Många präster och pastorer går i tjänst med förhoppningen att tjäna Gud. De menar sig ha blivit kallade till helig tjänst. Det gällde praktiskt taget alla förr i tiden, kanske inte lika självklart i dag. När det sedan gått några år verkar verkligheten komma ifatt idealisterna. Det prästerna och pastorerna predikar om, ber om och längtar efter händer inte i verkligheten. Denna spänning går att hantera på olika sätt. Men det jag just nu bloggar om är att den konstantinska modellen inte längre gagnar organismen. Jag tror att den modellen i sig kan vara nog för att bli utbränd.
Den präst eller pastor som är ur biblisk-kyrkligt perspektiv seriös kommer att uppleva sig själv som otillräcklig, frustrerad och i värsta fall som en dålig människa. Det paradoxala är att "de bästa" drabbas av detta. Det är ofta ärliga och ambitiösa människor som inte kommer till sin rätt. De lider av sin svaghet, kämpar, bli missförstådda, beskylls för samarbetssvårigheter och i värsta fall när de felar ska de rensas ut. Men tänk om det inte är dessa människor det är fel på utan organisationen?
Såsom Svenska kyrkan har utvecklats med sin organiserade stordrift har också dess måttstock förändrats. Nu är det effektivitet, popularitet och mängd som gäller. Om de anställda lyckas leva upp till sådana förväntningar betrakas arbetet som lyckat, berömligt och framgångsrikt. Men den nytestamentliga måttstocken är en annan. Hur mycket nåd och barmhärtighet finns där? Hur mycket kärlek? Präglas församlingen av frid, rättfärdighet och glädje i den helige Ande?
En kristlig organisation ska främja Guds rikets värderingar och spridning. De andliga krafterna ska kunna ta sig fram lätt och enkelt. Med den utveckling som nu har ägt rum och äger rum inom Svenska kyrkan förändrar inte bara formen utan också innehållet. Allt färre präster och pastorer talar om sin kallelse. I stället talar de om sitt jobb, ett jobb som regleras av lagar, förordningar och en framväxande praxis.
Gud är nära dem som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta. Han är nära dem som är fattiga, som sörjer, hungrar och törstar efter rättfärdighet och står emot de starka och självgoda. Ju starkare vi blir, ju fler, populärare och bättre vi är desto mer fjärmar vi oss från Gud. En organisation med felaktig målsättning och felaktigt måttstock är livsfarlig för livet tillsammans med Jesus. Det gäller inte bara präster eller pastorer utan varje seriös kristen.
Den rätta balansen mellan organism och organisation anses vara en delförklaing till att kyrkan växte så fenomenalt under de första århundraden. Då försökte de första kristna leva som Jesus lärt dem. Organisationen blev synlig i de nära relationerna. 2-3 kom överens i bön, i hemmens måltider var Jesus hedersgäst och i bröd och vin gav Han dem nytt liv. De 70 sändes ut och de 120 var organiserade på samma sätt. Så hade Jesus gjort och så var de första kristna organiserade.
När kejsar Konstantin påbjöd krusten tro ändrades organisationen. Han såg till att centralisera den expansiva rörelsen. Så uppfördes byggnader i vilka de kristna skulle samlas. Ämbetsmän utbildades, tillsattes och avlönades. Strukturen ändrades från "gå ut" till "kom till oss". Det upprättades kontor och anställdes administratörer. De kristna fick betala. En ny, för de kristna främmande, måttstock användes. Många blev viktigt och politiker ville kontrollera och använda sig av kyrkan. Jag är väl medveten om att de kristna hade fördelar. Förföljelserna upphörde, staten garanterade beskydd och garanterade ekonomin. Jag är också medveten om att jag målar svart och vitt men menar att här gäller det att vara tydlig. Konstantins modell som fortfarande gäller ändrade den grundläggande strukturen, förändrade organisationen och fick oss att byta måttstock. Livsfaran för de kristna blev och blir när organisationen blir överordnad organismen. Jag menar att så har skett inom Svenska kyrkan och att det är en delförklaring till att präster, pastorer och lekmän far illa, lämnar, bildar eget och konverterar.
Jag läste om en amerikansk undersökning som kunde berätta att 1500 präster och pastorer lämnar sin anställning varje månad. 61 % av församlingarna har underkänt och avskedat någon präst eller pastor. 85 % av prästernas eller pastorernas livskamrater önskar att deras make/maka slutar sin tjänst. 50 % av dem skulle göra det om de kunde finna ett annat sätt att försörja sig.
Varje organism har en struktur. Den kommer till uttryck i någon form av organisation. Men som det idag ser ut inom Svenska kyrkan urholkar organisationen själen. En reformation av organisationen är absolut nödvändig.
Det går att dra några kristliga slutsatser av detta, men det tänker jag göra i nästa blogg. Sedan kanske vi kan fortsätta fundera på den nödvändiga reformationen.
Den präst eller pastor som är ur biblisk-kyrkligt perspektiv seriös kommer att uppleva sig själv som otillräcklig, frustrerad och i värsta fall som en dålig människa. Det paradoxala är att "de bästa" drabbas av detta. Det är ofta ärliga och ambitiösa människor som inte kommer till sin rätt. De lider av sin svaghet, kämpar, bli missförstådda, beskylls för samarbetssvårigheter och i värsta fall när de felar ska de rensas ut. Men tänk om det inte är dessa människor det är fel på utan organisationen?
Såsom Svenska kyrkan har utvecklats med sin organiserade stordrift har också dess måttstock förändrats. Nu är det effektivitet, popularitet och mängd som gäller. Om de anställda lyckas leva upp till sådana förväntningar betrakas arbetet som lyckat, berömligt och framgångsrikt. Men den nytestamentliga måttstocken är en annan. Hur mycket nåd och barmhärtighet finns där? Hur mycket kärlek? Präglas församlingen av frid, rättfärdighet och glädje i den helige Ande?
En kristlig organisation ska främja Guds rikets värderingar och spridning. De andliga krafterna ska kunna ta sig fram lätt och enkelt. Med den utveckling som nu har ägt rum och äger rum inom Svenska kyrkan förändrar inte bara formen utan också innehållet. Allt färre präster och pastorer talar om sin kallelse. I stället talar de om sitt jobb, ett jobb som regleras av lagar, förordningar och en framväxande praxis.
Gud är nära dem som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta. Han är nära dem som är fattiga, som sörjer, hungrar och törstar efter rättfärdighet och står emot de starka och självgoda. Ju starkare vi blir, ju fler, populärare och bättre vi är desto mer fjärmar vi oss från Gud. En organisation med felaktig målsättning och felaktigt måttstock är livsfarlig för livet tillsammans med Jesus. Det gäller inte bara präster eller pastorer utan varje seriös kristen.
Den rätta balansen mellan organism och organisation anses vara en delförklaing till att kyrkan växte så fenomenalt under de första århundraden. Då försökte de första kristna leva som Jesus lärt dem. Organisationen blev synlig i de nära relationerna. 2-3 kom överens i bön, i hemmens måltider var Jesus hedersgäst och i bröd och vin gav Han dem nytt liv. De 70 sändes ut och de 120 var organiserade på samma sätt. Så hade Jesus gjort och så var de första kristna organiserade.
När kejsar Konstantin påbjöd krusten tro ändrades organisationen. Han såg till att centralisera den expansiva rörelsen. Så uppfördes byggnader i vilka de kristna skulle samlas. Ämbetsmän utbildades, tillsattes och avlönades. Strukturen ändrades från "gå ut" till "kom till oss". Det upprättades kontor och anställdes administratörer. De kristna fick betala. En ny, för de kristna främmande, måttstock användes. Många blev viktigt och politiker ville kontrollera och använda sig av kyrkan. Jag är väl medveten om att de kristna hade fördelar. Förföljelserna upphörde, staten garanterade beskydd och garanterade ekonomin. Jag är också medveten om att jag målar svart och vitt men menar att här gäller det att vara tydlig. Konstantins modell som fortfarande gäller ändrade den grundläggande strukturen, förändrade organisationen och fick oss att byta måttstock. Livsfaran för de kristna blev och blir när organisationen blir överordnad organismen. Jag menar att så har skett inom Svenska kyrkan och att det är en delförklaring till att präster, pastorer och lekmän far illa, lämnar, bildar eget och konverterar.
Jag läste om en amerikansk undersökning som kunde berätta att 1500 präster och pastorer lämnar sin anställning varje månad. 61 % av församlingarna har underkänt och avskedat någon präst eller pastor. 85 % av prästernas eller pastorernas livskamrater önskar att deras make/maka slutar sin tjänst. 50 % av dem skulle göra det om de kunde finna ett annat sätt att försörja sig.
Varje organism har en struktur. Den kommer till uttryck i någon form av organisation. Men som det idag ser ut inom Svenska kyrkan urholkar organisationen själen. En reformation av organisationen är absolut nödvändig.
Det går att dra några kristliga slutsatser av detta, men det tänker jag göra i nästa blogg. Sedan kanske vi kan fortsätta fundera på den nödvändiga reformationen.
1 kommentar:
Tack Håkan! Peter
Skicka en kommentar