Jag har fått frågor om min blogg. Den där som handlar om att "skvallra" på andliga ledare. Mitt intresse är inte att "skvallra", men mitt pathos lider av det andligt korrumperade ledarskap vi har inom Svenska kyrkan. Hur ska vi komma tillrätta med det? Det dåliga ledarskapet rinner som vatten ner igenom organisationen. Dåliga biskopar ger svaga prostar och rådgivare. Det ger oss kyrkoherdar som är självupptagna, maktlystna och visionslösa, naturligtvis med undantag. Det gör att kyrkobesökarna får höra undermåliga predikningar och att evangeliet rinner ut i sanden. Då är det lika bra att folk inte kommer till kyrkan. Det är särskilt på tre områden jag vill se förändringar.
För det första handlar det om utnämningspolitiken. Vi måste så snart det bara är möjligt befrias från kyrkopolitiken och den diskriminering som råder. Vännerna inom Frimodig kyrka menar att det kommer att ta ytterligare tre eller fyra mandatperioder innan den rena partipolitiken är borta från kyrkomötet. Tre eller fyra? Det är 12-16 år! Förhoppningsvis kan det gå fortare på lokalnivå, åtminstonen i landsbygden där de knappt får ihop till en lista. Jag hörde att Frimodig kyrka har för avsikt att bilda lokala församlingsgrupper. Det är bra därför att det är på det lokala planet kampen står.
För det andra handlar det om diskriminering. De bästa biskopskandidaterna blir inte ens behörighetsförklarade därför att de tror att det är fel att prästviga kvinnor eller för att de menar att homosexualitet strider mot Guds vilja. Det är diskriminering på högsta nivå. Jag kan förstå det ur ett svenskt jämlikhetsperspektiv, även om jag tvivlar på metoden, men ur ett biblsikt perspektiv är det ett hyckleri utan like. Det är klart att det påverkar de lokala församlingarna! Här hoppas jag att församlingarna i högre grad sätter sig över de nationella direktiven.
För det tredje och det var det bloggen handlade om. Vad gör vi när hyckleriet avslöjas? När biskopar och andra potentater avslöjas som horkarlar eller drinkare? När en stackars komminister i Göteborgs stift har åsikter om barnvälsignelse hotar man att ta ämbetet ifrån honom. När en annan i Härnösand stift följer mobben och delar ut blommor till en mobbare hängs han ut i TV, radio och tidningar. När en kommnister i Växjö stift talar fräckt förföljs han och anmäls till Domkapitlet. Det händer att en komminister uppträder berusad eller begår äktenskapsbrott. Då sitter han löst. Men när biskopar, prostar eller kyrkoherdar missköter sig å det grövsta och här tänker jag inte på biskop Sven, som jag trots det inträffade håller högt, händer ingenting. Då ska det mörkas. Varför inte ställa högre krav på biskopar än på komministrar? Åtminstone lika höga.
Det andliga ledarskapet är i kris när det inte håller måttet. Vi lever i en sådan kris och det är viktigt att lekmännen inte bara ser igenom detta utan lär sig att ta eget ansvar därför att det är alltid dem som tar mest stryk.
2 kommentarer:
För dryga hundrafemtio år sedan, när ledarskapet också var i kris, samlades trons folk till konventiklar och uppbyggde varandra av hjärtans lust. Jag håller helt med dig att vi måste ta ansvar för situationen, de heligas gemenskap återigen. Och profetröster som varnar.
Du låter nästan som Laestadius, och det vill inte säga lite!
Skicka en kommentar