Låter rubriken negativ? Den är hämtad från dagens SvD och är en beskrivning av svensk politik. Men jag kan berätta att verkligheten är och blir än mer negativ. Det är min slutsats efter fyra upptäckter.
Den första upptäckten gjorde jag under min tid vid Linköpings universitet då jag läste forskningsrapporter om identitet. Det är viktigt för människor att veta varifrån de kommer, att känna sina rötter. Den postmoderna människan tror sig emellertid kunna byta identitet. Vi ser det som olika livsstilar. Jag kan byta livsstil, ta time-out, nystarta, försöka bli en ny människa och djupast sett försöka skaffa mig en ny identitet.
Den andra gången jag förstod att här ska helt enkelt inte finnas några visioner var när jag läste en intervju med Fredrik Reinfeldt för fyra år sedan. Det var i anslutning till förra valet. Frågan som ställdes var just frågan om nationens framtid. Reinfeldt gjorde klart att visionernas tid är förbi. Socialdemokraterna stod för den sista visionen, den om folkhemmet. Idag är den död och begraven och lär inte uppstå igen. Reinfeldt menade att visioner bara är något individer kan ha. I vår tid ska var och en göra efter eget gottfinnande, så länge det inte skadar någon annan. Politikernas sak är att stifta lagar.
Den tredje gången den nya tidsandan stod klar för mig var när cellerna tålmodigt väntade på den nye kyrkoherdens vision. Den infann sig aldrig eftersom samtiden inte har några andra lösningar än individens. Det finns inga gemensamma lösningar, inga färdiga modeller och därför inga visioner. Sådana kan bara sluta i besvikelser. Det ligger en del i resonemanget.
Den fjärde gången saken slår mig så där rakt på är i dagens SvD. Ekon.dr, retorik- och ledarskapsforskaren Lena Lid Falkman skriver om årets valkampanj under rubriken Sakfrågor i fokus, men inga visioner. Hon skriver: "Det som verkligen har saknats i årets valrörelse är vision och ledning. Inget parti, eller block, har lyckats skapa en bild, en tydlig berättelse i framtiden." Ärligt talat är jag lite förvånad över rubriken. Vet inte dr Lid Falkman att visionernas tid är förbi? Eller kan det vara så att hon (liksom jag) inte håller med?
Det är viktigt för människan att veta varifrån hon kommer, men det är lika viktigt för henne att veta vart hon är på väg. Jag tror mig förstå något av den postmoderna människans själviska avsaknad av stora och gemensamma visioner. Jag ser böjelsen också inom Svenska kyrkan och jag förundras. Paulus vet att människan är "utan Gud och hopp i världen", men ledningen inom Svenska kyrkan borde veta bättre och ge folket den stora berättelsen, den stora och för människor gemensamma visionen. Den som föder oss på nytt till ett levande hopp. Gud har en vision för oss och den kan vi både lära känna och leva efter.
Den första upptäckten gjorde jag under min tid vid Linköpings universitet då jag läste forskningsrapporter om identitet. Det är viktigt för människor att veta varifrån de kommer, att känna sina rötter. Den postmoderna människan tror sig emellertid kunna byta identitet. Vi ser det som olika livsstilar. Jag kan byta livsstil, ta time-out, nystarta, försöka bli en ny människa och djupast sett försöka skaffa mig en ny identitet.
Den andra gången jag förstod att här ska helt enkelt inte finnas några visioner var när jag läste en intervju med Fredrik Reinfeldt för fyra år sedan. Det var i anslutning till förra valet. Frågan som ställdes var just frågan om nationens framtid. Reinfeldt gjorde klart att visionernas tid är förbi. Socialdemokraterna stod för den sista visionen, den om folkhemmet. Idag är den död och begraven och lär inte uppstå igen. Reinfeldt menade att visioner bara är något individer kan ha. I vår tid ska var och en göra efter eget gottfinnande, så länge det inte skadar någon annan. Politikernas sak är att stifta lagar.
Den tredje gången den nya tidsandan stod klar för mig var när cellerna tålmodigt väntade på den nye kyrkoherdens vision. Den infann sig aldrig eftersom samtiden inte har några andra lösningar än individens. Det finns inga gemensamma lösningar, inga färdiga modeller och därför inga visioner. Sådana kan bara sluta i besvikelser. Det ligger en del i resonemanget.
Den fjärde gången saken slår mig så där rakt på är i dagens SvD. Ekon.dr, retorik- och ledarskapsforskaren Lena Lid Falkman skriver om årets valkampanj under rubriken Sakfrågor i fokus, men inga visioner. Hon skriver: "Det som verkligen har saknats i årets valrörelse är vision och ledning. Inget parti, eller block, har lyckats skapa en bild, en tydlig berättelse i framtiden." Ärligt talat är jag lite förvånad över rubriken. Vet inte dr Lid Falkman att visionernas tid är förbi? Eller kan det vara så att hon (liksom jag) inte håller med?
Det är viktigt för människan att veta varifrån hon kommer, men det är lika viktigt för henne att veta vart hon är på väg. Jag tror mig förstå något av den postmoderna människans själviska avsaknad av stora och gemensamma visioner. Jag ser böjelsen också inom Svenska kyrkan och jag förundras. Paulus vet att människan är "utan Gud och hopp i världen", men ledningen inom Svenska kyrkan borde veta bättre och ge folket den stora berättelsen, den stora och för människor gemensamma visionen. Den som föder oss på nytt till ett levande hopp. Gud har en vision för oss och den kan vi både lära känna och leva efter.
1 kommentar:
Så här efter valet känns det du skrivit mycket aktuellt. Var det de med visioner som gick framåt möjligen?
Skicka en kommentar