Jag har haft en del intressanta samtal de senaste dagarna med några olika personer. Tro det eller ej, men det skvallrades en del. Vi samtalade om ledarskapet inom Svenska kyrkan det vill säga främst om biskoparna. Vi ska ju ha biskopsval i Växjö stift den 20 augusti. När vi undersåtar talar om biskoparna är det inte alltid, faktiskt sällan, i berömmande ordalag. Och det ena ger det andra. Jag har nu hört en del häpnadsväckande saker om några av dem. En del av det var känt sedan tidigare, men annat var helt nytt, nästan chockerande om jag ska vara ärlig. Hur gör jag nu?
Det är väl inte rätt att föra "skvaller" vidare? Men om det är sant då? Är det bra att makthavares överträdelser ställs fram? Spelar det någon roll om de fortfarande är i tjänst? Har lekfolket rätt att få veta vad som pågår bakom kulisserna eller är det att betunga dem? Jag funderar eftersom jag vet hur viktig historieskrivningen är. Jag vet också att det oftast är segrarnas historia som drar längsta strået oavsett.
Det är väl inte rätt att "mörka" sådant som kan ha betydelse för helheten? Det bästa vore väl att överträdelser av olika slag bekändes som synd och sedan faktiskt slängs i glömskans hav. Men då ska vi inte dra upp det långt senare. Men hur gör vi då med sådant som pågår? Kanske kan pedofilhärvaran få stå som exempel. Några präster har förgripit sig på minderåriga för 40, 50 och 60 år sedan. Är det något att ta upp nu som om det vore sensationellt? Hade det inte varit annorlunda om de pågår? Ska inte kyrkan förlåta? Eller är det så att just i kyrkan ska vi inte mörka eftersom kyrkan är en organism och alla påverkas. Om en lem lider ...
Så kan tankarna gå fram och tillbaka. Hur gör jag med dessa skandaler jag nu har fått kännedom om? Vem ska skriva historien om hur det gick till när Svenska kyrkans biskopar utnänmndes? Jag bara undrar.
9 kommentarer:
Gäller också här Matt.18:15ff?
Det är tveksamt. Vi talar här om andliga ledare som lever i obotfärdighet och som inte alls borde blivit ledare. Förmaningen har ägt rum flera gånger om och sista steget är uteslutning. Dessutom hur betraktar vi stift och församling? Tänkre vi oss andlig eller världslig disciplin. Kyrkotukten är väl ersatt med värlsdklig domstol. Jag tycker detta är svårt.
Jag förstår att det är svårt. Skulle vi tveka om vi inte vore kyrka? Att ta hänsyn, gå runt den heta gröten, aldrig våga konfrontation är heller ingen framkomlig väg. Vet detta praktiskt av egen erfarenhet. Vi ber för er som står i beslutsvånda.
Först och främst ska man skilja på sak och person. dvs kunna vara "hård" på fakta men "mjuk" mot människan. Därefter bör man, om det nu inte redan är gjort, konfrontera personen med uppgifterna (skvaller eller fakta), innan man går ut i någon form av offentlighet om oegentligheter.
Denna kommentar skriven utan kännedom om vad ärendet som sådant handlar om.....
Att vi som inte är anställda i kyrkan får veta för litet om vad som händer "bakom kulisserna" har jag tyckt länge. Varför vi skall hållas okunninga om vad våra ledare håller på med har jag aldrig kunnat förstå. Däremot är det naturligtvis lika allvarligt om vi sprider rykten utan att veta om det finns fakta bakom. Är det däremot så att det är sådant som vederbörande har konfronterats med och inte tagit itu med - då anser jag att även jag har rätt att få veta vad det handlar om.
Berätta! Transparens!
Jag hjälper dig gärna....
När det visade sig att just den domprost som jag vänt mig till för att få hjälp ang de sexuella trakasserier jag utsatts för, själv var ökänd på stiftskansliet som just en som utsatt andra för sexuella trakasserier sedan många år tillbaka - så insåg jag att det är riktigt bra att gå till roten med det onda och tala öppet och inte smyga sig. För vem blir offer för tigandet nästa gång?
Skvaller däremot skall man stoppa direkt. Man vet att en fjäder blir en höna hur lätt som helst, och vem har "sanningen"? Du, den du talar om, eller den som talar till dig?
Det här börjar bli spännande. Ni har verkligen bidragit med tänkvärda tankar. Fast det blir inte lättare för det. Många rykten hur trovärdiga de än kan vara är svåra att bevisa. Men kanske ska vissa rykten ändå föras vidare så den berörde kan bemöta dem?
Min drivkraft i det hela är förutom offren också heligheten. Hur ska vi kunna ha en helig gemenskap om vi inte går tillrätta med sådant som förgiftar den?
Skvaller förgiftar. Definitivt. Jag är f ö samme en anonym som strax här ovan
Skicka en kommentar