När det nu drar ihop sig till kyrkoval eller rättare sagt att upprätta listor till valsedlarna börjar det röra lite på sig. I lördag var jag på Frimodig kyrkas årsmöte i Växjö och där restes en del frågor hos mig. Dessa frågor berör framför allt det lokala arbetet. Vi förra valet talade jag med Joakim Axelsson som då var ordförande för det opolitiska Gladare församlingsliv om att bilda en Frimodig kyrka-grupp i Värnamo eller att hitta vägar för ett samarbete. Gladare församlingsliv fick förra valet 36 % av rösterna om jag är rätt underrättad. Nå då rann det hela ut i sanden och inte berodde det på mig kan jag säga. Den här gången är läget likadant. Problemet med Gladare församlingsliv, eller ett av problemen, är att gruppen på grund av sitt höga röstantal redan tidigt hamnade i "regeringsställning". Det betyder att det på ganska många år inte har funnits någon som helst opposition i Värnamo pastorat. Och det märks.
Nu är det snart nytt val och jag hade ärligt talat tänkt att strunta i alltihop. Det går inte att förnya Svenska kyrkan som redan hamnat långt ner i diket. Ett skäl till att jag slutade var just detta att utvecklingen mot stordrift nått också lokalplanet. Här råder numera ett företagstänkande som är förödande, Det går fort utför och personalen far illa. Inte bara präster utan även diakoner och andra. Nåja. Jag är inte med på utvecklingen. Tack och lov.
Men så inställer sig andra frågor. Det finns ingen som helst opposition. Borde det inte finnas motkrafter på lokalplanet? Också för "regeringens" skull? För allas skull? Men det gör det inte. Har vi som fortfarande är tillhöriga något ansvar?
Är det rätt att säga att vi inte bryr oss? För det gör vi inte. Eller är det så att vi har ett ansvar för varandra? Måste det inte finnas en opposition? Någon som de anställda kan vända sig till? Behöver vi inte tänka på vilsegångna kristna och sökare? Borde det inte finnas ett alternativ till alla de programverksamheter som erbjuds? Varför har församlingsrådet ingen verklig delegation som på andra orter? Borde det inte finnas fler koinonior?
Kan det vara så att Frimodig kyrka skulle kunna bidra med något. Ja, i alla fall om man läser de olika foldrarna. Då framstår Frimodig kyrka som det verkliga alternativet.
Usch, jag känner att jag inte utan vidare kan skaka av mig detta. Här finns så många goda bröder och systrar som är värda något bättre än det närvarande. Be med mig om vägledning. Förresten borde vi inte be för andra platser runt om i vårt land också?
Antingen fortsätter vi att strunta i - varandra - eller så låter vi våra gemenskaper utgöra brohuvuden från vilka vi kan slå broar in till pastoraten. När jag bad för egen del fick jag ett tilltal: "När du blir äldre ska ...l en annan ... leda dig dit du inte vill gå." Men det var nog bara inbillning eller ...
Gladare församlingsliv? Det borde kanske heta sannare församlingsliv i stället eller Frimodig kyrka.
3 kommentarer:
Hej!
Kyrkovalet är knepigt. Alla vill i svepande ordalag ha en "levande" kyrka. Det är klart, ingen kan säga emot, även om man ibland undrar om det inte vore ärligare att säga att man vill avliva den, sakta.
Personligen är jag förföljd av Jesu fråga "vem säger ni att jag är?" Och efter att ha läst vad fyra av våra ledare i Västerås - varav en är biskop - säger så tror jag att det är kört.
Visst, kristen tro ska kanske tåla att ifrågasättas, men jag trodde nog att tvivelsådden skulle komma utifrån och att våra biskopar och ledare skulle rusta oss. Men om var fjärde präst inte ens tror på uppståndelsen och dessa i Västerås är vad vi har att kalla trons väktare så känns det tomt och dött.
Är det alls rätt att fortsätta vara med och sponsra och göra det möjligt för personer INOM kyrkan att sprida sådant tvivel och dessutom få betalt för det? Det kan inte vara rättfärdigt att sitta mätt och välbetald högt upp i den idéburna organisationen och säga sådana saker när biskopar i Mellanöstern dör martyrdöden och kristna förföljs runt om i världen. Det ord som människor än idag dör för förnekar alltså dessa våra "förvaltare". Och jag är med och betalar ... Och en dag får jag stå till svars ... Här kan man snacka ruelse, alltså.
Så det är nog kört. Men jag beundrar er stridsvilja. Verkligen.
(Jag är ingen aktiv församlingsmedlem, så det jag känner baserar jag på hur det ser ut utifrån, nationellt och generellt, men jag har numera vänner i det lokala och ja, de förtjänar att må bra)
Håkan, jag skulle vilja säga att sannare församlingsliv är något att sträva efter - då blir det som en följd också gladare, och då en äkta glädje! Sen är långfredagen ingen dag man ska känna sig munter till sinnet.
Kerstin Carlsson, du sätter ju fingret på något viktigt; i Kristi Kyrka finns inga demokratiska val av politiker. Tänk vad många miljoner Svenska kyrkan skulle spara på att inte ha några val och inte några valda politiker - utan endast ha val till pastoral- och ekonomiråd i församlingen som leds av kyrkoherden och där ledamöterna gör det på frivillig, obetald, basis.
Därutöver behövs det förstås anställda tjänstemän.
Annars är FK det enda genuint kristna alternativet, (som inte innebär att det finns andra genuint kristna individer som är aktiva).
Jonas M
Jonas M
Exakt. Det som jag tycker är tyngst är uttalanden som "jag sitter med för att bevaka att det inte blir för kristet". Det är ett konstigt sätt att se på saken. Det är klart att inte organisationen kan blomstra då.
Sedan är det givetvis sjuka pengar det handlar om för att hålla liv i ett system som överlevt sig självt. 151 miljoner betalades ut i rena arvoden* i Sverige år 2015, varav 8 miljoner i Växjö stift. Att jag betalar till det bekymrar mig, då jag de facto sponsrar sådana som vill hålla tillbaka kristenheten. Är det ens försvarbart?
Men om jag kan leva med pengasvinnet så är det än värre att kyrkovalet blir en arena för diverse bataljer, som t ex SD vs Vänstern. Jag vet röstberättigade från båda dessa grupper som vid förra valet först inte ens visste var församlingshemmet låg, men som gick dit för att "ge en hint om vad som komma skall" i riksdagsvalet. Detta kommer att bli ännu värre i år på grund av ännu starkare polarisering. En person sa till mig att kyrkovalet är det perfekta stället för de här sammanstötningarna, eftersom kyrkan är så obetydlig idag. Alltså, det skadar ingen.
Men någonstans i den här striden finns det en församling som lever med kyrkan hela tiden. Att den inte tar skada tror jag inte på.
* Uppgift från kyrkokansliet i Uppsala
Skicka en kommentar