Församlingsdag

Det har varit en liten regel för mig att inte blogga om vad som händer i Värnamo församling. Vi befinner oss i en utvecklingsfas och i en folkkyrka som vår måste det vara känsligt. Och om jag som församlingens präst hör, ser, har åsikter och bloggar om det är det inte säkert att det blir bra. MEN nu måste jag berätta om att vi har haft några offentliga timmar med anställda, kyrkorådsrepresentanter, en stiftsarbetare och ett antal lekmän, sammanlagt ett 60-tal. Vi talade om "levande gemenskaper". Eftermiddagen innehöll tre kanske ska jag säga fyra moment. Först höll kyrkoherden ett föredrag i ämnet levande gemenskap, sedan samtalades det fritt i sex olika grupper, därefter följde ett panelsamtal med sju deltagare och avslutningsvis reflekterade stiftsarbetaren.

Kyrkoherden inledde med ett föredrag som jag hoppas kommer att publiceras någonstans. Det fanns upptryckt och måste betraktas som tungt i sammanhanget. Kanske lägger han ut det på sin egen blogg. Han talade om våra verksamheter men hävdade att gemenskap "i sin rätta bemärkelse, står att finna först bortom de yttre omständigheterna". Han menade att vi har mycket av god gemenskap i församlingen men att vi kanske inte lägger märke till den eftersom vi är så upptagna med verksamheten.

Han fortsatte med att tala om hur gemenskapen uttrycks i den stora gemenskapen, den lilla och i den personliga. Med den personliga åsyftade han den gemenskap vi vanligen kallar för den privata sfären om jag förstod det rätt. De olika gemenskaperna kompletterar varandra.

Vidare gav han exempel från Skriften. Han lyfte fram hushållets gemenskap som står att finna på skapelsens plan, men påpekade att någon i hushållet kan komma att flytta över sitt hjärta till Guds hushåll. Det betyder inte att man lämnar sitt hushåll. I vår tid kan det var vanligt att här uppstår en spänning när någon  kommer till tro på Herren Jesus. Nästa bild var bilden av familjen, Guds familj där Kyrkan är vår moder och andra kristna våra syskon. Det var därför särskilt passande att en broder från EFK deltog i panelen. Kyrkoherden talade också om nödvändigheten av att bära frukt för att inte gemenskapen ska kunna betraktas som död.

Sedan kommenterade han konceptet Till tro eller snarare den engelska förlagan Living Faith. Han citerade vad den hemsidan har att säga om levande gemenskap där det talas om "shaping communities of grace".

Det holistska perspektivet, som enligt min mening är så viktigt, lyftes också fram. Helheten finns i delarna och delarna ingår i helheten. Helheten är genom alla sina effekter mer eller större än delarna. Avslutningsvis talade han om de attityder vi lever med och har mot varandra. Här blev Franciskus en förebild när han kysser den spetälske. Vi behöver se och vårda varandras sår. Han kom också in på den personliga insatsen, det egna bidraget till gemenskapen. Och allra sist påpekade han att gemenskapen inte är form utan liv.

Det var en mycket god eftermiddag och säger något om vad som händer i Värnamo församling. Om jag hade fått önska något mer av föredraget hade det varit att den personliga insatsen omfattar fritiden, något svårsmält för många anställda, så det var kanske bra att det inte uttalades. Likaså är det min övertygelse, som kanske framgått av mina tidigare bloggar, att vi inte ska underskatta formen. Det är tveksamt om det går att skilja mellan form och liv.

Grupperna samtalade en dryg halvtimme och så följde panelsamtalet. Det är svårare att återge det men det hölls i en god ton och i en god anda. När Ola Isacsson från stiftet sedan sammanfattade sina intryck verkade han mycket glad för vad han har fått vara med om, men sa också att hans intryck var att vi behövde tala mer om sammanhanget mellan den stora gemenskapen och den lilla. Och där slog han huvudet på spiken utan att han visste om det. Vi har ju en historia i Värnamo vad gäller cellkyrkan som tydligen har satt spår på gott och ont beroende på vem man talar med. Men det ska jag inte skriva om här utan på bloggen Till Tro för det har jag lova Linda. Om någon dag finns den att hitta här.