Underbart att se hur Kyrkans Tidning (KT) ifrågasätter kyrkopolitiken om än i försiktiga ordalag. Men jag börjar med debattartikeln adresserad med bild och allt till biskoparna. Det ska bli ytterst intressant att se hur de hanterar denna seriösa fråga. Det är naturligtvis främst Stockholms stift och Seglora Smedja som ställs till ansvar. Påhoppen mot Dag Sandahl och Frimodig kyrka är alltför grova för att komma från prästkollegor. Dessa prästkollegor, Helle Klein och Ewa Lindqvist Hotz står under tillsyn av Stockholms Domkapitel. Men varför reagerar inte Domkapitlet? Därför att Domkapitlet framstår som jävigt. De sponsrar ju smedjan ekonomiskt med ganska mycket pengar.
Det är två sakfrågor. Först varför ingriper inte Domkapitlet i Stockholm disciplinärt? Och sedan varför står Domkapitlet bakom smedjan? Jag har tills vidare två kommentarer till detta.
För det första är Domkapitlen verkningslösa. Vi behöver dem helt enkelt inte längre. Mats Jonnsons insändare i KT innehåller ännu ett grundskott mot Domkapitlen när han avslöjar de olika metoder det använder sig av.
För det andra är det dags att ifrågasätta inte bara Domkapitlen utan Svenska kyrkan i sin helhet. Och tänk det gör ledaren i KT. Barbro Matzols undrar om det inte är "dags att jobba fram en demokratisk struktur och organisation som är kyrkans egen?" Hon tycks mena att den yttre sekulariseringen (läs kyrkopolitiken) påverkar kyrkan för mycket liksom den inre. Med inre sekularisering menas att de anställda inte längre lever kyrkans liv.
Det kanske är så att (S) och (C) nu börjar få kalla fötter. För det är ju dem som ska ta besluten om alla de kyrkbyggnader som ska rivas eller säljas till högstbjudande. Det är dem som ska ta ekumeniskt, det vill säga internationellt, ansvar för att Kyrkans liv och lära förvanskas. Först inför våra ortodoxa och katolska vänner, men sedan också inför Gud själv. Eller tänker de försöka skjuta över ansvaret för detta på Frimodig kyrka? Det tror jag inte.
Den där debattartikeln gör ändå att jag måste fundera ett varv till. Johanna Andersson, Annika Borg, Bengt Holmberg, Yngve Kalin, Hanna Lönneborg, Ulrika Carlström Nordkvist och Per Wahlström - en helt osannolik och underbar - skara människor ställer frågan till biskoparna genom att representera olika bekymrade traditioner. Men de skriver "För oss är kyrkan det ... rum där människor förenas i tron på Jesus Kristus". Detta är naturligtvis sant, men är det Svenska kyrkan? Är inte själva utgångspunkten för artikeln felaktig? Har inte (S) och (C) lyckats göra om Svenska kyrkan till en organisation lika mycket för civil religion? Och är inte Stockholms stifts och Segloras trakasserier av oliktänkande ett tecken just på detta? Om så kommer också Domkapitlet i nytt ljus.
Läs Dag Sandahls blogg med rubriken Dokumentation. Bloggen är ett hyperintressant brev ställt till Domkapitlet i Stockholm där han målar in Domkapitlet i ett hörn. Det är ju ekonomiskt delaktigt i Segloras mobbning av kollegor. Det påminner mig om ett annat exempel där en domkapitelsledamot förgripit sig på någon men slapp undan av samma skäl. De var ju alla plötsligt jäviga. Domkapitlet i nytt ljus! Avskaffa det eller åtminstone - reformera det i stället för att i rädsla motarbeta alla goda förslag.
Det är två sakfrågor. Först varför ingriper inte Domkapitlet i Stockholm disciplinärt? Och sedan varför står Domkapitlet bakom smedjan? Jag har tills vidare två kommentarer till detta.
För det första är Domkapitlen verkningslösa. Vi behöver dem helt enkelt inte längre. Mats Jonnsons insändare i KT innehåller ännu ett grundskott mot Domkapitlen när han avslöjar de olika metoder det använder sig av.
För det andra är det dags att ifrågasätta inte bara Domkapitlen utan Svenska kyrkan i sin helhet. Och tänk det gör ledaren i KT. Barbro Matzols undrar om det inte är "dags att jobba fram en demokratisk struktur och organisation som är kyrkans egen?" Hon tycks mena att den yttre sekulariseringen (läs kyrkopolitiken) påverkar kyrkan för mycket liksom den inre. Med inre sekularisering menas att de anställda inte längre lever kyrkans liv.
Det kanske är så att (S) och (C) nu börjar få kalla fötter. För det är ju dem som ska ta besluten om alla de kyrkbyggnader som ska rivas eller säljas till högstbjudande. Det är dem som ska ta ekumeniskt, det vill säga internationellt, ansvar för att Kyrkans liv och lära förvanskas. Först inför våra ortodoxa och katolska vänner, men sedan också inför Gud själv. Eller tänker de försöka skjuta över ansvaret för detta på Frimodig kyrka? Det tror jag inte.
Den där debattartikeln gör ändå att jag måste fundera ett varv till. Johanna Andersson, Annika Borg, Bengt Holmberg, Yngve Kalin, Hanna Lönneborg, Ulrika Carlström Nordkvist och Per Wahlström - en helt osannolik och underbar - skara människor ställer frågan till biskoparna genom att representera olika bekymrade traditioner. Men de skriver "För oss är kyrkan det ... rum där människor förenas i tron på Jesus Kristus". Detta är naturligtvis sant, men är det Svenska kyrkan? Är inte själva utgångspunkten för artikeln felaktig? Har inte (S) och (C) lyckats göra om Svenska kyrkan till en organisation lika mycket för civil religion? Och är inte Stockholms stifts och Segloras trakasserier av oliktänkande ett tecken just på detta? Om så kommer också Domkapitlet i nytt ljus.
Läs Dag Sandahls blogg med rubriken Dokumentation. Bloggen är ett hyperintressant brev ställt till Domkapitlet i Stockholm där han målar in Domkapitlet i ett hörn. Det är ju ekonomiskt delaktigt i Segloras mobbning av kollegor. Det påminner mig om ett annat exempel där en domkapitelsledamot förgripit sig på någon men slapp undan av samma skäl. De var ju alla plötsligt jäviga. Domkapitlet i nytt ljus! Avskaffa det eller åtminstone - reformera det i stället för att i rädsla motarbeta alla goda förslag.
3 kommentarer:
"Först inför våra ortodoxa och katolska vänner, men sedan också inför Gud själv."
Bör inte ordningen vara den omvända?
/Per H
Jo, om man nu inte tänker sig uppräkningen i en stegrande ordning.
Intressant att se hur KANT han med det vackra förnamnet slår igenom på alla fronter. Ärkebiskop Lindblom hade varit lycklig. / Magnus Olsson
Skicka en kommentar