I dag är det exakt 57 år sedan Herren Jesus visade mig Vägen. Det är märkligt att jag fortfarande så lång tid efteråt berörs av det. Söndagen var den 8:e efter Trefaldighet och jag fick för första gången i mitt liv komma till nattvardsbordet. Datumet var 8 augusti och året var 1965.
Helgen vi har framför oss har jag blivit ombedd att komma till Södermalm för att först fira högmässan med en tilltänkt församling. Ja, tilltänkt och tilltänkt, den finns ju redan om än inte formaliserad. Efter högmässan serveras kaffe och så blir det församlingsmöte. I det mötet ska det diskuteras om framtiden. Är tiden nu mogen att formalisera gemenskapen? Är vi tillräckligt många för att vara och bära församlingen vidare in i framtiden? Är det dags att kalla en präst att ansvara för det lokala arbetet? Kanske fira högmässa varje söndag i stället för som nu varannan? Hur ska allmänheten informeras om beslutet? Och bjudas in till något slag av introduktionskurs till kristen tro? Det sägs att Stockholm vaknat något och att människor på gatan frågar efter meningen med livet.
Bilden fanns på Wikipedia och föreställer St Filippus. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar