torsdag, november 22, 2018

Johannelunds prästutbildning erkänns inte

Så var ännu ett kyrkomöte över. Det är alltid gott att möta vännerna. Här råder en god och hjärtlig stämning. Vi hittar alltid stunder att samtala förtroligt och rätt ofta får vi tillfälle att skratta, - mitt i bedrövelsen för att vara ärlig. Det finns ledamöter som lever kvar i statskyrkan och ibland skymtar det fram. För dem är makten viktigare än saken mest beroende på att de är tämligen lite insatta i saken. Med saken menar jag Kristi sak. Det är som vi brukar skoja om ibland; Svenska kyrkan har aldrig haft problem med människor som inte tror. Det är dem som tror som är problemet.

I onsdagens beslutsfattande blev det nästan pinsamt uppenbart. Professorn Kjell O Lejon hade tillsammans med några andra skrivit en motion om att den pastoralteologiska utbildningen vid Johannelunds teologiska högskola skulle godkännas som en komplett teologisk prästutbildning för tjänst i Svenska kyrkan. Debatten blev den längsta under hela kyrkomötet med cirka 25 anföranden.

Johannelund, som är en del av Svenska kyrkan, har försett Svenska kyrkan med präster under decennier men för några år sedan beslutades att alla de kyrkliga utbildningar som fanns skulle gå upp i en enda sådan. Det sista året som är specifikt för tjänst i Svenska kyrkan skulle, och det är vad som gäller nu, vara gemensamt för präster, diakoner, musiker och pedagoger. Skälet? Tja, är det inte uppenbart för alla att det handlar om likformighet och kontroll ...

Lejon kunde emellertid informera oss om att flera biskopar intygar att de präster som är bäst förberedda för tjänst i Svenska kyrkan är de som har gått Johannelund, För där kombineras teori och praktik från första året. Utbildningen har en kyrklig profil skulle man kunna säga. Det har inte vare sig universitetet i Uppsala eller Lund och därför är dess studenter mindre lämpliga för tjänst i kyrkan. Men det kommer mer. Hör och häpna!

Idag finns det ungefär 600 präster som har gått Johannelund och ansökningstrycket på utbildningen är stort. Idag har Svenska kyrkan en skriande brist på präster och det tycks mycket svårt att rekrytera till prästutbildningarna vid universiteten. Det sades att det finns fler sökanden till Johannelund än till Uppsala och Lund tillsammans! Johannelund är ett svar på prästbristen!

Debatten höll på ganska länge, statistiken och argumenten var övertygande. Det betänkande vi skulle rösta om gick ut på att alla skulle rösta nej till motionen. De argument som angavs i betänkande visade sig vara osanna och vilseledande. Med andra ord saken kan tyckas klar. Och det är här kyrkopolitiken slår till. De som inte hade yttrat sig sannolikt därför att de inte förstod saken ska rösta. Vilka de är? Jag tror jag håller inne med den informationen men kanske kan du gissa?

När diskussionen verkar klar och saken klarlagd talade en hel del för "vår" sak. Då kliver ärkebiskopen Antje Jackelén fram och i kraft av sin position förklarar hon att motionen ska röstas ner.

Röstningen utföll som så att 162 personer var emot Lejons förslag och 73 röstade för ett erkännande. Beslutet är med andra ord att Svenska kyrkan inte vill erkänna Johannelunds prästutbildning. Frimodig kyrka reserverade sig och reservationen löd:

Reservanterna noterar att emedan ett knappt tjugotal  anföranden i plenum yrkade för bifall till motionen utifrån en lång rad välgrundade sakargument, så framfördes i sak inte något argument däremot. Reservanterna beklagar att den bakgrundsbeskrivning som låg till grund för utskottets förslag till beslut i allt väsentligt inte var relevant i motionens ärende och därför var missledande. Om Johannelunds teologiska högskola skulle återfå möjligheten att ge hela den pastoralteologiska utbildningen, integrerad med den akademiska utbildningen vid högskolan, skulle det bland annat tydligt gynna kvalitén i prästutbildningen och gynna rekryteringen till präster inom Svenska kyrkan.


4 kommentarer:

Astrid sa...

Jag har följt KM på webben. Beklämmande. "Mycket väsen för lite ull" sa bonden som klippte grisen. Väldigt uppenbart är den anstöt som finns i en levande personlig kristen tro. Genomgående kloka anföranden från FK och KD. Så mycket dubbla budskap och tomt prat från andra håll.
.....
Vad vill Herren lära oss med detta? Är det inte dags med ett "alternativt Kyrkomöte" med bön, ev fasta. inte minst med tanke på präst/pastors utbildningsfrågor och inför kommande KM med fokus på "utbildning". Du skrev på Blogg tidigare, det finns många goda krafter på olika håll, högkyrkligheten, Oas,EFS, Missionsprovinsen, Livets Ord, m fl, Det verkar inte som om nöden för misson/ evangelisation ännu inte är tillräckligt stor? Är det så att vårt eget uttryckssätt, tradition, rädslor, är viktigare än kärnan i evangeliet?

Håkan Sunnliden sa...

Det verkar som att var och en är sig själv närmast. Kanske inte förvånande eftersom det är så det är. Med oss alla. MEN i ett kristet sammanhang tycker jag att Kristi sak borde stå överst och förena oss. Men så är det inte vare sig i OAS, EFS ... KD, (S) och så vidare. Likgiltigheten är alldeles för stor.

Astrid sa...

Det är lätt, kanske förmätet att kommentera, döma och kritisera utifrån att se på Webben.
Mänsklig svaghet, rädsla, människofruktan eller maktbehov vad än mänskligt liv representerar, behöver inte var ett hinder, utan en styrka i sant kristna sammanhang. Alla lever med brustenhet och så mycket större blir nåden och gemenskapen. Saknar autenticitet, det blir på ytan i kristna sammanhang. Läser just 2 Kor inte minst de sista kapitlen visar svagheten, och auktoriteten i Kristus samtidigt hos Paulus. Läser även Peter Scazzero,"The emotionally healthy Church" han lyfter fram en intressant dimension, brustenheten som en väg att få människor att bli öppna för evangeliet. Livet har ju lärt mej: "hurt people hurt people" så risken blir behovet att dölja sårbarheten blir kanske en större drivande faktor än Kristi sak och kärleken till Herren och de förlorade.
God Helg Tillönskas!

Anonym sa...

När Svenska kyrkans Fria Synod sjösattes 1982 var avsikten att bilda ett alternativ till kyrkomötet. Intressant nog beaktades Synodens remissyttranden. Men sänkningen av ämbetsrapporten 1993 drog ur proppen. Det såg ut som och ser ut som att Svenska kyrkan inte avser låta ämbetsfrågan inkluderas.
Men den hållningen blev möjlig först efter biskop Bertils pensionering.
Vad är det som gör skillnad? När människor bekänner Jesus som Herren! Ingen annan!
Jonas Nilsson