Nu var det ett tag sedan jag skrev på bloggen även om jag ofta tänker att det ska jag skriva på bloggen. Samtidigt är det så att jag för närvarande inte känner mig bekväm med att skriva vad jag tänker. Det är tydligt att politiker och andra inte stannar vid att marginalisera utan också försöker göra sig av med folk. Jag ber och tänker på Torbjörn Lindahl och undrar vem som blir näste man. Just nu sker ganska intressanta processer lokalt som jag mer än gärna skulle vilja berätta om men som jag nog bör låta ha sin gång. Det känns onekligen lite kluvet. Inte för att det finns något att dölja, men vishet tillhör den Helige.
Som många andra förstår jag det ovan sagda i ljuset av den forskning som presenteras i drn bok jag nu läser. Det är David Thurfjells bok Det gudlösa folket - de postkristna svenskarna och religionen. Jag fick tipset för någon månad sedan men det är först nu jag börjat läsa. Har kanske läst halva. Faktum är att svenska folket sekulariserats men är ändå kvar som medlemmar i Svenska kyrkan. Ja, inte alla. Vi tappar relativt snabbt. Är det 65 % nu? Här finns med andra ord en inbyggd motsägelse som söker sitt svar. Thurfjell skriver på sidan 111 om de postkristna svenskarna:
För dem är religion ett fenomen som gäller andra, och i den händelse man själv ägnar sig åt att till exempel fira kristna högtider vill man inte betrakta detta som religion utan som "tradition" eller "gammal vana" eller något annat.
Författaren menar att det finns tre bakgrunder till detta beteende eller åtminstone tre huvudspår. De är för det första svenskarnas egen religionshistoria från 1500-talet och framåt. Frihetsrörelserna, sekulariseringen och Svenska kyrkans oförmåga att hantera detta. Kanske ska här påminnas om att det gjordes försök, men att riksdagen körde över kyrkan 1930 och aktivt började styra utvecklingen vilket fortfarande sker. Definitionen av äktenskapet är senaste exemplet, men fler exempel väntar runt hörnet. Bara vänta och se.
För det andra redogör Thurfjell för den sekulära religionskritiken, den som också är ett resultat av den så kallade upplysningstiden. Ateismen utvecklades också och Thurfjell menar att Christer Sturmark har stor del i den senaste tidens uppsving. Sturmark är trevlig, vänlig och vinnande. Kari och jag följde honom en gång till tåget då han plötsligt vände sig mot oss och frågade om vi var troende kristna. Kari gav honom sitt vittnesbörd.
Den tredje faktorn eller huvudfåran utgörs av esoterismen, det vill säga intresset för det ockulta, teosofi och New Age. Denna del av boken finner jag urtråkig. Bara hokus-pokus samtidigt som jag anar att han sätter fingret på en öm punkt. Som jag hörde för längesedan: där kristen tro går ut, går vidskepelsen in. Sverige håller på att få tillbaka hedendomen. Det retar mig oändligt att Svenska kyrkan spelar med i detta taskspel, om än omedvetet.
Jag har läst 156 sidor och ser av fortsättningen att svenskarna nu hellre väljer buddhism och vill jag tillägga en hinduisk världsbild.
Då har de inte varit i Nepal.
Som många andra förstår jag det ovan sagda i ljuset av den forskning som presenteras i drn bok jag nu läser. Det är David Thurfjells bok Det gudlösa folket - de postkristna svenskarna och religionen. Jag fick tipset för någon månad sedan men det är först nu jag börjat läsa. Har kanske läst halva. Faktum är att svenska folket sekulariserats men är ändå kvar som medlemmar i Svenska kyrkan. Ja, inte alla. Vi tappar relativt snabbt. Är det 65 % nu? Här finns med andra ord en inbyggd motsägelse som söker sitt svar. Thurfjell skriver på sidan 111 om de postkristna svenskarna:
För dem är religion ett fenomen som gäller andra, och i den händelse man själv ägnar sig åt att till exempel fira kristna högtider vill man inte betrakta detta som religion utan som "tradition" eller "gammal vana" eller något annat.
Författaren menar att det finns tre bakgrunder till detta beteende eller åtminstone tre huvudspår. De är för det första svenskarnas egen religionshistoria från 1500-talet och framåt. Frihetsrörelserna, sekulariseringen och Svenska kyrkans oförmåga att hantera detta. Kanske ska här påminnas om att det gjordes försök, men att riksdagen körde över kyrkan 1930 och aktivt började styra utvecklingen vilket fortfarande sker. Definitionen av äktenskapet är senaste exemplet, men fler exempel väntar runt hörnet. Bara vänta och se.
För det andra redogör Thurfjell för den sekulära religionskritiken, den som också är ett resultat av den så kallade upplysningstiden. Ateismen utvecklades också och Thurfjell menar att Christer Sturmark har stor del i den senaste tidens uppsving. Sturmark är trevlig, vänlig och vinnande. Kari och jag följde honom en gång till tåget då han plötsligt vände sig mot oss och frågade om vi var troende kristna. Kari gav honom sitt vittnesbörd.
Den tredje faktorn eller huvudfåran utgörs av esoterismen, det vill säga intresset för det ockulta, teosofi och New Age. Denna del av boken finner jag urtråkig. Bara hokus-pokus samtidigt som jag anar att han sätter fingret på en öm punkt. Som jag hörde för längesedan: där kristen tro går ut, går vidskepelsen in. Sverige håller på att få tillbaka hedendomen. Det retar mig oändligt att Svenska kyrkan spelar med i detta taskspel, om än omedvetet.
Jag har läst 156 sidor och ser av fortsättningen att svenskarna nu hellre väljer buddhism och vill jag tillägga en hinduisk världsbild.
Då har de inte varit i Nepal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar