10 veckan efter Trefaldighet

Tyvärr fungerade tydligen inte inspelningen av dagens Högmässa. Så kan det vara i semestertider, men jag beklagar det eftersom många nu har vant sig vid att kunna delta i Högmässan i efterhand. Härkommer i alla fall predikan i punktform. 

Inledning: Min Fader är vinodlaren. Han planterar och ansar grenarna så de bär mer frukt. Vingården står som symbol för det gamla Israel. Ps 80:9-17. Men där fanns också en längtan efter en framtida, fullkomlig och eskatologisk vingård. Denna vingård är Jesus Kristus.

1. Varje gren som bär frukt ansar han

a) Varje kristen liknas vid en gren men grenen är aldrig ensam och därför talar jag fortsättningsvis om grenarna. Paulus använder sig av samma bild när han i Romarbrevet skriver att vi ympats in i Jesus Kristus. Då vill han stryka under att vi har fått frid med Gud, fått tillträde till Guds nåd, levande hopp och dagligen blir älskade av vår Fader vinodlaren.

b) Det är underbara ord som gäller alla människor. I Jesus Kristus har alla människor rätt ställning inför Gud. Och detta grundar sig på en historisk händelse. Hur blir det mer personligt? Genom dopet! Våra liv är grundade på två historiska händelser, Jesu död och uppståndelse och dopet som förenar oss med Honom.

c) När vi inser den betydelse vinodlaren har för vinträdet behöver vi inte hävda oss som kunde vi bli bättre kristna. Det avgörande för grenarna för att de ska bära god och rik frukt är att de har i livsgemenskap med stammen och dess rotsystem.

2. Varje gren som bär frukt ansar han

a) På Jesu tid, då praktiskt taget alla hans efterföljare var judar, spelade gärningarna en stor roll. Det var och är genom att lyda lagen som juden håller sig kvar i förbundet. Det betyder inte att hjärtats tro är oviktig, men det kom till uttryck genom lagens gärningar.

b) Det ligger i den mänskliga naturen att vilja göra lagens gärningar. Inget fel, men synden utnyttjar och ger de goda gärningarna fel plats. Den får oss att tro att våra gärningar har betydelse för vår frälsning. Men grenarna bär frukt därför att de står i livsförbindelse med trädet, dess stam och dess rötter. Inte mindre än sju gånger upprepar Jesus vikten av att förbli i den gemenskapen. Orden kan uppfattas antingen som en villkorad sats eller som ett löfte. Jag föredrar det senare. Han lovar att våra liv ska bära frukt.

c) Vinodlaren arbetar med oss för att vi ska bära frukt, sådan frukt han har bestämt, v 16. Det ligger i vinodlarens intresse att vi bär frukt. ”Min Fader förhärligas när ni bär rik frukt”, v 8. Många kristna har sig själva i centrum, men det är gemenskapen, grekiska koinonia med Gud och människor som är i centrum.

3. Varje gren som bär frukt ansar han

a) Jesus är det sanna vinträdet och vi är grenar i en sann gemenskap, avsedda att bära rik frukt. Vinodlaren ansar grenarna genom att vi får del av Jesu Kristi liv, döden och uppståndelsen. Dels verkar döden ibland oss. Den befriar oss. Och dels verkar uppståndelsen ibland oss som gör att vi bär frukt ”som består”. Det sker i vardagens liv och fyller våra liv med mening.

b) Många kristna förstår inte hur vinodlaren ansar trots att det nästan sker dagligen. Inte allt vi gör håller måttet. Tvärtom kan mycket av det vi presterar vara kontraproduktivt, ta kraft eller ge skadad frukt. Och är det så illa att grenen mister gemenskapen med stammen och rotsystemet kommer grenen att vissna bort och läggas på elden.

c) Grenarna i vinstocken trängtar, längtar och törstar efter saven i vinstocken, saven som lindrar, tröstar och läker alla sår. Den saven är Guds evangelium och erbjuds genom Ordet som kommer till dig genom den Helige Andes försorg. Den saven ger kraft och smak åt frukten. Den till och med förvandlar våra svagheter till rik och härlig frukt.