Herren bygger sin församling, del 1

I lördags fick jag glädjen att dela lite framtidstankar i ett sammanhang. Det var en glädje därför att jag tror jag har något att dela och blir glad när jag får göra det. Idag har jag renskrivit en del av det och publicerar det här och i nästa blogg. Håll till godo!

_____________

Det är nu mer än 30 år sedan den karismatiska väckelsen nådde vårt land. Då bildades bönegrupper över hela vårt land i hundratals, kanske tusentals. Men en sak var strängt förbjudet och det var att bilda nya församlingar. Jag minns debatten som igår, men idag ser jag den i ett annat ljus. Svenska kyrkan har alltid haft stora problem, inte med dem som inte tror, men med dem som tror. De troende avviker från enhetskyrkan just genom sin tro. Visserligen är konventikelplakatet upphöjt sedan länge men så sent som för 30 år sedan plakatet fortfarande en del av den förhärskande kulturen. Och så hände det som inte fick hända ändå; 1983 bildades Livets Ord.

Idag tror jag läget är annorlunda. Svenska kyrkan kan inte utan vidare ge sig på människor som tror, mer än undantagsvis. Och de troende behöver inte bilda nya församlingar i opposition. De kan göra det ändå. Den nya situationen öppnar för att troende kan organisera sig åtminstone i hemmen. De kan fortsätta att delta i de lokala gudstjänsterna, bidra och bli utrustade för vardagens mission. Och de etablerade samfunden behöver inte surna till utan kan istället glädja sig över att människor inte bara kommer till kyrkan utan också fortsätter att utöva kyrkans mission i vardagen.

Vi kan lära mycket av de första kristna. I Apg kan vi, kapitel efter kapitel, läsa om hur Paulus och andra förkunnade Ordet, se till exempel Apg 12:24, 13:2, 5, 44f eller 49. Evangeliet kom att spridas i hela Romarriket. Överallt där människor tog emot evangeliet förändrades de. Och omgivningen påverkades starkt när de såg och hörde vad som hänt. En ny kultur hade satts, en annan världsbild där Jesus var i centrum och ingenting var längre omöjligt. Syndernas förlåtelse och den Helige Andes gåva var början på något alldeles nytt. Tron var inte privat utan delades av många. Lukas talar om att de levde enligt apostlarnas undervisning, i gemenskap med varandra, de bad dagligen och bröd brödet enligt Jesu instiftelse. Det ovan sagda kännetecknade de första kristna. Hur ser det ut idag?

Biskop Thidevall skrev sin avhandling om folkkyrkan. Han redogör för hur Svenska kyrkan tänkte sig att nå ut till svenska folket och om biskoparnas evangelisationsprogram. Det som behandlades på biskopsmötet 1929. Var skulle betoningen läggas på folket eller på kyrkan? Det blev en kamp som fortfarande utkämpas. Visserligen kan man hävda att folket, läs kyrkopolitikerna, har vunnit slaget, men i gengäld kan också sägas att de troende nu behöver nyorientera sig och att slaget ännu inte är över. Thidevall menar att kampen utkämpas på tre områden. Det handlar om makten över besluten, makten över framtiden och makten över kyrkans strukturer. Och kyrkomötets beslut om nya strukturer till trots kan man påstå att om än den formella makten nu ligger hos kyrkopolitikerna, ligger den andliga makten hos de troende. De senare har gjorts myndiga av Herren Jesus själv genom kraften i evangeliet. Tänk om de troende kunde ta sitt ansvar genom att hålla sig till apostlarnas undervisning, låta nya gemenskaper uppstå, be och regelbundet delta i nattvardsfirandet. Jag är övertygad om att detta vore den bästa medicinen för Svenska kyrkan. Söndagens gemenskap behöver kompletteras med vardagens gemenskap. 

Prisca och Aquila kan vara lekmännens föredömen. De ledde husförsamlingen i Rom men tvingades fly till Korint när kejsar Claudius visade ut alla judar år 49. I Korint tog de först emot Paulus och sedan hans arbetslag i sitt hem. De följde med Paulus till Efesus när denne var på väg hem från den andra missionsresan. Paulus lämnade dem där men återvände senare på den tredje missionsresan. I Efesus ledde de en husförsamling och de undervisade bland andra aposteln Apollos. När Paulus några år senare reste norrut sände han dem tillbaka till Rom. Prisca och Aquila var till stor välsignelse för Paulus och på samma sätt kan vår tids troende som samlas i hemmen vara till stor välsignelse för anställda till exempel inom Svenska kyrkan.

Tidigare tänkte exegeterna att splittringen i Korint var det stora problemet. Några höll sig till Cefas. Några till Paulus och andra till Apollos. Idag ser vi annorlunda på problemen i Korint. Det djupare problemet var inte att de olika grupperna existerade utan att de inte såg hur de hörde ihop! De förstod inte att de var inlemmade i en och samma kropp, att kyrkan är en enda. Då, och idag, behövs många församlingar eller kanske är det bättre att säga många gemenskaper, men de behöver också förstå hur de hör samman. Det torde vara lättare för de troende att finna varandra i vardagen, i hemmen, på skolor och på arbetsplatser.

För inte så länge sedan försökte en kollega trösta mig med orden: "Håkan, om du vill bygga gemenskap måste du nog göra det på fritiden". Det ligger mer i orden än jag först förstod. Det är naturligtvis Herren själv som bygger sin församling, men han gör det genom de troende. Och det begränsar sig inte till de anställdas arbetsschema.