riskerar att tappa kreativiteten och den lokala anpassningsförmågan. Likriktningen tar över och syftet med verksamheten blir mer att uppfylla de administrativa kraven än att förverkliga organisationens ideal."
Det författarna hävdar är sant och skrämmande. Svenska kyrkan är på fel väg. Som det ser ut idag utbildas kyrkoherdar enligt detta nya ideal och betalas höga löner för att göra det de blivit lärda. Jag behöver inte gå långt för att se problemet.
Det är möjligt att återfinna de gamla stigarna. Jag vill tala, skriva, be, tro och hoppas att Guds befriade folk hittar tillbaka. Jag är positiv och förhoppningsfull. Men ska vi komma dit behöver vi se problemet. Som de säger i det militära: "Gör om! Gör rätt!"
Det var i torsdags, 7 april, som Kyrkans Tidning publicerade en artikel där bakgrunden till och risken för Svenska kyrkans organisation debatterades. Eftersom jag själv fördjupat mig i kyrkans organisation och tror mig förstå att den är olämplig för dagens kyrka läste jag den med stort intresse. Och artikeln ger mig än mer vatten på min kvarn.
Författarna påminner om att kyrkan och militären är de storheter som först och mest tvingats tänka igenom och arbeta med organisationsfrågor. Vad jag förstår talar vi om 15-, 16- och 1700-tal. Men de båda storheterna har helt olika syften med sina organisationer och behöver därför organiseras olika. Militären har inte utrymme för olika åsikter eller tolkningar. "Här handlar det om att lyda order och träna positioner för att på effektivast möjliga sätt oskadliggöra en uttalad fiende."
Lärdomen från det militära påminner mig om prästen Christian Braw som hävdat att de bäst organiserade är miltären och fotbollslagen därför att de har tydliga mål. Jag tror han gjorde det i sin ledarskapsbok. De med minst uttalade mål som till exempel museer eller som i min diskussion om Svenska kyrkan, är de som är lösligast organiserade och de som har mest arbetsmiljöproblem.
Artikelförfattarna i Kyrkans Tidning, prästen Niklas Lång och organisationsteoretikerns Kjell Lindström, skriver att kyrkan var decentraliserad och lokal för att bäst kunna bära ut förkunnelsen och sprida Guds rike. "Det är på gräsrotsnivå som kyrkan är kyrka". Kyrkan blir inte till i sammanträdesrum. Paulus menade redan på sin tid att apostlarnas uppgift var att göra de heliga skickliga, att utrusta dem så att de kunde utföra sin kallelse i vardagen att vittna om Herren Jesus. Kyrkan innan kejsar Konstantin införde sin modell var organiserad på gräsrotsnivå och Svenska kyrkan borde nu få samma inriktning och om-organiseras. Om det är möjligt? Plötsligt identifierar jag mig med aposteln Thomas. Jag tror det när jag ser det.
Lång och Lindström kommer så till 1800-talet och skriver att nu blir det militära sättet att tänka organisation förhärskande. Kyrkans verksamheter som skolor och sjukhus omformas till stora, centraldirigerade system. Och Svenska kyrkan själv hamnar i ett spänningsfält. Men eftersom kyrkan idag vill "ha högt till tak", vara öppen för alla och ge utrymme för olika tolkningar skulle man kunna tänka sig att kyrkan fjärmar sig från fet militära tänkandet och återgår till gräsrötterna. Men som jag upplevt utvecklingen har den snarast närmast sig det militära genom den nu genomförda stordriften, genom starkare styrning och genom, som författarna skriver, genom datatekniken. Nu finns verktyg för kontroll av aldrig tidigare skådat slag, skriver författarna. Det känns som att det nu är en tidsfråga innan vi anställda måste logga in och ut när vi kommer till eller lämnar arbetsplatsen. Ryktena går.
Vad Svenska kyrkan, som nu tar till sig managementindustrin, inte tycks vara medveten om är att management baserar sina teorier på det militära. Eller, min elaka kommentar, är det just det man är. Författarna skriver: "När kyrkan så oreflekterat anammar organisationsmodeller med en annan logik, påverkar det både kyrkoherdar, mellanchefer och medarbetare. Kyrkan hamnar omedvetet i en utveckling som riskerar att leda till likriktning och maktmissbruk." Vidare längre ner:
"Det som händer när man gör det (anammar organisationsmodeller med en annan logik, min anm.) är att man riskerar att tappa kreativiteten och den lokala anpassningsförmågan. Likriktningen tar över och syftet med verksamheten blir mer att uppfylla de administrativa kraven än att förverkliga organisationens ideal."
Det författarna hävdar är sant och skrämmande. Svenska kyrkan är på fel väg. Som det ser ut idag utbildas kyrkoherdar enligt detta nya ideal och betalas höga löner för att göra det de blivit lärda. Jag behöver inte gå långt för att se problemet.
Det är möjligt att återfinna de gamla stigarna. Jag vill tala, skriva, be, tro och hoppas att Guds befriade folk hittar tillbaka. Jag är positiv och förhoppningsfull. Men ska vi komma dit behöver vi se problemet. Som de säger i det militära: "Gör om! Gör rätt!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar