I kapitel 5 i Thurfjells bok, Det gudlösa folket, ställs frågan "Varifrån kommer svenskarnas välvilja mot buddhism?" Han utgår med andra ord från det faktum att svenskarna är välvilliga till buddhism och så är det nog. Men varför?
Thurfjell berättar om invigningen av det buddhistiska meditationscentret i Ragunda 2007. Där installerades elva thailändska munkar för att sprida buddhismen i Sverige. Där reciterades heliga texter, bads böner och gåvor offrades. Enligt god buddhistisk sed offrades inte bara blommor utan också cigaretter, grishuvuden, smör och konjak, allt vad gudarna kan tänkas uppskatta. Här förekom också riter där kvinnor fick krypandes buga sig vid de manliga munkarnas fötter. Representanter från Ragunda kommun bidrog med vänliga och uppskattade tal. Jag kan tänka mig att dessa representanter var både döpta och konfirmerade. För dessa, skriver Thurfjell, handlade inte centret om religion utan om kulturutbyte, turism och hälsa.
Sekulariserade svenskar uppfattar buddhismen som en mjuk och fredlig religion, befriad från dogmer, politik, ojämlikhet och våld. Men detta stämmer ju inte alls, säger jag som har studerat buddhism, varit i Nepal och kunnat läsa. Buddhister mellan år 1945 och 2001 är de som varit inblandade i flest krig i förhållande till sitt antal berättar Thurfjell. I länder som Sri Lanka och militärdiktaturen Thailand är buudhismen starkt politiserad. I Burma förföljs och dödas kristna av buddhister och i Nepal är buddhismen sammanblandad med hinduismen på ett sådant sätt att nepaleserna själva inte vet om de är buddhister eller hinduer. Men som i alla religioner finns det reformrörelser.
En sådan missionerande reformrörelse har nått USA och Europa. Denna rörelse har dels betonat meditation för självförverkligande och dels tagit intryck av och lärt av kristna. Rörelsen syntes på gatorna i Uppsala under min studietid på 1970-talet. Dess budskap har fångats upp av populärlitteraturen, färgat av sig i svenskarnas skolböcker och fått plats i veckotidningar som ett bra sätt att utveckla sin andlighet. Rapporteringen har sällan eller aldrig varit kritisk. Kritiken har i stället riktats mit kvinnoprästmotståndare, homofober eller Livets ordare för att ge några exempel. Dessa och kristna i allmänhet är konservativa dogmatiska bakåtsträvare medan de österländska tänkarna framställts som icke-hierarkiska, opolitiska, jämlika, fredliga och positivt andliga. Buddhister är snälla och trevliga, vilket många thailands turister kan intyga.
Thurfjell har en förklaring, förutom att svenskarna är förda bakom ljuset. Han menar att den buddhistiska reformrörelsen är anpassad till västerlänningen på ett sådant sätt att hon eller han ser sin egen spegelbild i buddhismen. Svensken vill göra sig av med gammal kristendom, söka något nytt, trevligt, ofarligt och spännande, något som gödet min andlighet. Denna moderna form av buddhism är helt enkelt skräddarsydd för moderna, urbana, utbildade och västorienterade människor. Att anpassa sig till det land i vilket man missionerar har buddhisterna sannolik lärt sig av de kristna. Tänk så det kan bli i en globaliserad värld.
Det är dags att vakna upp inför det faktum att det inte bara är vi i väst som påverkar världen. Världen påverkar oss i lika hög grad, i högre grad än vi är medvetna om.
Kommunpolitiker kallar det för kulturutbyte samtidigt som de har noll koll på den kultur de välkomnar. Men representanter för Svenska kyrkan borde veta bättre . Domkyrkoprästerna skriver att Gud har många vägar till oss. Det kallades tidigare för religionsdialog, men numera föredrar Svenska kyrkans representanter att kalla det ekumenik. Sannerligen en förödande nytolkning. Men inte ska väl biskopar, präster och andra lura folket på det sättet? Nej, kallelsen var en annan.
Thurfjell berättar om invigningen av det buddhistiska meditationscentret i Ragunda 2007. Där installerades elva thailändska munkar för att sprida buddhismen i Sverige. Där reciterades heliga texter, bads böner och gåvor offrades. Enligt god buddhistisk sed offrades inte bara blommor utan också cigaretter, grishuvuden, smör och konjak, allt vad gudarna kan tänkas uppskatta. Här förekom också riter där kvinnor fick krypandes buga sig vid de manliga munkarnas fötter. Representanter från Ragunda kommun bidrog med vänliga och uppskattade tal. Jag kan tänka mig att dessa representanter var både döpta och konfirmerade. För dessa, skriver Thurfjell, handlade inte centret om religion utan om kulturutbyte, turism och hälsa.
Sekulariserade svenskar uppfattar buddhismen som en mjuk och fredlig religion, befriad från dogmer, politik, ojämlikhet och våld. Men detta stämmer ju inte alls, säger jag som har studerat buddhism, varit i Nepal och kunnat läsa. Buddhister mellan år 1945 och 2001 är de som varit inblandade i flest krig i förhållande till sitt antal berättar Thurfjell. I länder som Sri Lanka och militärdiktaturen Thailand är buudhismen starkt politiserad. I Burma förföljs och dödas kristna av buddhister och i Nepal är buddhismen sammanblandad med hinduismen på ett sådant sätt att nepaleserna själva inte vet om de är buddhister eller hinduer. Men som i alla religioner finns det reformrörelser.
En sådan missionerande reformrörelse har nått USA och Europa. Denna rörelse har dels betonat meditation för självförverkligande och dels tagit intryck av och lärt av kristna. Rörelsen syntes på gatorna i Uppsala under min studietid på 1970-talet. Dess budskap har fångats upp av populärlitteraturen, färgat av sig i svenskarnas skolböcker och fått plats i veckotidningar som ett bra sätt att utveckla sin andlighet. Rapporteringen har sällan eller aldrig varit kritisk. Kritiken har i stället riktats mit kvinnoprästmotståndare, homofober eller Livets ordare för att ge några exempel. Dessa och kristna i allmänhet är konservativa dogmatiska bakåtsträvare medan de österländska tänkarna framställts som icke-hierarkiska, opolitiska, jämlika, fredliga och positivt andliga. Buddhister är snälla och trevliga, vilket många thailands turister kan intyga.
Thurfjell har en förklaring, förutom att svenskarna är förda bakom ljuset. Han menar att den buddhistiska reformrörelsen är anpassad till västerlänningen på ett sådant sätt att hon eller han ser sin egen spegelbild i buddhismen. Svensken vill göra sig av med gammal kristendom, söka något nytt, trevligt, ofarligt och spännande, något som gödet min andlighet. Denna moderna form av buddhism är helt enkelt skräddarsydd för moderna, urbana, utbildade och västorienterade människor. Att anpassa sig till det land i vilket man missionerar har buddhisterna sannolik lärt sig av de kristna. Tänk så det kan bli i en globaliserad värld.
Det är dags att vakna upp inför det faktum att det inte bara är vi i väst som påverkar världen. Världen påverkar oss i lika hög grad, i högre grad än vi är medvetna om.
Kommunpolitiker kallar det för kulturutbyte samtidigt som de har noll koll på den kultur de välkomnar. Men representanter för Svenska kyrkan borde veta bättre . Domkyrkoprästerna skriver att Gud har många vägar till oss. Det kallades tidigare för religionsdialog, men numera föredrar Svenska kyrkans representanter att kalla det ekumenik. Sannerligen en förödande nytolkning. Men inte ska väl biskopar, präster och andra lura folket på det sättet? Nej, kallelsen var en annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar