Apg 4:1-4

Efter att budskapet om Jesus Kristus predikats mobiliserar motståndarna. Vi får nu läsa om tre sataniska angrepp. De har var för sig olika karaktär. I det första angrips de av den religiösa  överheten. I det andra sker angreppet inifrån den egna kretsen och i det tredje handlar det om apostlarnas risk för underlåtelser. Alla tre angreppen går igen också i vår tid. En översikt kan se ut som nedan.

4:1–22 Petrus och Johannes anklagas av Stora Rådet och förbjuds att förkunna

4:23–31 Församlingen reagerar med frimodig bön till Gud och fylls med den Helig Ande

4:32–37 Vi läser det andra summariet och studerar särskilt egendomsgemenskapen 

5:1–11 Ananias och Safira försöker bedra den Helig Ande

5:12–16 Det tredje summariet pekar på Urförsamlingens liv

5:17- 42 Ny konfrontation med Stora Rådet

6:1-7 Apostlarna försummar det för dem enda nödvändiga

6:8–15 Stora Rådet griper Stefanus

Men samtidigt läser vi om Urförsamlingens trosvissa reaktioner. Den första konfrontationen äger rum i 4:1–22 då apostlarna ställs till svars inför Stora rådet. Vi läser de fyra första verserna.

4 ¹ Medan de talade till folket kom prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna emot dem, ² upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda. ³ De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. ⁴ Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.

V 1-2 låter oss få veta att det är undret vid Sköna Porten som utlöser förföljelsen. Lukas nämner att prästerna, det vill säga de leviter som för dagen tjänstgjorde vid templet och tempelkommendanten, han som förde befälet över dem plötsligt kom störtande tillsammans med sadducéerna. 

Saddukeerna

Namnet anses härstamma från Sadok som var överstepräst på kung Davids tid, 2 Sam 15:24 ff, 17:15 ff och 20:25. Han var sadducéernas stamfader. Sadducéerna utgjorde ett religiöst och politiskt parti som tillhörde de socialt och ekonomiskt starka i samhället. De var konservativa och ansåg sig stå över fariséerna som ansågs liberala och var mer folkligt förankrade. Vi kan kalla dem för ett kyrkopolitiskt parti. De var mest intresserade av livet på jorden och hur det skulle levas. De trodde inte på dem dödas uppståndelse, änglar eller andar. Det är möjligt att de endast betraktade de fem Moseböckerna som heliga. I vart fall ville de inte veta av De Äldstes Stadgar som var så viktiga för fariséerna.

Politiskt stödde sadducéerna de inhemska, hasmoneiska furstarna, men sedan romarna tagit över makten gav de dem sitt stöd.[1] Översteprästen och andra högre präster rekryterades därför från sadducéerna.

Det var särskilt sadducéerna som var upprörda över Petrus förkunnelse om de dödas uppståndelse, den riktigt ömma punkten, se 5:30–33 och 23:8. Apostlarna talade om att eftersom Jesus har uppstått från de döda har ändens tid brutit in och andra kommer att uppstå i Jesu efterföljd.

Jesus hade överbevisat sadducéerna om de dödas uppståndelse i Matt 22:23-33 och sadducéerna hade svarat med att få honom korsfäst och nu har just Jesus av alla uppstått från de döda, som vore han uppståndelsen och livet.

V 3-4 Efter den här händelsen var antalet troende män 5 000. Det grekiska ordet ton andron, här översatt med män kan också syfta på personer, det vill säga inkludera kvinnor och barn.

---

[1] Efter mackabéerupproret, som för övrigt är omvittnat i 1 och 2 Mackabéerboken, ledde Johannes Hyrkanus 134-104 f Kr . Han var inte av Sadoks stam. Hans stamfar var Hasmon och från och med fram till mordet på Ceasar år 48 f Kr nu kallas den judiska härskarsläkten hasmonéer. Efter hasmonéertiden regerade först Antipater och sedan lyckades sonen Herodes, av idumeisk (edomitisk) släkt utverka att han utnämndes till konung av Judéen. Han regerade från 34 f Kr till 4 e kr.