Det är nu fem år sedan jag skrev boken De heligas gemenskap och den hade ett öppet slut. Den slutade med frågan hur cellkyrkan i Värnamo nu skulle gå vidare. Vi väntade då också på en ny kyrkoherde som tillträdde ungefär ett år senare. Vi ville se hur han tänkte bygga församlingen. Det är en utmaning som heter duga att bygga församling eftersom det inte längre finns någon modell för det. Det blir snarare vad de kristtrogna gör det till. Om detta vill jag skriva framöver.
Vi var samlade några stycken häromdagen för att tala om arbetet i Nepal och kom in på visionen. Begreppet vision urholkades kraftigt på 1980-talet och reducerades snarast till att betyda vad vissa personer fått för sig. Det stannade vid att vara en ide. Vad är då en vision? Hur formulerar vi visionen för arbetet i Nepal? Då säget Jonny M att vi vill vara med om att förändra Nepal genom våra seminarier. Förändra Nepal? Det låter det. Kan vi det? Nej, men Gud kan! Och Gud kan låta oss få bidra.
Det finns säkert hundratals organisationer som arbetar på att förändra Nepal och ingen av dem kommer att lyckas, men tillsammans kan de, det vill säga vi, lyckas. Det blev plötsligt så tydligt att Gud har en vision i vilken vi kan leva och verka. I Skriften kallas Guds vision för hans hemliga rådslut.
När jag tänker på hur vi begravde modellen Cellkyrkan blir jag glad. Modellen innehåller visserligen gudomliga principer, men de kan inte förverkligas som modell. Principerna kan och måste förverkligas men modellen, Cellkyrkans eller andra, kan bara förverkligas av Gud. Kristi gemenskap kan inte åstadkommas av människor. Bara av Gud. Vi kan lära oss principerna, så, vattna eller bygga för att använda en annan bild. Men bara Gud kan ge växten. Bara Gud kan förse oss med det rätta byggmaterialet, guld, silver och ädla stenar.
Boken De heligas gemenskap slutade med två förslag i väntan på den nye kyrkoherdens. Det ena var att människor fortsätter att samlas i hemmen och Högmässan. Det andra att människor organiserar sig i gemenskaper som de gjorde förr. Jag tänker på kyrkobröderna och syföreningarna. En av deras styrkor som i och för sig också kunde vara en svaghet var eller är deras självbestämmande. Enskilda kristtrogna behöver tillsammans ta emot och leva efter de gudomliga principerna. De behöver få be och arbeta. Det kan inte anställda göra åt dem. Visionen kommer inte från de anställda. Den är inte deras utan Guds. Vi kan bara bidra.
Vi var samlade några stycken häromdagen för att tala om arbetet i Nepal och kom in på visionen. Begreppet vision urholkades kraftigt på 1980-talet och reducerades snarast till att betyda vad vissa personer fått för sig. Det stannade vid att vara en ide. Vad är då en vision? Hur formulerar vi visionen för arbetet i Nepal? Då säget Jonny M att vi vill vara med om att förändra Nepal genom våra seminarier. Förändra Nepal? Det låter det. Kan vi det? Nej, men Gud kan! Och Gud kan låta oss få bidra.
Det finns säkert hundratals organisationer som arbetar på att förändra Nepal och ingen av dem kommer att lyckas, men tillsammans kan de, det vill säga vi, lyckas. Det blev plötsligt så tydligt att Gud har en vision i vilken vi kan leva och verka. I Skriften kallas Guds vision för hans hemliga rådslut.
När jag tänker på hur vi begravde modellen Cellkyrkan blir jag glad. Modellen innehåller visserligen gudomliga principer, men de kan inte förverkligas som modell. Principerna kan och måste förverkligas men modellen, Cellkyrkans eller andra, kan bara förverkligas av Gud. Kristi gemenskap kan inte åstadkommas av människor. Bara av Gud. Vi kan lära oss principerna, så, vattna eller bygga för att använda en annan bild. Men bara Gud kan ge växten. Bara Gud kan förse oss med det rätta byggmaterialet, guld, silver och ädla stenar.
Boken De heligas gemenskap slutade med två förslag i väntan på den nye kyrkoherdens. Det ena var att människor fortsätter att samlas i hemmen och Högmässan. Det andra att människor organiserar sig i gemenskaper som de gjorde förr. Jag tänker på kyrkobröderna och syföreningarna. En av deras styrkor som i och för sig också kunde vara en svaghet var eller är deras självbestämmande. Enskilda kristtrogna behöver tillsammans ta emot och leva efter de gudomliga principerna. De behöver få be och arbeta. Det kan inte anställda göra åt dem. Visionen kommer inte från de anställda. Den är inte deras utan Guds. Vi kan bara bidra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar