Dags att återupptäcka uppdraget

Stiftsstyrelsen i Växjö stift har beslutat, enligt en motion från Frimodig kyrka, att stiftsfullmäktige föreslår bland annat att

• Stiftet tar kontakt med den sk missionsakademin inom stiftet för att arbeta vidare med frågor kring hur mission kan synliggöras lokalt och globalt.

• stiftskansliet att att tillsätta en arbetsgrupp som får i uppdrag att arbeta med frågan om hur vi skapar nya modeller för levande församlingsgemenskaper i en tid av stora strukturomvandlingar inom Svenska kyrkan

Nu återstår naturligtvis att se vad det blir av detta, men visst är det ett steg i rätt riktning? Det ligger nära till hands för oss att ta intryck från anglikanska kyrkan. Den ligger gissningsvis ungefär tio eller femton år före oss i utvecklingen, kanske beroende på hur stiftet hanterar ett uppdrag som detta. 

Redan 1994 talades i England om att plantera nya församlingar. Jag har min egen tolkning av detta. Den går ut på att det arbete som sedan ledde fram till Fresh Expressions of Church "tvingades" fram av den andliga utvecklingen. Det var nämligen så att redan vid den tiden påverkade rörelser som husförsamlingsrörelsen, Vineyard, New Wine och cellkyrkorörelsen några år senare den engelska kyrkogeografin kraftigt. Saken var den att överallt samlades kristna på klubbar, caféer, i hemmen, arbetsplatser och skolor, - överallt utom i kyrkbyggnaden. Så såg det ut och frågan var vad anglikanska kyrkan skulle göra åt detta.

Anglikanska kyrkan erkände vad de såg som ett tecken från Gud. Tyvärr tror jag att Svenska kyrkan inte ens  har noterat vad som sker i vårt land genom Hillsong, Bjärka Säby, United och så vidare och om man har gjort det så bryr man sig knappast mer än undantagsvis.Anglikanska kyrkan gjorde justeringar i sin ekklesiologi i det att man övergav enhetstänkandet och bejakade mångfalden.I rapporten Mission-shaped Church, 2004, skrev man "Church planting should not be church centered ... It is to be an expression of the mission of God." Jag tror inte någon skulle komma på tanken ens att tala om splittring eller sekterism vilket är det första man tänker inom Svenska kyrkan.

Det är hög tid att avsluta konventikel plakatens kultur. Inse att enhetskyrkans tid är förbi och att vi lever i en tid av individualism och mångfald oavsett om vi tycker om det eller inte. Men vad gör vi i en sådan tid? och vem gör det?

Motionen till Växjö stiftsfullmäktige pekar ut en riktning. Nu återstår att definiera vad vi menar med mission, att hitta nya arbetssätt, bejaka mångfalden och uppmuntra och hjälpa dem som vill vara Jesu lärjungar. Jag är inte alldeles övertygad om att Svenska kyrkan klarar detta men det är lovande att Växjö stift vågar tänka tanken. Kanske är Svenska kyrkan alltför institutionaliserad för att den ska vara intressant för nya generationer. Det finns andra och bättre sätt att vara kyrka på men åtminstone tre argument kan jag inte gå förbi. De håller mig kvar inom Svenska kyrkan, inte alltid till min glädje.

För det första finns i Svenska kyrkan sådana som vill följa Jesus också i sin vardag, som vill leva ett eukaristiskt liv. Där hittar vi den andliga makten.

För det andra har Svenska kyrkan sedan århundraden tillbaka en kallelse från Gud att räcka evangelium till folket. Folket har också till dels en sådan förväntan. Det gäller för Svenska kyrkan och särskilt för dess biskopar att återupptäcka uppdraget.

För det tredje ska vi aldrig glömma att missionen är Guds. Ingenting är omöjligt för Gud. Vi får vara dem som profeterar, men Gud är den som sänder Anden och ger liv åt det döda.