tisdag, oktober 16, 2018

1150 nya församlingar på 11 år!

Så har jag läst Kyrka & Folk lite noggrannare. Där finns en mycket intressant artikel om evangelisation i Sverige eller ska jag skriva inom Svenska kyrkan. Svenska kyrkan är som känt en folkkyrka så i vissa avseenden är det svenska folkhemmet och svenska kyrkan ett och detsamma.

I den artikeln som skrivits av Magnus Hagström och som du finner genom att klicka här, berättar han om Sverigeundersökningen. Den görs vart femte år och är en statistisk sammanfattning av l'äget i den svenska frikyrkligheten. Du hittar hela undersökningen genom att klicka här. Den redogör för utvecklingen mellan åren 2010-2015. I den visas att kurvan har planat ut men också goda tecken. Dessa goda tecken bloggade jag om för tre å sedan. Du kan läsa bloggen genom att klicka här.

Jag citerar nu från Kyrka & Folk:

I Sverige läggs det idag ned cirka 300 församlingar per femårsperiod (ungefär en i veckan). Om man dessutom betraktar befolkningstillväxten så behöver vi, för att inte minska antalet procentuellt, ungefär 250 nya församlingar till år 2030. (Det låter långt bort i mina öron men är endast 11 år!, min anm.) Om man lägger till kompensationen för de nedlagda församlingarna skulle det innebära att vi i Sverige behöver nyplantera 1150 församlingar till år 2030. Utmaningen med sekulariseringen är mycket stor.

Nu verkar det som att alltfler börjar inse läget och behovet av att starta nya församlingar. Och även om det i vanlig ordning, är jag böjd att säga, dröjt länge gäller här bättre sent än aldrig. Men om nu tiden hunnit ikapp oss och vi inser att vi behöver nya församlingar behöver uppstå och formaliseras inställer sig frågan hur då? Vem ska göra detta? Hur ska det gå till? Var finns nyckelpersonerna? Kyrkohistorien förskräcker eftersom överheten sällan eller aldrig verkat för något nytt. Makten är ofta till för sin egen skull. Man använder makten för att bevara makten. Normalt sett har nya församlingar försetts med en sektstämpel och motarbetats. Finns det anledning att tro att det skulle gå till på något annat sätt nu? Knappast. Men det ser jag snarare som realism än pessimism.

Det betyder att vi behöver få se ett uppvaknande bland vanligt folk om uttrycket tillåts. Kraften att bygga upp kommer från Herren Jesus och hans verk bland vanliga människor. Det är fotfolket som behöver bli delaktiga och aktiva att forma nya gemenskaper. Det är ämbetsbärarnas sak att bistå, stödja och forma.

Det är därför lovande att Bert Löndahl skrivit en motion till årets kyrkomöte under rubriken

Nystart av församlingar

I nästa blogg ska jag redogöra för varför det blir avslag. Men redan nu kan jag informera om att det främsta skälet är att motionen ligger på fel nivå. Det betyder att ansvaret för att starta nya församlingar, nystarta som Berth skriver eller omstarta som någon annan föreslog ligger på respektive stifts biskop. Nu gäller det att föra saken vidare!




2 kommentarer:

Kerstin Carlsson, Värnamo sa...

Hej!
Texten i länken var något av det bästa och jag läst. Jag undrar bara om den som skriver (Magnus Hagström) är svenskkyrklig präst eller frikyrklig pastor? Och om det kan ha betydelse för synen på vad en församling är?
Vänlig hälsning Kerstin

Astrid sa...

Hej Kerstin!
Håller med, men det finns mycket att gå vidare med i artikeln. Om man ska gå "utanför boxen" behöver vi vara beroende av Anden, gåvor, frukt. Kan man få träning mogna växa som kristen om man inte har smågrupper? Ingen i dag "skickliggör de heliga" att hitta sin tjänst, uppdrag i Kriti kropp, att tjäna människor i det lilla. Kanska prästerna inte heller vet? Är det farligt att göra fel, erkänna att man misstog sig, gick för fort fram, erkänna det, få upprättelse och lära av misstag?

Kommer man ny till en församling kan som bäst bli inbjuden till sopplunch för daglediga a' 40 kr - och köpa lotter, men lotterna är viktiga!