Det var inte att tänka på att Berth Löndahls motion skulle gå igenom. Det hade inte spelat någon roll hur väl motiverad den är. Den bär rubriken Nystart av församlingar. Löndahl skriver i motionen att kyrkostyrelsen bör ta initiativ till att nystarta församlingar som förlorat mycket av sitt gudstjänst- och församlingsliv. Vällovligt!
Men här finns flera saker som behöver tänkas igenom och därför finns all anledning att denna och liknande motioner bör finnas med under överskådlig tid framöver.
Det första som behöver bearbetas är själva begreppet församling. Vad är en församling? När jag läser Kyrkoordningen är församlingen främst territoriell. Den är en organisation som ligger under överhetens bestämda kontroll. Den är låst till ett territorium och fastnaglad i hundratals sidor juridisk text som man knappast ruckar på genom en motion eller två. Men samtidigt är det som vi fick lära oss för länge sedan så att droppen urholkar stenen. Själva begreppet församling måste helt enkelt göras om. Förr eller senare.
Svenska kyrkans officiella bekännelse säger att församlingen är där Guds ord rent och klart förkunnas och sakramenten rätt förvaltas (mina understrykningar). Redan här blir det svår för Svenska kyrkans ledning. Bäst att blunda. Sticka huvudet i sanden. Jag lämnar åt dig käre läsare att själv tänka.
Om vi dessutom skulle ta ytterligare ett steg och närma oss andra historiska kyrkor som till exempel den romerska eller de ortodoxa blir det inte enklare. I synnerhet inte när det kommer till hur vi hanterar de kristna sakramenten. Jag säger inte mer.
Om vi sedan skulle kunna råga oss om vi har något att lära av Nya testamentet blir det riktigt svår. Hur ser församlingen ut i Nya testamentet? Handlar det om att människor är för-samlade? Menade Jesus att den är eskatologisk? Vilken betydelse har ämbetet för den jordiska församlingen? Och så vidare.
Löndahl skriver i sin motion att en nystart ofta börjar i "de små sammanhangen av undervisning, delande av den kristna tron, bönegemenskap och att samlas till mässan". Mig veterligt finns det inga exempel i kyrkohistorien på att etablissemanget någonsin har tillåtit något sådant. Däremot en uppsjö av exempel på hur sådana små sammanhang har förlöjligats, trakasserats och förföljts. Här rekommenderar jag i högsta grad min bok Vänner eller fiender som du kan beställa genom att klicka här.
Nåja, vem har sagt att man måste upprepa historien? Hur svarar då gudstjänstutskottet på den motion vi ska rösta om 19-21 november?
I betänkandet står att läsa att församlingen, plötsligt definierad som de förtroendevalda, har ansvaret för att den grundläggande uppgiften blir utförd. I församlingen, här definierad som "personer", ska ta ansvar. Därtill fortsätter betänkandet kan stiftets anställda hjälpa till. Så långt har texten ingen betydelse. Men den fortsätter och nu närmar vi oss något viktigt och väsentligt.
Det heter i texten att "beslut om att ändra den lokala strukturen kan även fattas av församlingens kyrkofullmäktige eller pastoratets kyrkofullmäktige". Det betyder att en motion som denna skulle skickas till varje pastoratsfullmäktige i hela Svenska kyrkan! Med detta sagt kommer så utskottets övervägande.
Utskottet anser att motionen ska riktas till pastoratet! Församlingsinstruktionen är "därvid ett viktigt redskap". Genast blev det lite krångligare och svårare. Och än svårare blir det när utskottet varnar för "obesvarade frågor" som till exempel vem avgör om det verkligen behövs att nystarta en församling? Tänk om det sker över huvudet på den lokala församlingen? (Vad som här menas med den lokala församlingen är för mig obegripligt. Är det territoriet? Knappast. Är det de förtroendevalda? Eller de anställda? Är det kyrkoherden i egen hög person? Är det gudstjänstfirarna? Jag har ingen aning.)
Utskottet varnar för risken att en nystart stannar vid att vara en pappersprodukt! Bland alla andra pappersprodukter i sådana falla vill jag tillägga. Ett beslut om att nystarta församlingar tillför inte något som redan finns. Alltså föreslår utskottet avslag på motionen.
Jag får nog återkomma i saken i veckan.
Men här finns flera saker som behöver tänkas igenom och därför finns all anledning att denna och liknande motioner bör finnas med under överskådlig tid framöver.
Det första som behöver bearbetas är själva begreppet församling. Vad är en församling? När jag läser Kyrkoordningen är församlingen främst territoriell. Den är en organisation som ligger under överhetens bestämda kontroll. Den är låst till ett territorium och fastnaglad i hundratals sidor juridisk text som man knappast ruckar på genom en motion eller två. Men samtidigt är det som vi fick lära oss för länge sedan så att droppen urholkar stenen. Själva begreppet församling måste helt enkelt göras om. Förr eller senare.
Svenska kyrkans officiella bekännelse säger att församlingen är där Guds ord rent och klart förkunnas och sakramenten rätt förvaltas (mina understrykningar). Redan här blir det svår för Svenska kyrkans ledning. Bäst att blunda. Sticka huvudet i sanden. Jag lämnar åt dig käre läsare att själv tänka.
Om vi dessutom skulle ta ytterligare ett steg och närma oss andra historiska kyrkor som till exempel den romerska eller de ortodoxa blir det inte enklare. I synnerhet inte när det kommer till hur vi hanterar de kristna sakramenten. Jag säger inte mer.
Om vi sedan skulle kunna råga oss om vi har något att lära av Nya testamentet blir det riktigt svår. Hur ser församlingen ut i Nya testamentet? Handlar det om att människor är för-samlade? Menade Jesus att den är eskatologisk? Vilken betydelse har ämbetet för den jordiska församlingen? Och så vidare.
Löndahl skriver i sin motion att en nystart ofta börjar i "de små sammanhangen av undervisning, delande av den kristna tron, bönegemenskap och att samlas till mässan". Mig veterligt finns det inga exempel i kyrkohistorien på att etablissemanget någonsin har tillåtit något sådant. Däremot en uppsjö av exempel på hur sådana små sammanhang har förlöjligats, trakasserats och förföljts. Här rekommenderar jag i högsta grad min bok Vänner eller fiender som du kan beställa genom att klicka här.
Nåja, vem har sagt att man måste upprepa historien? Hur svarar då gudstjänstutskottet på den motion vi ska rösta om 19-21 november?
I betänkandet står att läsa att församlingen, plötsligt definierad som de förtroendevalda, har ansvaret för att den grundläggande uppgiften blir utförd. I församlingen, här definierad som "personer", ska ta ansvar. Därtill fortsätter betänkandet kan stiftets anställda hjälpa till. Så långt har texten ingen betydelse. Men den fortsätter och nu närmar vi oss något viktigt och väsentligt.
Det heter i texten att "beslut om att ändra den lokala strukturen kan även fattas av församlingens kyrkofullmäktige eller pastoratets kyrkofullmäktige". Det betyder att en motion som denna skulle skickas till varje pastoratsfullmäktige i hela Svenska kyrkan! Med detta sagt kommer så utskottets övervägande.
Utskottet anser att motionen ska riktas till pastoratet! Församlingsinstruktionen är "därvid ett viktigt redskap". Genast blev det lite krångligare och svårare. Och än svårare blir det när utskottet varnar för "obesvarade frågor" som till exempel vem avgör om det verkligen behövs att nystarta en församling? Tänk om det sker över huvudet på den lokala församlingen? (Vad som här menas med den lokala församlingen är för mig obegripligt. Är det territoriet? Knappast. Är det de förtroendevalda? Eller de anställda? Är det kyrkoherden i egen hög person? Är det gudstjänstfirarna? Jag har ingen aning.)
Utskottet varnar för risken att en nystart stannar vid att vara en pappersprodukt! Bland alla andra pappersprodukter i sådana falla vill jag tillägga. Ett beslut om att nystarta församlingar tillför inte något som redan finns. Alltså föreslår utskottet avslag på motionen.
Jag får nog återkomma i saken i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar