Det finns ett litet häfte, 87 sidor, med titeln The Church - Maintained in Truth, a theological meditation. Det är författat av f.d. professorn Hans Küng och översatt från tyskan till engelska. Det kom ut redan 1979 och användes av Vatikanen mot Küng som ett bevis för att han övergett den romerska läran om kyrkan. Han tvingades därmed att lämna sin tjänst i Tübingen. 1980 kom häftet ut men under rubriken Why I remain a Catholic. Det var rubriken på ett tillägg han gjort till häftet.
Jag fick häftet i tron att jag beställt boken The Church. Vad jag tror måste jag fått fel. Hur som helst har jag läst häftet. Det är en meditation över kyrkan som gemenskap, grekiska koinonia. Küng talar om en gemenskap som trots sina fel och brister består på grund av Guds nåd. Plötsligt får jag bilden av det sanna Vinträdet för ögonen, förmodligen eftersom den är predikotext imorgon. Jesus talar om hur Gud ansar grenarna för att de ska bära mer frukt.
Det är Gud som bevarar kyrkan, församlingen och gemenskapen i sig. Kyrkan bevarar inte sig själv, skriver Küng. Det är den helige Ande som ger liv såsom han vill, inte därför att kyrkomötet bestämt så. Därför behöver vi be, inte bara Kom helige Ande, utan också Förbli hos oss helige Ande.
Küng är tydlig med att förblivandet mer är fråga om liv än om dogmer, mer om levande gemenskaper än om institutioner. Institutions have no heart, skriver han och jag nickar förstående. Sedan överraskar Küng genom att säga att sann gemenskap med Gud kan finnas också hos heretiker. Återigen blir sanningen snarare uppenbar i den lilla gemenskapen än i hierarkier och teologier. Det är allvarligt, fortsätter Küng, med fel, brister och försyndelser inom kyrkan, men de utgör aldrig ett hot mot den mindre gemenskap som lever i Kristus.
Küng ger mig tre kriterier för att jag ska kunna bedöma vad som är sant. Det första är att budskapet måste stämma överens med Jesu budskap. Det är hans budskap som ska föras vidare. För det andra är det just gemenskapen som är bärare av och lever budskapet. Det är i gemenskapen det blir synligt. Och för det tredje anger Küng traditionen som kriterium. Traditionen fyllet samma funktion som kölen på en båt.
Det är vidare intressant och tänkvärt att läsa om hur påven inte i första ska ska betraktas som ställföreträdare för Kristus eller Petrus, utan mer som innehavare av den tjänst de hade.
När Küng sedan ser in i framtiden ser han nödvändigheten av ekumeniskt samförstånd. Det tror jag gäller såväl globalt som lokalt, kanske särskilt i det lokala. Det är där vi kan se en kyrka som förbliver.
Jag fick häftet i tron att jag beställt boken The Church. Vad jag tror måste jag fått fel. Hur som helst har jag läst häftet. Det är en meditation över kyrkan som gemenskap, grekiska koinonia. Küng talar om en gemenskap som trots sina fel och brister består på grund av Guds nåd. Plötsligt får jag bilden av det sanna Vinträdet för ögonen, förmodligen eftersom den är predikotext imorgon. Jesus talar om hur Gud ansar grenarna för att de ska bära mer frukt.
Det är Gud som bevarar kyrkan, församlingen och gemenskapen i sig. Kyrkan bevarar inte sig själv, skriver Küng. Det är den helige Ande som ger liv såsom han vill, inte därför att kyrkomötet bestämt så. Därför behöver vi be, inte bara Kom helige Ande, utan också Förbli hos oss helige Ande.
Küng är tydlig med att förblivandet mer är fråga om liv än om dogmer, mer om levande gemenskaper än om institutioner. Institutions have no heart, skriver han och jag nickar förstående. Sedan överraskar Küng genom att säga att sann gemenskap med Gud kan finnas också hos heretiker. Återigen blir sanningen snarare uppenbar i den lilla gemenskapen än i hierarkier och teologier. Det är allvarligt, fortsätter Küng, med fel, brister och försyndelser inom kyrkan, men de utgör aldrig ett hot mot den mindre gemenskap som lever i Kristus.
Küng ger mig tre kriterier för att jag ska kunna bedöma vad som är sant. Det första är att budskapet måste stämma överens med Jesu budskap. Det är hans budskap som ska föras vidare. För det andra är det just gemenskapen som är bärare av och lever budskapet. Det är i gemenskapen det blir synligt. Och för det tredje anger Küng traditionen som kriterium. Traditionen fyllet samma funktion som kölen på en båt.
Det är vidare intressant och tänkvärt att läsa om hur påven inte i första ska ska betraktas som ställföreträdare för Kristus eller Petrus, utan mer som innehavare av den tjänst de hade.
När Küng sedan ser in i framtiden ser han nödvändigheten av ekumeniskt samförstånd. Det tror jag gäller såväl globalt som lokalt, kanske särskilt i det lokala. Det är där vi kan se en kyrka som förbliver.
3 kommentarer:
Stefan
Tyvärr så går vi mot en ekumenisk kyrka som börjar att acceptera mer och mer villoläror.
Som det ser ut idag så tro jag mer på lokala församlingar som håller fast vid det sanna evangeliet.
Den upphöjning eller roll som påven har är ett mänskligt påfund.
Ingen av oss har den rollen som apostlarna fick.
Vi ska istället bevara den grund som de lade i Kristus.
Själv har jag växt upp som katolik men är det inte längre.
Jag varnar för det som håller på att ske , att fler och fler protestanter konverterar till katolicismen.
Tänk på alla Paulus brev , dom var riktade till lokala församlingar.
Dessa lokala församlingar blir ett i Kristus och en kropp i Kristus.
Vi får inte bli så ekumeniska där vi tummar på sanningen som är Jesus Kristus.
Tyvärr så håller Sverige på att torka ut andligt , vad händer då , jo man accepterar mer och mer villoläror.
Ekumenisk gemenskap kan vara bra. Men har vi sätt någon sådan.
Tack för kommentar. Hans Küng var ute efter den sanna, som vi säger, den osynliga kyrkan och den är ekumenisk eftersom den är en. Vad påven beträffar menar han att Petrus-tjänsten är viktigare än Petrus-ämbetet.
Självklart är vi alla emot urvattningen, men det underbara är att Gud själv uppehåller sin Kyrka, den sanna och enda, trots dess jordiska brister.
Ber om ursäkt om jag var otydlig.
Ingen fara , jag förstod.Jag ville bara visa att fler och fler tittar på katolicismen.
Protestant rörelsen var från början en protest mot påvedömet.
Även frireligiösa rörelse börjar att intressera sig för katolska kyrkan.
Tyvärr så står påven inte bakom detta : http://genesis.nu/ .
Jo Gud har alltid haft ett folk , inte många , men som troget har följt vägen. ( Jesus ).
Och det tackar jag Gud för.Utan denna osynliga kyrka och Guds omsorg så hade jag inte vetat något om Kristus.
Det behövs fler vissel blåsare som tex.John wesley , Spurgeon , Edwards , Luther osv.
Inte för att dom hade rätt i allt men dom rörde om. Urvattningen är farlig.( Laodikeia )
Tänk vad som håller på att ske i Sverige , snart vet ingen vad Kristendomen har för budskap.Kristus säger om jag finner tro när jag kommer tillbaka.
Här är en vissel blåsare: www.bibelfokus.se
Jag vill tacka dig för dina bibelstudier.
Mvh Stefan
Skicka en kommentar