Pastoral Leadership Training (PLT), del 2

forts.

Sista kvällen firade vi gudstjänst i stor tacksamhet då alla lärare var närvarande plus en del av familjemedlemmar och församlingsmedlemmar till deltagarna. Vi avskilde en av våra kvinnliga medarbetare som pastor under tårar av tacksamhet och upprättelse. Deltagarna tackade lärarna med tal och presenter, men lärarna uttryckte inte mindre tacksamhet till eleverna. Vi funderade på om de har förstått att detta bara är avslutet av en åttondel av träningen? Men det är en del av kulturen, man säger inte tack ofta, men när man säger det är det ordentligt. En av deltagarna gjorde oss extra rörda när han ville uttrycka sitt största tack till sin fru som var hemma, fastade och bad och tog hand om deras tre barn på 7, 4 och 1 för att han skulle kunna åka.

Sista dagen sände de, i bön två och två, tillbaka varandra till sina respektive fält och det blev en helig stund med mycket kramar och tårar.

Från de tacktal som hölls och de skriftliga utvärderingarna vill vi bara bjuda på några exempel:

”Nu förstod jag att jag inte kunde nånting om Bibeln tidigare!” uttryckte en av våra ungdomspastorer med en ödmjukhet som bara nepaleser kan bjuda på.

”Tidigare har jag förstått pärmen på Bibeln, nu känns det som jag börjar förstå insidan!” sa en annan av våra pastorer.

”Förut läste jag och förstod mest av Nya testamentet men nu förstår jag att Gamla Testamentet är som en skugga av Nya Testamentet och vi kan förstå nya testamentet mycket bättre när vi förstår gamla testamentet.” uttryckte ytterligare någon.

Flera andra utryckte hur de nu förstår mer av hur Gamla och Nya Testamentet förhåller sig till varandra. I vissa församlingar var det tidigare stor förvirring kring tillämpandet av Bibeln. I en lite äldre församling tillät man t.ex. inte en familj som nyss fått barn att vara med i gudstjänsterna under en tid, på grund av att de var orena.

Vi har redan fått se direkta resultat hos våra pastorer och evangelister. De verkar fått en ny glöd och extra gnista för att arbeta lite ytterligare. De går till nya byar, undervisar redan det dom precis lärt sig och hälsar på varandra.

Det som hände under två veckor med hjälp av närmare 10 personers undervisning och ca 40 lektioner hade vi inte kunnat åstadkomma på många, många år, ens om vi hade haft all den kunskapen. PLT var den största gåvan vi kunde få till vårt/Herrens arbete.

Nu väntar mellan tre till fyra år av dessa underbara sessioner, men i en förnyad förtröstan på Gud funderar vi inte lika mycket på hur resurserna till nästa session ska komma in (vem skulle inte vilja med och satsa i nåt sånt här?) som på frågan ”vad gör vi när de här 3-4 åren är över?” ”Det här får inte ta slut” uttryckte vår 31-åriga lärare som tagit oss igenom Moseböckerna.

Jag sitter hemma och känner mig lite mer redo att dela intrycken från träningen efter att ha fått smälta det hela i ett par veckor medan Diwas, som hämtat sig efter en långdragen förkyldning, är iväg med en av evangelisterna på de farligaste vägarna han tagit jeepen på hittills. Dom besöker en by i Nepal där en ny församlingsplantering är i sitt första stadie efter att en 20 årig tjej vunnit sin man till tro, som lät döpa sig i lördags. En by i ett stort område dit varken vägar, elektricitet eller evangeliet har nått än. Diwas hälsar från en ovanligt bra telefonlinje att han kan se staden Mirik i Indien högt upp på ett av bergen på andra sidan floden, så hur långt kan det vara egentligen? Nästa gång kanske vi får ta oss dit till fots som våra medarbetare gör, det verkar säkrare…

Guds rika välsignelse från oss som är tacksammast av alla!
/Diwas & AnnaSara Lama

Det är fantastiskt att få vara med i ett arbete som detta. Vill du veta mer om PLT kan du besöka hemsidan genom att klicka här eller höra av dig direkt till mig.