2 veckan i Påsk

Inledning: Den här veckan låter oss förstå att Jesus fortsätter att verka ibland oss även efter sin uppståndelse, men nu på ett nytt sätt. Profeten Jeremia fick lära sig detta nya sätt genom att gå till krukmakaren. Krukmakeriet anses vara en av världens äldsta konsthantverk. Det finns lämningar av krukor från 4400 f Kr. När Gud skapade människan ”formade” han henne ”av stoft från jorden” till sin avbild, 1 Mos 2:7. Människan är med andra ord formad på Guds krukmakarskiva och Gud kontrollerar och regerar sin skapelse. Bilden visar Guds allmakt, herravälde och frihet, se Jer 18:3-6, Jes 64:8. Gud formar och använder leret som han vill och leret kan inte protestera. Gud formar, helgar och använder människor. Människor kan protestera, men då börjar Gud om med henne. Gud inte ger upp det. I evangelietexten får Simon Petrus vara det där lerkärlet. Texten börjar med en fråga:

1. Simon Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?
a) I Luk 5:4–10 kallas Petrus att bli människofiskare. Han skulle predika för andra, men allt hade blivit fel. I Matt 16:22 försöker han hindra Jesus att gå till Jerusalem. I Joh 13:8 vill han inte att Jesus ska tvätta hans fötter och i v 36-38 säger han att han vill ge sitt liv för Herren Jesus, men på Kajafas gård förnekar han sin gemenskap med Jesus tre gånger, Matt 26:74. Nu blir han påmind om det.
b) Vi har alla protesterat och satt oss på tvären. Vi vet att vi gör fel, att vi inte räcker till. Vi undrar vad våra liv vittnar om. Grundfelet är att vi utgår från oss själva och då får vi alltid allt i fel ordning. Därför behöver vi lära känna evangelium, bli benådade på samma sätt som Petrus.
c) Det är inte vi som ger våra liv för Kristus, utan han ger sitt liv till försoning för våra synder, 1 Joh 4:10. Vi behöver förstå att vad det betyder att vara älskade av Kristus. Han har först älskat oss. Det är grundvalen för det nya livet och den nya tjänsten.

2. För mina lamm på bete. Var en herde för mina får och för mina får på bete.
a) Kanske stannar vi till och rannsakar oss själva när vi ser att Jesus frågar Simon Petrus tre gånger. Älskar jag min Herre tillräckligt? Det verkar lite underligt att Jesus frågar tre gånger eftersom Jesus vet att Simon Petrus älskar honom. Men låt oss nu i stället rikta blicken på Jesus. Tre gånger bekräftar han den kallelse han tidigare gett Simon Petrus. Jesus säger: Eftersom du älskar mig (mer än dig själv) så vårda mina lamm/får (inte dig själv). Nu uppmanas lerkärlet Simon Petrus att inte se på sig själv utan på Herrens bröder och systrar. Den som älskar Fadern, älskar också hans barn, 1 Joh 5:1 b, hörde vi i episteln.
b) Simon Petrus hade en särskild kallelse, men principen gäller oss alla. Se på dina bröder och systrar och på den som Gud låter komma i din väg. De tillhör Jesus och till dem har du en särskild kallelse. Hur just din kallelse ser ut kan du få veta genom Ordet och Anden. Det är att vara kristen i vardagen.
c) Jesus hade tagit brödet, tackat, brutit det och gett åt dem, Joh 21:1-14. På ett djupare plan gav han inte bara bröd, utan han gav sig själv. Idag gör han det igen. Vid nattvardsbordet delar vi brödet med varandra på ett särskilt sätt. I honom finns allt vad vi behöver, till ande, själ och kropp, för att vi i vår tur ska kunna vara till för andra.

3. Sedan sade han till honom: Följ mig!

a) Petrus hade sagt att han ville ge sitt liv för Kristus, men det visade sig att han inte klarade det. Han svek sin Herre flera gånger och av det ska vi lära oss att inte heller vi, i egen kraft, klarar att följa Jesus som han vill.
b) Vi säger att vi älskar bröderna, vi vill ha Andens glädje, vi vill att Guds frid ska regera inom oss, vi vill vara fyllda med tålamod och vänlighet och så vidare, men i egen kraft klarar vi det inte. Vi blir arga, ledsna, ofördragsamma och självupptagna. Vi vill inte att Guds Ande ska visa oss hurudana vi egentligen är och vi förstår inte att Gud vill använda oss på sitt sätt.
c) När Jesus nu återigen säger sitt: Följ mig, gör han det på en annan grund än tidigare. Vi ska följa honom på försoningens grund, ”i honom”, i kärlek till, tro på och lydnad för honom. Innan var det den egna viljan att följa Jesus som gällde, men nu är det Guds vilja som gäller. Så är vi som lerkärl i Guds hand, formade av honom att vara påskens vittnen.