Sven och Erik

 På den här resan till Grekland har fokus varit på sol och bad. Det har vi fått  hr mycket som helst av. Men jag reser sällan ut att ha med mig någon eller några böcker. Enda nackdelen är att de oftast tynger packningen. Självklart har jag med mig bibeln, men inte min stora Folkbibel utan faktiskt Bibel 2000. Det beror dels på att den väger mindre, dels på att jag för tillfället läser apokryferna, närmare bestämt Mackabéerböckerna. Sedan har jag med mig två gamla böcker som tidigare inte blivit lästa. Den ena handlar om Paulus, utkom 1967 och är skriven av Sven Svensson. Den andra är en kommentar till Filipperbrevet och Kolosserbrevet skriven av Erik Bernspång 1979. Den senare är jag bekant med, men vem är den förre? Jag googlade och fann följande på Wikipedia:

Svenson började på Svenska Morgonbladet som krigskorrespondent och utrikesredaktör i Finland. År 1953 blev han redaktionschef och chefredaktör för Svenska Journalen, en tidning med ambitionen att informera om världsvid mission. Svenson gjorde många resor och mötte många miljöer och människor som beskrevs med reportage i tidningen samt i flera böcker. År 1958 tog han initiativet till en insamling för ett missionssjukhus, något som senare blev grunden för Svenska Journalens Läkarmission.^[4]

År 1969 blev han chefredaktör för Svenska Baptistsamfundets tidning Veckoposten samt chef för Westerbergs bokförlag.

Jag vet inte varifrån boken jag fann i min bokhylla kom ifrån, men Paulus intresserar mig. Det visade sig att boken är en reseskildring med anknytning till Paulus och hans resor framför allt i Mindre Asien, men även Grekland och Italien. Den gav mig mycket eftersom den i grund handlar om den miljö Paulus färdades i. Bokens titel är Det började i Tarsus.

Så här kan det se ut från vår balkong när solen går ned.

När väckelsen spred sig på Fjellstedtska skolan 1972-1973 var Hans Sundberg ledande. Hur det gick till kan jag inte säga för jag vet inte, men vid ett tillfälle var några av oss samlade i Munkfors varifrån Hans kommer. Då var Erik Bernspång behjälplig. Om han råkade ha några möten där eller om hans avsikt var att träffa oss vet jag inte. Kanske kan Han kommentera detta? Några år senare skrev han min medhavda kommentar. Tänk att jag skulle läsa den mer än fyrtio år senare ...